– Jag kandiderar ju för att jag vill lyfta partiet i Västerbotten och för att jag tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb i riksdagen. Min drivkraft är ju inte att kandidera emot någon, utan för något, säger hon själv.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Interna konflikter
Elin Söderberg ger ett eftertänksamt intryck – inga överord eller nålstick åt något håll, hon uttrycker sig korrekt och diplomatiskt. Ändå finns det en infekterad bakgrundshistoria här och mycket att läsa mellan raderna, om man är lagd åt det hållet. Miljöpartiet i Västerbotten har länge plågats av interna konflikter mellan olika grupperingar – under flera år har bråk och anklagelser om orent spel dominerat bilden av partiet. Jabar Amin, som har suttit som partiets riksdagsledamot för Västerbotten sedan 2010, har vänskapsband till en av grupperna och har dessutom fått öppen kritik för toppstyrning från andra miljöpartister i länet.
Men Elin Söderberg vill inte elda på konflikten. Hon säger att partiet lokalt har hamnat i något av ett Moment 22 – bråken ger Miljöpartiet dåligt rykte och medlemmar hoppar av. Samtidigt skulle en tillströmning av medlemmar kunna vara lösningen på konflikterna.
– Jag tror att vi behöver få in fler nya krafter för att komma loss. Det är därför som jag hoppas att fler vill engagera sig.
Hur pass ”miljöpartiigt” tycker du att det lokala miljöpartiet egentligen är?
– Det är inte min roll som riksdagskandidat att recensera kommunpolitikerna, men det finns en enormt stor grön potential i Umeå och jag tror att många väljare ser att det finns mer som vi kan göra.
Jag får höra av miljöengagerade att det borde läggas fram betydligt radikalare MP-förslag … ?
– Ja. (Skratt) Hälsa dem att de gärna får komma med förslagen till mig eller till någon annan i partiet och bli medlemmar.
Ingen spikrak resa
Elin Söderberg är född i Umeå och har en brokig yrkesbakgrund – bland annat har hon monterat innertak och stolar till fordon, städat och kontorsarbetat. Hon har tagit en magisterexamen i statsvetenskap och studerat musik (cello) på Ingesunds musikhögskola, men valde att specialisera sig inom miljöområdet och har också arbetat på Utrikesdepartementet där hon jobbade med att lyfta klimatfrågan inom biståndet. I dag är hon klimat- och energisamordnare på länsstyrelsen, där hon hjälper kommuner och företag att begränsa utsläppen av växthusgaser. Medlem i Miljöpartiet har hon varit sedan 2013 och hon satt under en period i både tekniska nämnden och kulturnämnden i Umeå kommun.
Men det är på riksplanet som hon vill arbeta med frågan som hon brinner för – en hållbar utveckling av samhället.
– Jag rör mig ofta i ett systemperspektiv när jag tänker på lösningar. Jag kan känna att här skulle det behövas politiska beslut för att processerna ska komma igång. Ta till exempel målet att vi ska ha en fossilfri fordonsflotta 2030. Det sker inte med automatik, utan det är en typ av omställning som kräver beslut och krav på näringslivet för att de ska kunna göra långsiktiga investeringar i rätt riktning.
”Klimatpolitik inbegriper hela samhället”
Miljöpartiet har både lokalt och på riksplanet fått kritik för att allt för ofta fungera som Socialdemokraternas stödtrupp. Men Elin Söderberg vill gärna peka på att Miljöpartiet varit drivande inom många politikområden i regeringen. Däremot har partiet varit sämre på att kommunicera ut vad man har gjort.
– Det kan kanske upplevas som att vi sitter i en låda och jobbar med miljöpolitik medan sossarna har de andra bitarna, men klimatpolitik inbegriper hela samhället – dagvatteninfrastruktur, bostadsplanering, plan- och bygglagen, sjukvård, säger hon och fortsätter:
– Jag tror också att det är viktigt att vara tydliga med att det är på initiativ av Miljöpartiet som vi har lyckats nå breda överenskommelser i riksdagen om nettonollutsläpp av växthusgaser 2045, och att vi ska ha ett hundraprocentigt förnybart elsystem 2040.
Vilka frågor vill du själv driva för Västerbottens räkning?
– Att skapa förutsättningar för att små och medelstora företag i hela länet ska kunna vara klimatsmarta och ta fram nya tekniska lösningar. Och att se till att alla människor, var de än bor, har den infrastruktur som behövs i ett hållbart samhälle.
På tal om infrastruktur – är det svårt att vara miljöpartist i ett län där bilen och inte kollektivtrafiken upplevs som viktigast?
– Nej, för mig är det inga problem. Det är ju inte klimatsmart att åka buss om det bara sitter en person i den. På de ställena där man är mer beroende av bil och har ett lägre kundunderlag, så vill ju vi säkerställa att det finns en infrastruktur för el- eller biodrivmedel så att alla kan resa fossilfritt.
Du vill inte rikta kritik mot Jabar Amin, men du kandiderar ju ändå för att du känner att något saknas. Vad är det?
– Jag vill vara en tydlig representant för norra Sverige. Västerbotten har ett mandat. Partiet har just nu inget mandat alls i Norrbotten, Jämtland och Västernorrland. När det gäller att ställa om till ett hållbart samhälle, då har vi i till exempel Skåne och Västerbotten olika förutsättningar. Jag vill bidra till det perspektivet, men också vara tillgänglig för dialog med både medborgare och medlemmar i Miljöpartiet. Jag tror att det går att göra väldigt mycket mer där.
