De slutna Facebookgrupperna där yrkesgrupper samlade sig finns kvar. Vittnesmålen har klingat av till förmån för informationsspridning, delning av relevanta nyheter och uppdateringar från arbetsplatser.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tysta restauranger
Chimen Asadi är en av initiativtagarna till #vikokaröver, uppropet i restaurangbranschen som publicerades den 30 november. Hon administrerar gruppens Facebooksida och säger att hon inte hört talas om en enda manlig kock eller makthavare i branschen som tagit initiativ och stöttat uppropet utåt.
– Men vi har fått höra från många arbetsplatser att de tagit det på allvar, att diskussionen har tagits, och att man pratar om det kontinuerligt och försöker göra om arbetsformerna, säger Chimen Asadi.
”Har redan bra arbetsstätt”
Imorgon publicerar Dagens ETC en undersökning över 15 stora arbetsgivare inom fem branscher som pekats ut av #metoo-upprop. Arbetsgivarna får svara på sex frågor för att se om de förändrat sitt arbete för att motverka diskriminering, sexuella trakasserier och övergrepp.
De två snabbmatskedjorna som tillfrågades menade att de redan hade ett bra arbetssätt. Stureplansgruppen, den enda tillfrågade som driver finare restauranger och nattklubbar, var också den enda av de 15 arbetsgivarna som inte svarade på Dagens ETC:s frågor.
– Jag är både förvånad och inte förvånad, säger Chimen Asadi, som jobbade på Stureplansgruppen på 00-talet.
– Som stor aktör tycker jag att man ska ta sitt ansvar när det kommer till dessa frågor, framför allt vilja ligga i framkant och ta ställning i det offentliga. Om de nu väljer att inte ta diskussionen så har man ju valt sida anser jag. Men det är också många i restaurangbranschen som har valt att lägga locket på, därför är jag inte förvånad.
Mycket under bordet
Inte heller Nazli Moloudi, som haft koll på #vikokaröver-gruppen sedan november, kan nämna en enda arbetsgivare som gjort någon positiv förändring sedan uppropet. Restaurangbranschen är speciell, säger Moloudi, som jobbat på olika dyra och hippa restauranger i både Göteborg och Malmö.
– Det är inga akademiker i branschen direkt. Mycket bygger på kontaktnät. Allt som sker på nattklubbar och restauranger är inte helt lagligt.
Nazli Moloudi tillägger att en bra lön kan vara 15 000 kronor efter skatt för 200 timmar i månaden.
Det är en klassfråga, sammanfattar hon. Kollektivavtal är ovanligt, anställningar ofta otrygga. Mycket görs upp under bordet, alkohol och droger är vanligt.
– Blir du lite besvärlig är du ganska lätt att byta ut, särskilt på statusställen som på Avenyn i Göteborg eller Stureplan i Stockholm, säger Moloudi.
– Det är klart att det är lättare på ett medieföretag, med tryggheten i anställningen och med bättre löner som inte är beroende av dricks.
Journalister mer nöjda
De journalister som skrivit #deadline-upproret verkar mer nöjda med hur arbetsgivare generellt har reagerat, berättar Johanna Lindqvist, en av uppropets företrädare. Men frågan om branschens många osäkra anställningar har inte fått en lösning, och än mindre har gjorts för att se till frilansjournalisternas situation. Mycket beställs också av externa produktionsbolag. Det gäller inte minst TV4, som nu hävdar att de har tagit problemet på allvar.
– Det är lite som att ett företag som säljer produkter har att ta hänsyn till förhållandena hos sina underleverantörer, där är det alltid lite svårare att ha samma kontroll som på den egna arbetsplatsen, säger TV4:s presschef Magnus Törnblom.
TV4 ställer nu tydligare krav på sina ”underleverantörer”, enligt Törnblom, som tillägger att de snart öppnar en ny visselblåsarkanal som kommer att gälla även för de som utsatts för något hos TV4:s produktionsbolag.
Långsiktighet saknas
Motsatsen till restaurangbranschens villkor utgörs kanske tydligast av läkarnas. 10 400 personer skrev under deras upprop. Det är ungefär hälften av landets kvinnliga läkare och läkarstudenter, berättar ST-läkaren Åsa Edergren.
– Det är oerhört många, och det är så klart positivt, säger Åsa Edergren.
– Men det visar kanske också att vi är en ganska privilegierad grupp där vi inte har lika mycket att förlora som andra grupper. Jag kan tänka mig att vissa skådespelare har mer osäkra anställningar än vi har.
Medan #vikokaröver vittnar om tystnad från restaurangbranschen har läkarna fått ett stöduppror både från manliga läkare och chefsläkare, och skriftliga svar från flera arbetsgivare. Trots det visar Dagens ETC:s granskning – som presenteras imorgon – att de tre största sjukhusen i landet inte har förändrat sitt sätt att arbeta mot sexuella trakasserier och diskriminering.
– Vi har inte hört förslag från arbetsgivare om hur tystnadskulturen ska bekämpas, hur det långsiktiga arbetet ska se ut, hur kunskapen ska höjas på alla nivåer, säger Åsa Edergren.
Status avgör strategi
#Tystnadtagning var det första branschspecifika uppropet, då 456 svenska skådespelare gjorde upp med sexövergreppen i film- och teaterbranschen. Den 1 december kom #metoobackstage, underskrivet av skådespelarnas fattigare systrar: klippare, värdinnor och andra som gör jobbar bakom kameran och scenen. Eftersom de har lägre status får de jobba på ett annat sätt, säger Åsa Kalmér, en av initiativtagarna till uppropet.
– Skådespelarna har jobbat med att avsätta folk. Men jag har avrått några, till exempel lågt ansedda påklädare, från att gå ut offenligt eftersom de inte har någon position – det är de själva som skulle bli av med sina jobb.
Åsa Kalmér har en hel del positivt att säga om vad arbetsgivare har gjort bara ett par månader efter uppropen. Samtidigt påminner hon om att teatrarna drivs med offentliga medel.
– En del görs internt, en del inte. Nu tror jag att det är väldigt viktigt vad kulturminister Alice Bah Kuhnke gör.
Under tiden är det upp till oss var och en att agera i vår vardag: lösa svåra situationer, hjälpa varandra att ta plats eller lämna plats, och uppnå jämställdhet och trygghet på våra arbetsplatser, säger Åsa Kalmér.
– Det är det #metoo handlar om. Man kan göra nya val i alla situationer.
