Företagaren är fast i Gaza – nu måste radhuset i Uppsala säljas
Uppsala-företagaren Mohammed Alserr är fast i Rafah. ”Sverige har lämnat Mohammed till sitt öde”, konstaterar hans bror Haitam Alserr.
Bild: Privat, AP/TT (montage)
Dagens ETC
De har varit fast i Gaza i över sex månader. Nu knackar Kronofogden på dörren hemma i Storvreta, Uppsala. Radhuset måste säljas. Familjen måste flytta. Samtidigt har de anhöriga gett upp hoppet om någon som helst hjälp från Sverige.
– Vi måste skydda oss själva, ta hand om oss själva, försvara oss själva, vi kan inte förvänta oss någonting, säger Haitam Alserr, vars storebror är kvar i Gaza, till Dagens ETC.
Dagens ETC har i flera artiklar berättat om Mohammed Alserr, tvåbarnsfar och egenföretagare bosatt i Storvreta utanför Uppsala. Haitam Alserr är Mohammeds lillebror. Sedan kriget bröt ut i Gaza efter Hamas terrorattack den 7 oktober har Mohammed Alserr varit fast. Haitam Alserr trodde först att hans bror snart skulle få hjälp att lämna Gaza.
Så har det inte blivit. Och nu är situationen värre än någonsin tidigare. En markinvasion i Rafah har hängt i luften i flera veckor. Det är där Mohammed Alserr och flera andra släktingar nu befinner sig, med omkring 1,6 miljoner andra människor.
Men det är inte bara i Gaza läget förvärras.
– Sedan vi pratade sist har mycket hänt. Det har gått över sex månader, Mohammeds situation har blivit värre. De har tagit hans företagsbil och hans radhus ska säljas, det var många fakturor som var obetalda.
Haitam Alserr berättar sedan om sin andra bror, som de just nu är mycket oroliga för.
– Vår andra bror som bor kvar i Gaza är läkare. Han blev kidnappad från sjukhuset där han jobbar och vi har inte hört någonting sedan dess, säger Haitam Alserr.
Kan inte betala fakturor
Mohammed Alserr kom till Sverige efter avslutade universitetsstudier, han fick stipendium för att komma till Europa från Gaza. Sedan slog han sig ner i Sverige, startade eget företag och har sedan dess jobbat på. I nästan 15 år har han arbetat och betalat skatt i Sverige, hans två barn är födda här. Men när kriget bröt ut och han fastnade kastades allt omkull. Hans fru Yumna Ismael och deras två barn har tvingats flytta till en lägenhet och radhuset ska säljas. I november berättade Yumna Ismael att dottern Sara ville ordna en fest för sin pappa när han kom hem.
– Mohammeds ekonomi, familjens ekonomi, är helt förstörd. Beslutet om att sälja huset tog vi på grund av att många fakturor inte var betalda. Jag försökte prata med bostadsrättsföreningen och frågade om de kunde dröja. Men när det inte hade löst sig på två, tre månader…
Sverige har lämnat Mohammed till sitt öde.
Haitam Alserr tystnar, och säger sedan att det var den bästa – den enda – lösningen.
– Sverige har lämnat Mohammed till sitt öde, konstaterar han.
Dagens ETC pratade i början av kriget med Mohammed Alserr i telefonen flera gånger. Det har blivit allt svårare. Men efter samtalet med Haitam Alserr plingar telefonen till. Mohammed Alserr berättar att han är i Rafah, men att det bara var nyligen som han lyckades lämna Khan Yunis.
”Yumna studerar och kan inte betala hyran ensam och därför beslutade vi att sälja bostaden, Kronofogden har skickat oss flera brev om att betala av skulder”, skriver Mohammed Alserr via Whatsapp från Gaza.
”Det är konstant oro”
En annan orolig anhörig är Laila El Masri. Hennes pappa Rasmy El Masri är liksom Mohammed Alserr kvar i Gaza. För några veckor sedan bombades området som hans systers hus ligger i. Det förstördes delvis av tryckvågen.
Laila El Masri säger att hon mår ”okej”.
– Det har inte skett någon förändring alls. UD säger att ”det är de lokala myndigheterna…”. De säger också att det inte är säkert att alla svenskar blir evakuerade.
Laila El Masri och hennes pappa Rasmy, som är fast i Gaza.
Bild:
Privat
För Rasmy El Masri är det fortsatt tufft, fortsätter hans dotter.
