En stor backlash för transfrågor, så beskrivs läget nu. Långa väntetider till vården, SVT:s Transkriget och debattörer som ”gubbgissar” om könstillhörighet.
Dagens ETC låter fyra personer med koll på transfrågor beskriva utmaningarna.
– Fler motståndare mot transpersoners rättigheter och existenser verkar hitta varandra och låna argument av varandra. Både från höger och vänster, säger Maria Hymna Ramnehill.
”Man ifrågasätter transpersoners existens i stort”
Edward Summanen Projektledare på Transammans och skribent med fokus på transfrågor
Hur är läget för transpersoner nu?
–En fråga som är aktuell för många transpersoner är resursbristen inom vården vid könsdysfori och de långa köerna både för att få utredning och också för att få olika typer av behandlingar. Det kan vara flera års väntetid för att få tillgång till olika typer av vård när man väl har fått en diagnos. Det gör att allt fler söker vård privat och då ofta utomlands. Pengar kan komma att avgöra vem som har möjlighet att få vård inom en rimlig tid.
Hur har debatten kring transfrågor sett ut senaste tiden?
– Det har ju varit en del debatter framför allt kring könstillhörighetslagen. Det ger även medialt utrymme till rörelser eller personer som inte riktigt accepterar transpersoner. Det har spritts en del lösryckta, ogrundade påståenden. Som att om det blir enklare att ändra juridiskt kön så kommer fler unga genomgå vård som de egentligen inte vill ha. Det finns ingenting som tyder på ett sådant samband utan det är en gubbgissning som inte har någon förankring i hur det ser ut i andra länder. Men sådana påståenden påverkar ju människor.
– I debatten om lagen ifrågasätts dessutom själva ordet könsidentitet allt oftare. Man pratar om att det inte finns några belägg för att könsidentitet finns. Men när man ifrågasätter könsidentitet som företeelse blir konsekvensen att man ifrågasätter transpersoners existens i stort. Att vara trans handlar ju till stor del om just könsidentitet. Det kan leda till att du som enskild transperson känner dig väldigt ifrågasatt. Oavsett vad som händer med lagförslaget så tycker jag att det stora problemet är att de här debatterna riskerar att påverka flertalet transpersoners psykiska hälsa i en negativ riktning. Det kan också försämra respekten för transpersoner som minoritetsgrupp.
Vad är positivt?
– Att fler engagerar sig för transpersoners rättigheter. Både RFSL och Transammans har växt i medlemsantal de senaste åren och jag tror att det hänger ihop med det polariserade debattklimatet. Att man känner att mänskliga rättigheter ifrågasätts. Det är också bra att transpersoner är mer synliga idag jämfört med för bara fem, tio år sedan. Det finns dessutom ett blomstrande transcommunity som är viktigt för många.
”Jag tror att det är väldigt jobbigt för många”
Maria Hymna Ramnehill Doktorand som forskar om translitteratur
Hur ser läget för transpersoner ut nu?
– Varje dag ser man nya bevis på att fler motståndare mot transpersoners rättigheter och existenser verkar hitta varandra och låna argument av varandra. De kommer från väldigt olika håll, från konservativt håll, från vänster och från höger. Det är inte nödvändigtvis ett samarbete men det är en inspiration.
– Min upplevelse är också att efter coronapandemin har folk blivit mindre toleranta mot hbtq-personer generellt. Vilket framförallt märks i att folk tittar på en. Det är något som jag har hört många säga och jag tror att det bidrar till mer vardagstrakasserier. Det hände en massa saker politiskt under den tiden, en kraftig konservativ omsvängning av debatten. Saker som man inte kunde säga för fem år sedan kan man säga nu. Sedan tror jag också att folk tappade en hel del av sitt vanliga hyfs under corona. Hur beter man sig i folksamlingar, att man inte stirrar på folk. Jag tror att många glömde bort att det finns konstiga queers när de var isolerade.
Hur ser debatten ut kring transfrågor?
– Det känns som att en gång i kvartalet så ska vi ha någon form av mediedebatt om det här. Det känns ju som att man ständigt går och väntar på att det ska komma någonting mer som ska trycka ner en. Jag tror att det i sig är väldigt jobbigt för många. Jag vet att det är jobbigt för mig.
