BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men när Jan Björklund i kväll ställer sig på scenen i Almedalen har han inte bara svikande opinionssiffror att förhålla sig till. Det har också varit en tumultartad vecka inom Alliansen. Nyheten om att partierna var överens om ändrad praxis för tillsättandet av ordföranden i riksdagens utskott tolkades som ett flörtande med SD. Stenhård kritik och avhopp från de egna leden ledde till att partiledarna för både L och C fick gå ut och dödförklara frågan.
”Ena dagen för, nästa emot”
Senare kom uppgifter om att det hela hade varit Björklunds eget initiativ. Enligt flera källor till Dagens Industri ska Liberalerna ha lanserat förslaget för att slå undan fötterna för SD:s offerroll i svensk politik, där de framställer sig själva som utfrysta av övriga partier.
– Det påstås ju att det initierades av partiet, och sen ändrar de sig så fort de märker att väljarna blir förbannade. Det här flipp-floppandet har vi sett i andra frågor också. Ena dagen är man för religiösa friskolor och nästa emot, säger den liberala debattören Isobel Hadley-Kamptz.
Hon menar att det i dag knappt finns några frågor som Liberalerna tydligt står för.
– De tycker ju ingenting längre. Jag som är relativt insatt i politik kan på rak arm knappt säga några frågor som de står för. De är för Nato och vill fortfarande ha euron, och så det här kepsförbudet då. Är det tillräckligt för ett politiskt parti? frågar sig Isobel Hadley-Kamptz.
C ”fortfarande ett bondeparti”
Att behålla Jan Björklund som partiledare i stället för att låta Birgitta Ohlsson ta över har gjort att partiet stagnerat, menar hon. Björklunds utspel om hårdare krav kopplas inte ihop med långsiktiga visioner.
– Han har suttit väldigt länge nu utan att ge något starkare värderingsmässigt intryck. Förutom kanske ordning och reda i skolan, säger hon och efterlyser ett parti.
Hadley-Kamptz efterlyser ett liberalt parti ”på riktigt, som både är liberalt i ekonomiska frågor och i sociala”.
– Centern har den rollen i många väljares ögon, men det är fortfarande ett bondeparti i mångt och mycket. Det är i grunden väldigt olika partier.
”Långsamt självmord”
Bland liberala debattörer har det redan innan veckans utskottsdebacle hörts röster som ifrågasätter om partiet ens behövs längre i dagens politiska landskap. Matilda Molander, numera ledarskribent på Sydsvenskan, skrev en ledare i DN nyligen där hon menade att L "begår ett långsamt självmord" och att de förtjänar att åka ur riksdagen.
– Ja, om de inte skärper sig. Liberalismen har sällan varit så relevant som nu. Med USA som reser handelshinder, Rysslands aggressioner, Europa som stänger gränserna, nazister som marscherar på gatorna i Sverige. Liberalismen behövs verkligen, men Liberalerna har inte blivit en stark och tydlig röst i de stora frågorna säger hon.
Matilda Molander menar att alla partier inte kan vara relevanta alltid, men om man som liberalt parti inte är det nu har man stora problem. Hon tycker att partiet borde rannsaka sig själv och hur man kommunicerar.
– Problemet med liberalerna är inte politiken i sig, partiet har en bra politik på många områden. Men man når inte ut.
Efter sin ledartext fick hon mycket kritik från liberaler, och den visar på själva problemet, menar hon.
– Jag har fått höra från många att jag inte läst på ordentligt, och att jag därför har missat deras ställningstaganden. Men om man vill att en ledarskribent på DN ska läsa på mer, hur tror man då att vanligt folk ska ta del av ens politik?
Handlar det främst om ett kommunikationsproblem?
– Ja, och det har nog en del med partikulturen att göra. Det är ett akademiskt parti, där den som kan mest är den som har rätt. Man tänker inte alltid på att gå ett steg till, hur ska vi se till att människor förstår att vi har rätt?