– Både med mat och oron… som är konstant. Speciellt när han inte vet när han kommer få komma hem. Det kommer knappt med några svenskar på listorna längre.
För Laila El Masri har det senaste sex månaderna fått henne att omvärdera synen på landet hon trodde var hennes.
Vi jobbar, vi betalar skatt och vi bidrar till samhället.
– Man skiter fullkomligt i sina medborgare. Vi jobbar, vi betalar skatt och vi bidrar till samhället. Men vill man göra det nu, efter att man blivit behandlad på det här sättet? Jag vet inte. Jag har tänkt på om man ska lämna landet och flytta någon annanstans. Men vart tar man vägen när man inte längre känner sig hemma i det som ska vara ens hem, där man ska vara trygg? undrar Laila El Masri.
Liksom för Mohammed Alserr har räkningarna samlats på hög för Rasmy El Masri. Men hans barn och andra anhöriga har lyckats hjälpa till att betala allt, så han ska ha någonting att komma hem till. Rasmy El Masris lägenhet ligger granne med Laila El Masris i Gottsunda i Uppsala.
– Jag går dit och ser efter lägenheten och vädrar.
Hur känns det att vara där?
– Tomt.
Ingen tar ansvar
Nätverket rättvisa för alla sammanställde för några månader en lista över svenskar i Gaza som de skickade vidare till UD, som också har en lista. Föga förvånande fick de aldrig något svar, säger Ahmad El Farr, som sitter med i styrelsen för nätverket Rättvisa för alla.
– Vi fick det här standardsvaret om att det är lokala myndigheter som bestämmer och har inte aktivt följt upp det sedan dess. Men det jag vet är att de individer som vi har följt lite extra, som Mohammed Alserr, inte har kommit ut ännu, säger Ahmad El Farr.
Ahmad El Farr.
Bild:
Privat
Dagens ETC berättade även om Khadija, som dödades i ett israeliskt flygangrepp.
– Hennes syskon, som också skadades, är antagligen kvar, säger Ahmad El Farr.
Han menar att Sveriges passivitet blir allt farligare för de som är kvar.
– Min känsla är att Sverige låter Egypten och Israel styra det här. Det är jättekonstigt. Vi vet att allt sker i koordination med Israel. Men det är jättesjuk – man gör ingen ansträngning alls. Det är som att Sverige inte bryr sig alls.
Allt är förstört
I flera månader har Mohammed Alserr sovit i övergivna skolor och byggnader, varav vissa drivs av FN:s organ för palestinska flyktingar, UNRWA.
– Min syster och hennes familj bor i ett tält. Familjer med små barn prioriteras och får kanske sova i en lägenhet tillsammans med andra familjer. Mohammed är en ensam, vuxen man. Han prioriteras inte, säger Haitam Alserr.
Familjen Alserr kommer från Khan Yunis, som i flera veckor var under hård attack. På före- och efterbilder syns sönderbrända fasader och gråbeiga rasmassor.
– Min familj har ingenting att återvända till i Khan Yunis. Några veckor efter att vi pratade förra gången bombade de hela området. Om de åker tillbaka nu får de bo i ett tält.
Letar extrajobb
Haitam Alserr arbetar som lärarassistent och var nära att bli sjukskriven på grund av stress. Stressen är inte arbetsrelaterad. Men sedan tänkte han om, av två anledningar:
– När jag inte är på jobbet tittar jag på nyheterna. Om jag var sjukskriven skulle jag titta mer på nyheterna. Men det är också en ekonomisk fråga. Det är svårt. Jag försörjer min familj, jag hjälper Mohammeds familj och försörjer familjen i Gaza. Så nu letar jag efter ett extrajobb.
Haitam Alserr har – utan svar – skrivit mejl till både utrikesminister Tobias Billström och statsminister Ulf Kristersson.
– Jag har tappat hoppet. Vi måste skydda oss själva, ta hand om oss själva, försvara oss själva, vi kan inte förvänta oss någonting. Jag vet inte om Mohammed kommer att komma ut från Gaza. Regeringen representerar inte oss. De bidrar till mer splittring och fler samhällsproblem, säger Haitam Alserr.
Dagens ETC har sökt UD. Sedan kriget bröt ut den 7 oktober har UD genomgående svarat via mejl, och avböjt muntliga intervjuer eller kommentarer om läget i Gaza och hur man arbetar för att få hem svenskar.
