Samtidigt pågår en debatt om att lagen riskerar att skada dem som säljer sex. Amnesty International beslutade 2015 att arbeta för att sexköp ska avkriminaliseras. Organisationen menar att förbud leder till att prostitutionen flyttar till otrygga miljöer och gör prostituerade särskilt utsatta för våld.
Beslutet var omstritt och den svenska avdelningen röstade emot förslaget. Men i dag försvarar Katarina Bergehed, sakkunnig när det gäller sexuella rättigheter på Amnesty Sverige, ställningstagandet. Hon säger att ett förbud mot sexköp kan få negativa effekter för personer som säljer sex, även om prostitution i sig inte är kriminaliserat.
– Det spiller över på de människor som redan är utsatta. Det blir deras sak att skydda sexköpare från upptäckt. Det gör till exempel att det blir vanligare att de får åka hem till den som vill köpa sex för att undgå upptäckt av polis. Det ger mindre kontroll för dem som säljer. Någon vi har pratat med berättade att man kan ha gjort en överenskommelse om att komma hem till någon, men när man väl är framme är det fem män i lagenheten istället för en, säger hon.
Sverige var först i världen med att förbjuda sexköp när lagen infördes för 20 år sedan. Det är något Olga Persson, generalsekreterare för Unizon som organiserar kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, är stolt över. För henne är sexköpslagen en grundförutsättning för jämställdhet mellan kvinnor och män.
– Om kvinnor är till salu inom sexindustrin så påverkar det hela arbetet med kvinnors rättigheter och frihet från våld, säger hon.
Minskad efterfrågan
Irland införde den så kallade svenska modellen i början av 2017. Amanda Keane, policyansvarig på organisationen Ruhama som stöttar kvinnor i prostitution, säger att lagen har haft effekt. De första åren fälldes få personer för sexköp, men lagen ledde ändå till att kvinnor i gatuprostitution kände sig tryggare, menar hon.
– De är mer benägna att anmäla om de skulle utsättas för någonting. Det har varit väldigt positivt, säger Amanda Keane.
I år har polisen gjort två tillslag mot sexköpare som lett till att totalt nästan 80 män greps. Amanda Keane säger att tillslagen har dubbel effekt.
– Dels ökar medvetenheten om lagen, dels kan sexköpare ställas inför rätta. Vi ser att det är effektivt och har en avskräckande effekt. Vi hör från kvinnorna vi arbetar med att efterfrågan har gått ner, säger hon.
Just att sexköpare kan ställas inför rätta brukar lyftas som en av de viktiga fördelarna av dem som förespråkar sexköpslagen. Men Katarina Bergehed på Amnesty hade hellre sett en mer övergripande lagstiftning.
– Det handlar om att personer inte ska utsättas för våld, och inte exploateras. Det är det lagstiftningen bör fokusera på, att utarbeta lagar som skyddar personer även i prostitution mot våld. Men just sexköpslagar kan få helt andra oönskade konsekvenser, säger hon.
Bristande stöd
Enligt Olga Persson florerar det många missuppfattningar om den svenska sexköpslagen. I en del fall menar hon att dessa sprids medvetet av lobbyorganisationer som är emot lagen. Unizon ser att lobbyisternas verklighetsbeskrivning speglas i exempelvis offentliga seminarier om den svenska lagen inom FN-systemet.
– UNFPA, FN:s befolkningsfond, har blivit helt genomlobbad av dem som förespråkar en avkriminalisering av hela sexindustrin. Ett rykte säger att den svenska sexköpslagen är farlig och att den bidrar till ökat våld och stigma, fast det inte finns någon som helst forskning på det överhuvudtaget, säger hon.
Men även om sexköpslagen har gjort situationen bättre så finns det fortfarande problem. Stödet till personer som säljer sex behöver bli bättre, menar Olga Persson.
Hon efterlyser mer uppsökande verksamhet inte minst på internet, dit en stor del av sexindustrin flyttat.
– Där behöver vi ett uppsökande socialt arbete och sedan ett långsiktigt ovillkorat stöd till alla. Stödet måste finnas så länge människor behöver det, eftersom vi vet att det är så svårt att lämna prostitution, säger Olga Persson.
Och just på denna punkt är Katarina Bergehed på Amnesty enig med Olga Persson: stödet behöver förbättras.
– Vår hållning är att ingen ska behöva sälja sex för sin överlevnad. Det är verkligen ett orosmoment att stödet är så dåligt, och orsaken att det är så dåligt har med fattigdom och diskriminering att göra. Om man inte på allvar börjar titta på den frågan kommer vi att ha en situation runt om i världen där människor inte ser några andra alternativ än att sälja sex, säger hon.
Villkorat stöd
I Frankrike infördes en lag mot sexköp i april 2016. Samtidigt kom ett statligt stödprogram för personer som vill lämna prostitutionen. De skulle få ekonomiskt stöd och hjälp med bostad och nytt jobb. Programmet erbjuder också papperslösa tillfälliga uppehållstillstånd som kan förlängas i upp till två år.
Men en utredning som gjordes förra året visar att stödet inte blivit vad det skulle. Kritiken handlar bland annat om att stöd bara erbjuds till personer som vill sluta sälja sex.
– Kriterierna för att få tillgång till stödet förhindrar de flesta att ansöka om hjälp, och särskilt dem som är i störst behov av stöd. Att bara ge stöd till personer som går med på att sluta sälja sex är ett orealistiskt villkor för många prostituerade, inte minst av ekonomiska skäl, säger Hélène Le Bail, statsvetare vid CERI, centrum för internationella studier i Paris, och en av forskarna bakom rapporten.
Utredningen visade också att det ekonomiska stödet inte var tillräckligt och att bostadsbristen i Frankrike i realiteten gjorde det svårt att erbjuda lägenheter.
Knappa resurser
Ruhama i Irland kräver inte att kvinnor ska vara beredda att lämna prostitutionen för att få hjälp, berättar Amanda Keane.
– När kvinnor kommer till oss gör man en plan tillsammans med sin handläggare. Om det handlar om att hitta ett sätt att lämna prostitutionen, att öka säkerheten när man säljer sex eller att få hjälp med ett hälsoproblem, det är upp till den enskilda kvinnans behov, säger hon.
Men resurserna är knappa. Ruhama är Irlands enda ickestatliga organisation som jobbar mot prostitution och den enda som har ett stödprogram för kvinnor som vill lämna prostitutionen. Man har sin bas i Dublin, men ska täcka hela landet.
– Vi skulle vilja ha bättre stöd över hela landet så att vi kan göra mer, säger Amanda Keane.