Hans första reaktion var ”va, är det sant?”, men när han sökte på nätet insåg han snabbt att organisationen Ican, som hans gamla elev Beatrice Fihn basar över sedan 2014, hade tilldelats fredspriset. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Han var jättestolt och visade upp en bild på henne, berättar Manar Elnadj, som går på skolan.

– Det kändes ju ganska stort. Det är inte jättevanligt att en svensk får Nobelpriset, och det är inte många skolor som har haft en elev som får priset. Sedan är det en annan sak om det är skolan som ska ta åt sig äran. Hon har ju jobbat ganska hårt för det här själv, säger Nils Johansson.

Vättleskolan ligger i Angered, en stadsdel som annars mest omskrivs när det gäller kriminalitet, segregation och dåliga skolresultat. Knappt hälften av grundskoleleverna i stadsdelen gick förra året ur skolan med godkända betyg i samtliga ämnen.

Målmedvetna elever

Eleverna som ETC träffar är medvetna om den mediala bilden av Angered. Just därför tycker Manar Elnadj att det är ­extra roligt att stadsdelen nu uppmärksammas för ett fredspris.

– Man känner till Angered för att det är kriminellt och så. Att någon härifrån får ett Nobelpris och att det är ett fredspris visar att inte alla i Angered är så, säger hon.

I dag är Beatrice Fihn vuxen, bor i Genève, och är chef för organisationen Ican som kämpar för att få bort världens kärnvapen. Men för drygt 20 år sedan var hon högstadieelev och satt i en av bänkarna i Nils Johanssons klassrum i Vättleskolan. Han var hennes mentor och beskriver henne som en ambitiös och målmedveten elev.

– Hon var väl medveten om sin förmåga och visste hur hon skulle lägga upp saker. Jag kan säga att hon gick i en klass som var ganska brötig, men hon ­kunde ändå skärma av sig från det och få gjort det hon skulle. Hon var en stark och mål­medveten elev och en bra idrottare också. En ­sådan som hade förmåga inom allting, tror jag. Och sådana elever har vi nu med. Målmedvetna elever som utefter sin förmåga presterar jätte­mycket, säger han och slår ut med armarna mot Manar Elnadj, Joel Erteken och Kevin Amedi.

Till sommaren går de ut nian, och snart är det dags att välja till gymnasiet. Även om ett ­Nobel­pris känns lågt ­borta just nu tycker alla tre att det är ­viktigt att satsa på sin framtid. 

– De kommande åren kommer jag att plugga ganska mycket. Jag har tänkt bli företags­jurist eller någonting liknande. Jag tycker det är jätteintressant med lagar och hur allting funkar, säger Joel Erteken.

Har tilldelats få kvinnor

Kevin Amedi vill jobba inom transport och bilar och hoppas komma in på MTG, Motorbranschens tekniska gymnasium, som är ett samarbete mellan kommunen och Volvo.

Manar Elnadj planerar att plugga vidare till advokat, och om hon någon gång i framtiden skulle få ett Nobelpris vill hon att det ska vara för att ha hjälpt barn som är fast i krig. 

Få kvinnor har hittills fått Nobelpriset, men Beatrice Fihn har visat att det går.

– Det här visar att man inte är sämre för att man är kvinna. Om man hela tiden hör att man inte kan göra vissa saker, kommer man inte att kunna göra det. Men om man får höra att man visst kan göra vad man vill så kommer man att kunna göra det, säger Manar Elnadj.

Nils Johansson är lärare i ­matematik, NO och teknik och har jobbat på Vättleskolan sedan den startade 1992. Han säger att Nobelpriset nog kan ­kännas avlägset för många elever, men samtidigt tror han att det finns vissa som kan motiveras av att en gammal elev nu fått priset.

– Säkert för vissa elever. Det beror lite på vilken ambitionsnivå man har. Om man är i en fas i sin utbildning där man är starkt målinriktad och vet att det har gått en elev här tidigare som har klarat det. Till viss del kan det nog väcka motivation, säger han.

För Manar Elnadj är det ingen tvekan. 

– Hon har gått här, och nu tar hon emot Nobelpriset. Det får en att tänka att man själv också kan, säger hon.