Men historien om Arnault har också blottlagt ett smutsigt nät av vänskapskorruption och maktmissbruk inom svenskt kulturliv. Män har systematiskt använt sitt inflytande för att tysta offer och vittnen till sexuella övergrepp.

”Med den attityden kommer jag se till att du inte blir långvarig i branschen”. Citatet är Arnaults, från Matilda Gustavssons artikel i Dagens Nyheter där 18 kvinnor vittnade om hans övergrepp. Han riktade orden till en kvinna som sa ifrån mot hans trakasserier.

I kulturvärlden är dina kontakter A och O. Konstnärer, forskare och kulturarbetare är ekonomiskt beroende av frilansuppdrag, stipendier och bidrag. Även etablerade kulturarbetare och fria grupper behöver sitt kontaktnät och välvilliga finansiärer. Pengarna kommer från stat och kommun, och ibland privata fonder eller stiftelser. Men finansiärerna använder sig ofta av en jury eller referensgrupp för att bedöma ansökningarna. Och i bedömningsgrupperna sitter – aktiva kulturarbetare.

Medveten om hans inflytande

I tingsrättsdomen mot Jean-Claude Arnault berättar den utsatta kvinnan att hon var medveten om att mannen hade inflytande i branschen och inte skulle tveka att använda den. En granskning i SvD visade senare att en professor på Södertörns högskola, som har starka band till den klubb som drevs av Arnault försökt få kvinnan att inte anmäla våldtäkten. Professorn var handledare åt kvinnan som var doktorand på högskolan.

Att det uppstår jävssituationer i en liten värld som kulturbranschen i ett litet land som Sverige är inget nytt. ”Alla känner alla”, därför finns på många håll regelverk för att undvika att personer som har en relation till en sökande sitter med i bedömningen av dennes ansökan. Trots detta visar fallet med Kulturprofilen hur pengar och inflytande väldigt lätt kan missbrukas i kulturvärlden.

Bara en förändrade rutinerna

Så har institutioner och lärosäten efter alla avslöjanden dragit några slutsatser som går längre än bara till ett dokument med en värdegrund? Har man förändrat några rutiner för att kontrollera de som sitter i bedömningsgrupperna och motverka det – vad det verkar – utbredda maktmissbruket?

Dagens ETC har frågat en rad högskolor, kulturmyndigheter och olika typer av finansiärer hur de arbetat efter Metoo. Få har ändrat sina rutiner, de flesta anser att de redan tidigare haft bra regelverk. Av de tolv myndigheter som svarat på våra frågor hade ingen infört ny rutiner när de tillsätter personer i referensgrupper.

Däremot har flera aktörer ändrat eller skärpt reglerna för vilka som kan få anslag, där svarade en tredjedel ja. Två myndigheter har ändrat sitt sätt att arbeta utåt mot andra aktörer efter Metoo, och samtliga svarande berättar att de uppmärksammat frågorna på andra sätt och aktivt jobbar med jämställdhet eller mot sexuella trakasserier.

Fördelar miljarder

Vid Gärdet i Stockholm finns navet i finansieringen av svenskt kulturliv. Förutom Filminstitutet ligger även Statens Kulturråd här, i den modernistiska betongkolossen Filmhuset, ett stenkast från både SVT,  SR och Stockholms dramatiska högskola. . Kulturrådet fördelar årligen 2,8 miljarder kronor, varav ungefär hälften går till regioner och landsting i den så kallade samverkansmodellen.

Myndighetens generaldirektör Staffan Forsell anser att de, och de regioner de ger medel till, redan kommit långt i arbetet mot sexuella trakasserier.

– I den juridiska delen har vi inte behövt förändra någonting. Får man bidrag från oss så ska man följa svensk lag. Och sexuella trakasserier är inte att följa svensk lag, säger han.

Kulturrådet har nu tagit en mer aktiv roll när de på omvägar får information om kränkningar i en verksamhet som de finansierar.

– Får vi veta något genom media eller sociala medier så kontaktar vi organisationerna och frågar hur de ställer sig till uppgifterna, säger Staffan Forsell.

Hur ser ni på risken att de som sitter i era referensgrupper faktiskt använder sig av den makten på fel sätt, med bakgrund av det som kommit fram efter Metoo?

– Det finns ett före och efter oktober 2017. Den som efter Metoo försöker mörka någonting, skulle nog ännu mer än tidigare svärta ner sitt eget namn. Det är min gissning bara, jag sitter inte själv med i någon referensgrupp, säger Staffan Forsell.

Arbetar offensivt

De regler som Kulturrådet har är tillräckliga för att undanröja de eventuella jävssituationer som kan uppstå menar Staffan Forsell.

– Det vi gör är väldigt offensivt, vi utbildar alla de som sitter i våra grupper. Plus att man sitter två eller max fyra år i en grupp, så det sker hela tiden en rotation av människor.

Kulturrådet har inte heller förändrat sina rutiner för vilka som ingår i referensgrupperna, utöver de jävsregler som redan finns. Däremot har man jobbat med de som sitter i grupperna.

– Alla grupper har vidareutbildats. Jag tror inte att vi där kopplade jäv till just sexuella trakasserier, men vi pratar om sexuella trakasserier väldigt tydligt. Det är en väldigt levande fråga.

Statens Kulturråd var en av de finansiärer som givit stora summor pengar till kulturprofilens verksamhet genom åren. Men att en liknande situation skulle kunna uppstå igen är svårt att utesluta, tror Staffan Forsell.

– Väldigt mycket i vårt samhälle bygger på förtroende. Och frågan är hur mycket resurser vi ska lägga på undersökningar som gränsar till polisarbete. Vi får in ansökningar från 5 000 organisationer och vi är 100 medarbetare, säger han.

Hur ska nästa ”Klubben” kunna upptäckas tidigare?

– Om det handlar om just sexuella trakasserier så handlar det nog om att förändra hela medvetandegraden kring vad som är acceptabelt och inte. Vi har mycket lagar och dokument och strukturer, men att gå därifrån till att verkligen leva efter det, där måste en stor del av vårt samhälle förändras.

”Egentligen inte. Medvetenheten har dock höjts gällande jämställdhet och frågan diskuterats intensivare utifrån en förhöjd medvetenhet om problematiken och dess enorma omfattning.”

Citat från rundringningen: 

Stockholms universitet: ”Vi har fungerande rutiner som vi inte såg anledning att ändra.”

Filminstitutet: ”Vi har redan jämn fördelning mellan könen i de referensgrupper vi arbetar med samt inom konsulentgruppen.”

Konstnärsnämnden: ”Egentligen inte. Medvetenheten har dock höjts gällande jämställdhet och frågan diskuterats intensivare utifrån en förhöjd medvetenhet om problematiken och dess enorma omfattning.”

Musikverket: ”Nej, vi hade redan rutiner och regelverk på plats för att hantera och motverka alla former av kränkande särbehandling, som sexuella trakasserier.”