”Inte obetydlig risk”

I dokumentet skriver ombudet att det bör ses som en integritetskänslig uppgift att en person har varit föremål för någon form av polisingripande, och att all fotografering innebär en personuppgiftsbehandling eftersom myndigheten har tillgång till råmaterialet och annan information som gör att berörda personer kan identifieras.

Det finns en ”inte obetydlig risk” att utomstående personer kan identifiera personer, och dataskyddsombudet bedömer att myndigheten ”normalt saknar rättsligt stöd för personuppgiftsbehandlingen som det innebär att fotografera personer i utsatta situationer eller ta andra typer av bilder som gör intrång i den personliga integriteten”. Man bör även ta hänsyn till den berörda personens ”upplevelse och förtroende för polisen”. Det konstateras att det inte tillåtet att sprida integritetskänsliga uppgifter eller publicera ”något som kan tänkas vara emot någons vilja”.

Ska gå igenom bakåt

Fredrik Berg, gruppchef och ansvarig för polisens digitala kanaler, säger att det sker ett pågående arbete med att åtgärda bristerna. Han säger också att dataskyddsombudets granskning visar att interna kontrollfunktioner fungerar som det är tänkt.

–  DSO är en intern tillsynsfunktion för personuppgiftsbehandling som identifierar tänkbara brister och agerar på det, med utskick till exempelvis oss på kommunikationsavdelningen. Bristerna som han påpekar är kända av oss, och vi arbetar aktivt med försöka åtgärda dem. Jag tycker att det är positivt att granskningen är gjord och belyser saker som myndigheten behöver höra.

Fredrik Berg säger att den mediala granskningen är en bra hävstång.

– Det är inte alltid så lätt att trycka ut nya metoder i en så pass stor och komplex organisation, och vi behöver all hjälp vi kan få på vägen. Sociala medier har utvecklats som kanal, och vår närvaro har utvecklats under nästan tio år. Det har inte alltid varit glasklart uttänkt att vår närvaro skulle kunna innebära problem. Det som ses som kränkande idag har nog inte alltid setts som kränkande tidigare, och det har definitivt skett ett skifte i uppfattning.

Kommer äldre inlägg att gås igenom och tas bort?

– Det här har vi diskuterat nu, sedan vi konstaterat att vi har en del historiskt material som kan ligga på fel sida av gränsen om vad som är okej och tillåtet. Vi gör en genomlysning om hur vi kan genomföra det här massiva arbetet rent praktiskt, och hur vi kan stötta de som hanterar konton ute i landet. Det handlar också om att arkivera och gallra ordentligt, och ambitionen är att städa bort sådant som är olämpligt. Det kommer att ta tid för att det ska bli systematiskt.

”Handboken har varit otydlig”

Bilder som tas ute på fältet av enskilda poliser lagras ofta i den egna telefonen snarare än i en gemensam bildbank. Det finns idag inget ordentligt styrdokument för hantering av bild- och filmmaterial, men myndigheten bekräftar att ett nytt dokument ska presenteras innan sommaren.

– Det stora med störst genomslag på lång sikt är en revidering av handboken, med revideringar om ansvarsroller, hur publiceringar sker, och så vidare, säger Fredrik Berg.

– Det är den mest betydande åtgärden. På kort sikt utbildar vi de som hanterar konton löpande, med sådant som vi vet kommer att finnas i handboken när den väl är beslutad. Den aktiviteten är pågående, och tydliggör ansvaret. Sedan ett år tillbaka har vi jobbat med en instruktion för film och bild, och den får också direkt bäring på sociala medier.

Inläggen och hanteringen bryter redan idag mot befintliga riktlinjer, kommer nya riktlinjer och en ny handbok att göra någon skillnad?

– Jag är övertygad om det. Handboken har varit otydlig, med mycket information om vissa ämnen, men med få medskick om till exempel foton. Det har inte varit tydligt, många har nog inte tänkt eller trott att de gjort fel utan att det varit tillåtet, och där har myndighetens otydlighet spelat in och påverkat negativt.

Kan bli fler snedsteg

Fredrik Brokopp, polis och fackligt engagerad i Polisförbundet, är kritisk och menar att otydligheten också utsätter enskilda poliser för risker i arbetet.

– Vi är Sveriges största myndighet med ett speciellt uppdrag och dialogen med allmänheten är viktig. Men den otydliga handboken är speciell jämfört med liknande styrdokument, det känns som att man inte riktigt haft koll på riktningen från start. Kombinera det med enskilda tjänstemän som får i uppdrag att driva konton utan tillräcklig uppbackning så riskerar det att bli fler snedsteg. Utifrån mitt fackliga uppdrag känner jag också en oro att medlemmar kan komma i kläm när det finns vaga riktlinjer. Riktlinjerna är tydliga i nästan allt annat, men inte här.

– Skrivningarna om bildpubliceringar är för vaga. Vi har tuffa krav att förhålla oss till, och då är det bättre och mer smakfullt att genomgående använda egna arkivbilder. Det går att fundera på hur det här kan göras tydligare, och hur självkontrollen kan se ut utan att vi behöver höra från allmänheten eller media först. Vi måste så klart ha förmågan att upptäcka snedsteg ännu tidigare.

Vad saknar du i myndighetens hantering av det här?

– Jag hoppas att det här når de som faktiskt behöver informationen. Det är lätt att bara åka med, och rätt var det är så kan man hamna i en utsatt situation. Det handlar också om att stärka enskildas möjligheter att kräva sin rätt. Jag är lite orolig för att det här släpps eller glöms bort i det stora bruset, så här kommer det vara viktigt att media håller uppe granskningen och följer upp.

PODD: Lyssna på podden Dagens ETC: Bakom rubrikerna. Det här avsnittet gästas av Max V Karlsson. Han berättar om sin granskning av polisens grova övertramp i sociala medier. Prenumerera gärna på podden i din app (sök: ETC Play).