Filmstjärnan Harriet Andersson, 89, är nog inte ensam om de känslor hon uttrycker i Aftonbladet: ”Uppriktigt sagt börjar jag bli jävligt trött på det här. Och ledsen och förbannad”.
Det är fullt naturligt att känna som Harriet Andersson, ska man komma ihåg.
– Man känner sig rastlös, ledsen och uttråkad, på grund av att det är ett naturligt sätt att reagera när stressen ökar och våra möjligheter att hantera den minskar, säger psykoterapeuten och stressforskaren Giorgio Grossi.
– Man får försöka se på sig själv med medkänsla och snälla ögon.
Forskar om stress
Även om livet under pandemin i någon mån har blivit en ny normalitet så är det bra att komma ihåg att våra reaktioner på oro och ovisshet även de är normala och naturliga. Vi vet inte när pandemin är över, och det fortsätter stressa oss.
– Ovisshet besvärar oss alltid som människor, oavsett om det är pandemi eller inte, säger Kerstin Jeding.
Kerstin Jeding och Giorgio Grossi är författare till boken ”Kris-stress – att hantera en pandemi, coronaoro och andra långvariga påfrestningar”.
Boken utgår från terapimetoderna KBT och ACT (acceptance and commitment therapy) för att ge verktyg att hantera stressande situationer då man lever i ovisshet.
Negativ stress uppstår när kraven på oss överskrider vår känsla av kontroll. Pandemin har gjort att vi förlorat kontroll över våra liv samtidigt som vi fått ökade krav på oss och det orsakar oro och nedstämdhet.
Acceptans är nyckeln
Den sociala stimulansen på arbetet hinns kanske inte med eller saknas på grund av att man jobbar hemifrån eller inte jobbar alls. Dessutom har vi förlorat viktiga möjligheter till återhämtning, som att träffa personer utanför vårt eget hushåll och få en kram eller att utöva fritidsintressen i grupp, som fotbollsträning eller körsång.
– När vi blir nedstämda tappar vi lusten. Men man kan inte vänta på att lusten kommer tillbaka, istället kan man anstränga sig för att hitta tillbaka till den, genom att tvinga sig. Gör något du brukar tycka är roligt, säger Kerstin Jeding.
Enkelt förklarat är tricket att acceptera och att släppa, som i Sinnesrobönen som används både i 12-stegsbehandlingar och trossamfund:
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förnuft att inse skillnaden
Man ska helt enkelt försöka lägga sin energi på det man kan kontrollera och det som kan hjälpa i en svår situation. Det handlar om att utgå ifrån sig själv. Vad andra gör kan man inte kontrollera, oavsett om de är personer som inte håller avstånd i mataffären, arga människor i sociala medier eller makthavare som fattar beslut om restriktioner.
– Acceptera dina egna reaktioner. ”Så här känner eller tänker jag nu”. Sen väljer du hur du reagerar. Hjälper det att skrika åt någon stackars tant i mataffären?, säger Kerstin Jeding.
Att älta eller fastna i fantasier om ett liv med resor, fester och umgänge efter pandemin hjälper inte.
– Man får fråga sig vad som är grejen med resor och umgänge. Det kan vara att man får skratta, upptäcka nya saker och får nya intryck och stimulans. Kan jag göra något annat för att komma dit?, säger Giorgio Grossi.
Fokus ligger på nuet. Vad kan jag göra just nu för att jag ska må bättre?
– Man får försöka leva sitt liv så gott man kan.
Navid Jaqobi
22, personlig assistent, Vetlanda
– Vi behöver andra människor, få träffa folk, lära känna nya och i och med detta har jag inte det. Det blir deprimerande men jag tränar mycket. Sen så har jag köpt en hund som jag går ut och går med mycket.
Cecilia Dackenberg
65, pensionär, Vetlanda
– Det är ingen vidare. Man kan inte umgås med människor på det sätt som man önskar. Jag har min hund och sen så har jag en son som kommer och hälsar på då och då. Jag målar och är konstnär så det är skönt att ha.
Malin Liljekvist
44 år, jobbar inom äldreomsorgen, Vetlanda
– Alltså läget är ju som det är. Man måste låta dagarna gå. Jag jobbar inom äldreomsorg så jag träffar många människor ändå så man känner sig inte så ensam. Jag har min familj. Mina fyra barn. Vi har varit tillsammans hela tiden. Sen har man sina nära och kära. Jag tränar dagligen. Det blir mycket styrketräning och löpning.
Gunnar Korsfelt
90, pensionär, Korsberga
– Jag läser mycket. Det finns ett väldigt bra bibliotek. Det uppskattar jag förfärligt mycket. Varje söndag går jag till kyrkan. Då får jag tänka lite i lugn och ro och får en paus i tillvaron. Det har varit jätteviktigt för mig.
Just nu är jag väldigt förhoppningsfull då jag har fått min första spruta. Innan hade jag som en skugga över mig, att vara en man och gammal, det är farligt det. Den 23:e mars får jag min andra spruta. Det är en väldig lättnad för mig. Då får jag träffa mina barnbarn igen.
