– Jag tror segern har gett oss fantastiskt mycket som vi tar med oss nu. Jag är så himla stolt över att vi lyckats med det här, säger Amanda Kappelmark, som jobbar på Hamnarbetarförbundets kansli i Göteborgs hamn.

Hade inget eget avtal

Som kanslist är hon en spindel i nätet och har sett hur förbundets medlemmar blivit allt tröttare av den nu flera år gamla konflikten, som enligt facket började när arbetsgivaren APM Terminals stängde ute Hamnarbetarförbundet från fackliga förhandlingar. Enligt Hamnarbetarförbundet var praxis i hamnen att de deltog i förhandlingarna trots att de inte hade ett eget kollektivavtal – det hade bara LO-anslutna Transportarbetareförbundet, som Hamnarbetarförbundet en gång i tiden bröt sig ur. Men då den relativt nya arbetsgivaren APMT inte var nöjda med det arbetssättet blev konflikten allt eftersom så stor att till och med regeringen blandade sig i den annars oftast fredade avtalsfrågan med ett lagförslag om inskränkt strejkrätt.

Skyddsarbete på agendan

Vad som händer med lagstiftningen nu är oklart. Parterna i det nya kollektivavtalet har numera båda fredsplikt och konflikten som sådan har varit relativt unik på den svenska arbetsmarknaden.

Men på den lokala fackavdelningen Hamnfyran på APMT:s containerterminal i Göteborg är det äntligen dags att ta tag i den dagliga fackliga verksamheten. Förebyggande skyddsarbete, bemanningsanställningar och facklig tid på arbetet är bland de saker som skyddsombudet Jonas Blanckenfjell ser fram emot att sätta tänderna i.

Det som står högst på dagordningen är skyddsarbetet, som Hamnfyran inte fått delta i under konfliktens gång.

– Jag ska försöka få upp en dialog med arbetsgivaren och jobba med riskanalys. Vi måste ofta vara kreativa i jobbet och hitta olika speciallösningar, men då är det viktigt att tänka igenom hur man gör så det blir så säkert som möjligt, säger Jonas Blanckenfjell.

”Dags att anställa”

Under senaste tiden har APMT också utökat den andel av arbetskraften på containerterminalen som utgörs av bemanningsanställda. För ett par år sedan sades flera fastanställda upp, enligt Hamnarbetarförbundet så många som en tredjedel av den fasta styrkan. Många av dem återgick till arbete i hamnen, men som anställda på bemanningsföretaget Adecco istället. Med hänvisning till konflikten ökade APMT den inhyrda personalen så att proportionen översteg de 20 procent som står som rekommendation i kollektivavtalet med Transport.

– Det borde vara en självklarhet att gå tillbaka till det nu. Det är arbetsgivarens skyldighet att följa rekommendationen, vi kan inte ha exceptionella omständigheter i all evighet. Dessutom har vi nu hundra procents fredsplikt, vilket vi tror kommer vara en konkurrensfördel här i Göteborg. Volymerna är bra, så nu är det dags att anställa, säger Erik Helgeson, styrelseledamot i Hamnarbetarförbundet.

”Jobbar sida vid sida”

Skyddsfrågan är också av stor vikt när det gäller just bemanningsanställda, berättar Jonas Blanckenfjell.

– Det är ingen av dem som är skyddsombud. Jag kan förstå det. De sitter löst, arbetsgivaren behöver bara ringa bemanningen och säga att de inte passar företagets profil. När man inte känner trygghet blir man mindre benägen att anmäla problem och mer utsatt för arbetsplats­olyckor.

Han berättar också att inhyrd och fast personal ofta delas upp i olika arbetslag vilket gör det svårt att  ge stöd till dem som är bemanningsanställda.

– Men de är ju våra arbetskamrater. Även om det står ett annat företagsnamn på lönespecen jobbar vi sida vid sida och många var ju fastanställda innan.

Tillbaka till facklig vardag

Att få ta tag i det vardagliga fackliga arbetet efter den utdragna konflikten är skönt, tycker Jonas Blanckenfjell.

– Det känns bra att ha fått tillbaka verktygen som skyddsombud. Jag hoppas arbetsgivaren kommer lyssna på sina anställda och de fackliga ombuden, att de samarbetar och kompromissar och inte bara kör över oss.

Även om de senaste åren har varit tuffa tryter inte energin, konstaterar Jonas Blanckenfjell och får medhåll av Amanda Kappelmark som tycker att förbundet har blivit starkare under konfliktens gång.

– De flesta av de andra avdelningarna hade inte varit i strejk på väldigt länge, det är inte så att Hamnarbetarförbundet strejkar hela tiden. Men nu har de varit ute, stått pall och gjort jättebra intervjuer i media. Det finns en styrka i hela organisationen, säger hon.

Hoppas på ljusning

Jonas Blanckenfjell hoppas också att relationen med Transport, som han beskriver som fortsatt kylig, kommer börja tina nu.

– Jag hoppas att både vi och Transport kan begrava vår prestige och utöka samarbetet. Jag tror det gagnar oss alla att hitta en väg framåt.

De senaste åren i containerterminalen har varit jobbiga, tycker Jonas Blanckenfjell. Men han hoppas på en ljusning nu.

– Det kommer visserligen krävas mycket jobb för att få igång ett bra fackligt arbete. Men jag tycker om min arbetsplats, mina arbetsuppgifter och arbetskamrater.

Han har också förhoppningar om att Hamnarbetarförbundets framgångar i konflikten kommer påverka den fackliga rörelsen i hela landet.

– Jag hoppas det blir en nytändning och att medlemmar i olika förbund kommer bli mer engagerade och jobba för ökad demokrati i fackföreningsrörelsen.