”Vi har långt kvar innan vi når jämställdhet i praktiken. ­Efter gårdagens partiledar­debatt fick jag frågan av politiska journalister om jag är gravid. Förutom det högst olämpliga i att ställa en sådan fråga så hade jag också önskat att det var mer fokus på vad vi som politiska ledare vill genomföra för politik.”

Sur och kutryggig

Annie Lööf är långt ifrån den enda politiker som fått frågor om det mest privata. Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap som forskat på hur kvinnliga politiker porträtteras i media, säger att kvinnliga politiker betydligt oftare än manliga politiker får frågor om familj och privatliv. 

– Det är fortfarande mycket mer fokus på de kvinnliga parti­ledarnas privata sfär. Trots att det inte är något ovanligt med kvinnliga ministrar numera märks att mannen fortfarande är norm, säger hon.

Det är inte bara frågor om privatlivet kvinnliga politiker får vänja sig vid. Sättet de beskrivs på skiljer sig också från sättet deras manliga kollegor beskrivs på. Som när Kerstin Weigl skrev i Aftonbladet att Miljöpartiets förra språkrör Isabella Lövin borde borsta håret och använda mineralpuder, eller som i våras när Boel Ulfsdotter ägnade en hel krönika åt Ebba Buschs vita klänning i Borås tidning. Även tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra fick vänja sig vid åsikter om hennes sätt och utseende.

– Hon beskrevs ofta som sur, att hon log för lite. När hon avgick minns jag att Hanne Kjöller var gäst i TV4 och beskrev det som att ”man kan ju inte ha en politiker som går in så där kutryggig, hur ska man ta en sådan på allvar”.

”Förminskar kvinnor”

En enkätundersökning bland riksdagsledamöterna från 2016 visar också att kvinnor, särskilt de yngre, i högre grad än män utsätts för kränkande behandling och härskartekniker. 

Den bilden känner Sofia Jarl, ordförande för Centerkvinnorna och ledamot i partistyrelsen, igen.

– Tyvärr upplever jag att vi har sett en backlash de senaste åren. Kvinnor bedöms på ett annat sätt än män. Det som borde spela roll är vad för politik man driver, vilka värderingar man ­företräder, inte om man har svarta strumpbyxor, snygga ben eller är gravid. Det blir ett sätt att förminska kvinnliga politiker, säger hon.

Enligt Sofia Jarl är problemet inte bara att kvinnors utseende och sätt att vara på ofta hamnar i fokus, utan det handlar också om det mer subtila.

– Som kvinna i politiken tror jag att många har upplevt att man inte blir lyssnad på. En manlig kollega kan säga samma sak som jag just har sagt, och plötsligt blir det han säger intressant.

”Fokus på cv”

Men trots allt har det blivit ­bättre, menar Gunilla Jarlbro. 

 Hon jämför Magdalena ­Anderssons tillträde med när Mona Sahlin var stats­ministerkandidat.

– Mona Sahlin synades på ett helt annat sätt. Hon beskrevs som lite dum men att hon kunde ta folk, man skrev om maskor på strumpbyxorna som att det skulle säga något om hennes person. När det gäller Magdalena Andersson har ­fokus legat på hennes cv, vad hon har för erfarenheter. ­Hennes familj har det varit väldigt lite fokus på. Så visst går det ändå åt rätt håll.