– Mohamed Salah är världens bästa fotbollsspelare och totalt sett en perfekt person.
Så beskrevs han exempelvis under en av Egyptens träningar i Tjetjeniens huvudstad Grozny i måndags. Och orden kan låta smickrande. Men de fälldes inte av någon expert som spekulerade kring VM-premiären, utan av ökände tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrov när han poserade tillsammans med Salah inför världspressens kameror.
”Putins pitbull”
Kadyrov kallas ”Putins pitbull” och meritlistan inkluderar sådant som tortyr, mord och koncentrationsläger för homosexuella. Salah har kritiserats från alla håll. Fotbollsfansen rasade i sociala medier och människorättsorganisationen Civil Rights Defenders
menade att stjärnan låtit sig utnyttjas.
Att bilderna blir värdefulla i Kadyrovs propaganda står helt klart. Salah rankas just nu som en av världens bästa fotbollsspelare och gjorde över 40 mål för Liverpool den gångna säsongen. Han är inte bara hyllad i Europa. Anfallaren som ofta visar sin tro öppet både på och utanför plan har upphöjd status i Egypten och hela den muslimska världen.
– I en tid av ökande islamofobi älskar människor det faktum att han vågar gå ner på knä i offentlig bön i ett icke-muslimskt land. Det är som en seger för dem, säger egyptiske fotbollskommentatorn Ahmed Atta i en intervju med New York Times.
Succén började i Schweiz
25-årige Salah fostrades i egyptiska El Mokawloon SC och debuterade i landets högsta liga 2010. Två år senare skrev han på för schweiziska Basel. Succén blev omedelbar och Salah gjorde de avgörande målen när hans lag vann båda mötena mot Chelsea i Champions Leauges gruppspel 2013. Chelsea blev också nästa klubbadress dit han såldes året därpå.
Salah fick dock bara tre inhopp under hela säsongen och lånades ut till Fiorentina och Roma där han spelade 2015 respektive 2016. Han spottade in mål under sin tid i Italien och när han förra sommaren skrev på för Liverpool blev övergångssumman den näst högsta någonsin i klubbens historia: motsvarande närmare 380 miljoner kronor.
– Jag har älskat klubben sedan jag var ung och tänkte att jag hade velat komma hit en dag. Så när jag fick chansen så tog jag den, sa Salah i en intervju med FourTwoFour några månader efter övergången.
Kärleken är besvarad. Liverpool-fansen sjunger ramsor om att de ska konvertera till islam när han går ner i muslimsk böneställning på plan efter att ha gjort mål. Salah själv uttalar sig inte politiskt men tyckare i och utanför Storbritannien har inte varit sena med att analysera målgesten och fansens ramsor. Politiska journalisten Nabila Ramdani ser dem som ett uttryck för ökande tolerans i fotbollen.
– De som avgudar ”den egyptiske kungen” Mohamed Salah, som ramsan handlar om, hyllar inte bara Premier Leagues för tillfället bästa spelare. De håller också fast vid en tydligt brittisk tradition av tolerans och respekt. Det borde vara en källa till enorm nationell stolthet, skriver hon i en krönika i The Guardian.
Enande kraft på hemmaplan
Andra tar fasta på hans enande kraft i det splittrade och krigshärjade hemlandet Egypten. Bloggaren Tom Goodyer menar att Mohamed Salah politiska inflytande i hemlandet har enorm potential trots att han själv aldrig uttalat sig politiskt.
– Då varken Egyptens politiska kaos eller Mohamed Salahs kliniska förmåga framför mål är i avtagande kommer anfallarens sociala roll i hemlandet fortsätta fascinera och fortsätta kasta ljus på den apolitiska underhållarens roll i en politisk värld, skrev Goodyer på bloggen Football Paradise förra året.
Om Salah själv insåg vilken roll han spelade i Ramzan Kadyrovs propagandanummer förra veckan är oklart. Varken han eller den egyptiska landslagsledningen har kommenterat saken trots hårt tryck från internationella medier.
Vilken roll han kommer att spela i VM är också oklart. Han kunde inte göra sin första träning med landslagskamraterna förrän i onsdags och de första prognoserna efter axelskadan i Champions League-finalen var mörka. Läkarna trodde han skulle missa hela VM. Salah själv beskriver krocken med Real Madrid-backen Sergio Ramos som ett av de värsta ögonblicken i hans karriär.
– När jag föll till marken var det en blandning av smärta och oro. Men också ilska och ledsamhet över att inte kunna spela vidare i Champions League-finalen. Lite senare tänkte jag också på möjligheten att jag inte skulle kunna spela i VM, vilket var en fruktansvärd tanke, säger han i en intervju med tidningen Marca.