Det är natten till lördag, helgen före löning. För de flesta som rör sig i tunnelbanan har helgen precis börjat. För andra är det en helt vanlig arbetsdag.
00:39 Odenplan. Emanuel Valdez röst sprakar i högtalarna när han upprepar frasen tre gånger.
– Slutstation, avstigning för samtliga.
Han tänder och släcker belysningen i vagnarna så att även de som inte har lyssnat ska förstå. Alla kliver ut på perrongen. Utom en kvinna.
– Jag brukar låta hemlösa sitta kvar. Ska jag in i depån så får de inte följa med, men eftersom vi bara ska in till bryggan och vända kan hon lika gärna sitta kvar.
Dörrarna stängs och tåget åker vidare och tar in till höger i tunneln. Vi kommer fram till det som kallas för bryggan. Där går Emanuel Valdez av och skyndar sedan till andra änden av tåget. Han kontrollerar att allt ser snyggt ut. Inga spyor ligger på golvet, men klockan är heller inte så mycket.
– Det blir värre när pubarna stänger, säger han och öppnar förarhytten.
Tranebergsbron finast
När tåget rullar in på stationerna och dörrarna öppnas är det som att passera en ljudvall. Klackar mot stengolvet, skrik och skratt. När dörrarna sedan stängs och tåget börjar rulla, blir det lugnt och fridfullt. Elmotorns dova burr blandas med gnisslet från tåget som slukar rälsen i en hastighet på 70 kilometer i timmen. Då och då pratar någon i komradion, men i kväll är det relativt tyst. Det är en lugn kväll. Fredag innan löning. En kväll när man kan njuta.
– Man får mycket tid till att filosofera. Vissa sträckor har man också väldigt fin utsikt, som på Tranebergsbron. Det är min favoritsträcka, säger Emanuel Valdez.
Varit med om mycket
Komradion avbryter stillheten. En man ligger medvetslös på kanten på perrongen i Sockenplan. Trafikledningscentralen beordrar inkommande tåg att ta det försiktigt och skickar dit ordningsvakter. Emanuel Valdez reagerar knappt. Han har kört tunnelbana i snart fem år och har varit med om mycket. Han har aldrig kört på någon men en gång, i Blackeberg, var det nära.
– Det var två ungdomar som hade hoppat över staketet mellan spåret och gatan. Jag var bara några meter ifrån att köra över dem men som tur var hann de undan.
Blev misshandlad
Det kommer ingen uppföljning på anropet om den medvetslöse mannen. Förmodligen har ordningsvakterna fört bort honom.
– Vi har mycket problem med berusade personer på helgerna. De flesta blir ju glada när de dricker, men en del blir våldsamma.
Nyligen blev Emanuel Valdez misshandlad av en resenär i Sandsborg.
– Det var en liten kille, säkert 16 år. Han blev sur för att jag hade stängt dörrarna framför honom och slog till mig. Han hade mörka ögon och var tydligt påverkad av något.
– Jag har en regel som säger att om jag blir slagen så kör jag inte. Det var nyårsafton och folk blev jättearga. De tyckte att jag kunde köra eftersom killen hade försvunnit. Men tänk dig själv att jag går in på Ica och slår till kassörskan. Tror du hon tar nästa kund då och fortsätter med sitt jobb?
Emanuel Valdez säger att händelsen i Sandsborg trots allt inte var någon större grej. Killen kom till och med och bad om ursäkt senare. Värre var det för några veckor sedan när Emanuel blev hotad av en betydligt större man.
– Han blev också sur för att han tyckte att jag stängde dörrarna framför honom. Han bankade på förarrutan innan jag åkte i väg, men jag tänkte inte mer på det. Sedan när jag hade varit i Farsta och vänt, så stod han och väntade på mig. Han satte sitt ansikte en centimeter ifrån mitt och skrek på mig. Sedan dess känns det lite olustigt att köra tunnelbana.
Fredagsspyor
01:49 T-centralen. Jag kliver av, Emanuel Valdez kör vidare. Han har några timmar kvar på sitt pass innan han kan åka hem till lägenheten i Farsta.
– Det är fucking fredag! ropar en kille till sitt kompisgäng och pekar på spyan som någon har lämnat efter sig.
De skrattar och håller ett säkert avstånd när de passerar pölen. Det gör alla som går förbi. Utom en kille. Han ser den inte och vinglar rätt igenom.