– När det är sådana riktigt stora mediepersonligheter som uttalar sig finns det en risk att allt fler privatpersoner vågar uttrycka liknande åsikter i sin vardag när de möter transpersoner i verkligheten.
Vad är positivt?
– Mycket av det motstånd som nu kommit är ju motstånd mot till exempel lagförslaget om könstillhörighet som skulle göra det bättre. Så det är ju inte nattsvart. Lagförslagen kommer ju och det är fortfarande en rörelse i det.
”Varje nytt utspel breddar för vad som är okej”
Jêran Rostam Sakkunnig transfrågor på RSFL
Vilka händelser har påverkat transpersoner under den senaste tiden?
– Tyvärr är det främst negativa händelser. SVT:s Transkriget har varit stort och påverkat mycket. Och även situationen i den könsbekräftande vården påverkar framför allt med de långa väntetiderna. Sedan är det också den nya könstillhörighetslagen som har lagts fram och dragits tillbaka gång på gång.
Hur ser läget ut med en regering som lutar sig på SD?
– Med Tidöavtalet är det absolut tydligaste vi ser situationen för asylsökande hbtq-personer men också asylsökande personer generellt. Det blir mycket mycket tuffare. Det här samarbetet påverkar hur man pratar om olika personer och hur samhället ser på olika rättighetsfrågor. Det är en del av en större backlash som är väldigt konservativ både i Sverige och i världen.
– Där SD sitter i kommunstyrelsen har till exempel möjligheten att hissa Pride-flaggan och sagostund med dragqueens på biblioteken försökt stoppas.
Hur är debatten kring transfrågor?
– Debattklimatet just nu och även media i vissa fall bidrar till en ökad utsatthet genom den polarisering som sker. Och vid varje nytt utspel som är lite grövre så breddar det också för vad som är okej för allmänheten att säga om transpersoner och andra marginaliserade grupper. Det skapar en ökad utsatthet för individer.
Finn det något positivt?
– Kunskapen om transpersoners existens och förutsättningar har ökat. Det är väldigt många personer som är kunniga och respektfulla och stöttande, allierade på olika sätt.
”Det är liksom små mikroaggressioner”
Nino Mick Poet, författare och lokförare
Hur är läget för transpersoner nu?
– Jag upplever sedan några år tillbaka att det är en förändring. Samtalsklimatet blir liksom trängre. Transpersoner är ju en liten minoritet som finns överallt i olika samhällsskikt så det påverkar nog folk olika. Att vi är inne i en lågkonjunktur med inflation tror jag påverkar mer direkt i folks liv. Det är så pass många transpersoner som är sjukskrivna på hel- eller deltid. Många kan ha svårt att få jobb eller behålla sin psykiska hälsa på ett jobb. Det är en minoritetsstress och liksom små mikroaggressioner hela tiden. Just ekonomi kan ju påverka den psykisk hälsa till det sämre för alla och det blir värre för minoriteter.
Vilka händelser har påverkat transpersoner den senaste tiden?
– Att diskursen ändrats går hand i hand med ökad granskning av transvården. Och den granskningen har skett från ett könskonservativt håll snarare än från ett queert håll. Jag är själv inte i någon könsutredning. Men de unga som jag pratat med berättar att det är så långa väntetider. Det var inte så här illa när jag var i transvården, jag hade nog tur med tajmingen. Det gör att de måste vara själva med sina funderingar omkring hur de ska göra och hur de ska man kunna leva sitt liv. Eller så kan de göra egna ”könsutredningar” ihop med sina vänner. Så i bästa fall så kan man göra det ihop men i värsta fall har man ingen eftersom vården inte är tillgänglig.
Vad är positivt?
– Jag tänker att en stumhet eller en liksom tilltryckthet kan inte vara för evigt. Man kan bli lamslagen och stum efter en backlash som det varit de senaste åren. Men transpersoner som grupp och minoritet har ändå historiskt så pass stor erfarenhet av organisering. Så förr eller senare tror jag att man pratar med varandra på nya sätt och samlar sig på nya sätt.