I det här läget väljer många att gömma sig. 2013 gömde sig 8 000 människor som fått avslag enligt beräkningar som Sveriges Radio har gjort. En del andra drabbas av psykoser, depressioner och andra psykiska besvär.
– Det är en förtvivlan, allt det gamla dras upp igen vid ett avslag. Det framkallar förstås stark oro och det finns de som tänker att de inte står ut längre, säger psykologen Eva Håkansson som har arbetat i 30 år med kris- och katastrofpsykologiska frågor vid Stockholms läns landsting.
I maj tidigare i år tände en kvinna eld på sig själv efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Att hota med att, eller försöka, ta livet av sig vid ett avslag är en reaktion som inte förvånar Eva Håkansson.
– Det är ett utryck för att man känner sig oerhört desperat, man vet inte vad man ska ta sig till. Frustrationen som kommer när man får ett nej kan ta sig olika uttryck beroende på vem man är, fortsätter hon.
På Migrationsverket är man medveten om problemet, men menar att man inte kan eller ska ta ansvar för de asylsökandes mentala välbefinnande.
– Vi har inga terapeutiska samtal, det ligger helt hos landstinget. Det vi kan göra är att om vi upplever att folk mår dåligt så kan vi hänvisa till sjukvård, det är de som har de uppdragen helt och hållet, säger Sverker Spak, processägare på Migrationsverket.
Får bara akutvård
Problemet är bara att psykologisk hjälp inte ingår i den vård som asylsökanden har rätt till, enligt Sanna Vestin, ordförande på Flyktinggruppernas riksråd (FARR).
– Asylsökande har bara tillgång till akutvård och vård som inte kan anstå, så du kan inte gå till en psykolog. Kroniska tillstånd och sådant som inte är akut har man inte rätt att få hjälp för. Du är lämnad åt dig själv, säger hon.
På FARR kommer Sanna Vestin ofta i kontakt med asylsökande som har fått avslag. Hon berättar om känslor av depression och hopplöshet.
– De hanteras i princip inte alls, huvudproblemet är att det är människor som befinner sig i ett dåligt psykiskt tillstånd och de hamnar i ett ännu sämre tillstånd vid ett avslag.
Inlåsning ingen lösning
Att människor, likt den 36-årige man som nu erkänt dubbelmordet på Ikea, ger sig på andra människor hör till ovanligheterna, men Sverker Spak berättar att ju fler ärenden man får in, desto fler fall blir det också där människor hamnar i fara. Men att låsa in människor i väntan på utvisning är inte aktuellt, menar han.
– Det är hemskt när det händer men det går inte att förutse allting. Med tanke på det uppdrag vi har så är det jättesvårt att hantera och det är stora livsbeslut som fattas. Man måste komma ihåg att vi bedömer skyddsskälen, det är inga brottslingar vi jobbar med och vi förutsätter inte att de ska vara våldsamma och farliga. Bara för att man får ett avslag blir man inte någon form av säkerhetsrisk och vi ska inte frihetsberöva människor.
Strukturella problem
Röda korset ser en tydlig anledning till att människor i asylprocessen drabbas av psykiska besvär. Handläggningstiderna är för långa och med tiden byggs hoppet och förväntan upp. När ett negativt besked då kommer rivs hela tillvaron upp.
– Det är för långa köer just nu, men det hänger ihop med att vi har en situation i världen som ser ut som den gör. Vi har påpekat detta i flera år. Tidsbristen innebär också att vissa inte förstår varför det har blivit ett avslag. Vi möter ju väldigt många människor som har fått avslag som känner en allmän frustration och känner sig deprimerande, säger Anki Carlsson, chef för Röda korsets migrationsenhet.
Hur ska man arbeta för att förebygga att människor skadar sig själva och andra i samband med asylprocessen?
– Det är viktigt att ha ett individuellt bemötande och mer återkoppling så kan man göra det bättre för de som tvingas att återvända. Det tror jag hela systemet skulle vinna på. Då tror jag också man kan komma åt de mer utåtagerande.