Efter år av väntan – nu ska Sara opereras

Sara Nikolaisen bodde i Norge när hon som 22-åring reste ensam till Thailand för att få tillgång till könsbekräftande vård. Pengarna hade hon själv skramlat ihop. Hon gjorde två ingrepp med en dags mellanrum och operationerna fick komplikationer. Sara Nikolaisen var allergisk mot narkosen och hon lämnade Thailand med blodförgiftning.

– Jag ångrar det inte. Jag blev tvungen att åka till Thailand. Lite blodförgiftning är faktiskt ingenting mot att sedan få känna sig hemma i sin kropp, säger hon.

”Skolan var en mardröm”

Redan som liten visste Sara Nikolaisen att hon inte var en pojke, men det skulle dröja till tonåren innan hon vågade uttrycka detta på ett naturligt sätt. Det var när hon i ett dejtingprogram på tv för första gången fick se en transkvinna som hon förstod att det fanns en framtid:

– När jag såg att det finns människor som går från man till kvinna förstod jag att det där kan också vara jag. Jag bestämde mig för att våga vara mig själv. Allt är inte hopplöst tänkte jag, livet kan förändras.

Som trettonåring började hon välja de kläder hon ville ha på sig och använda mascara. Men att göra det var tufft både hemma och i skolan.

– Skolan var en mardröm, både duschen och klassrummet. Folk frågade: vad är du för någonting? Ingen ville umgås med mig, säger hon, och fortsätter:

– Och hemifrån pressades jag att klä mig som en pojke. Det finns inga foton på mig från den tiden. Jag smet från skolan när det var skolfoto för att ingen skulle minnas mig så. Jag firade inte min födelsedag för att slippa bära kostym.

Fick diagnos

Sara Nikolaisen sökte sig till vården och fick som 15-åring diagnosen transsexualism. Det dröjde två år innan hon fick påbörja en efterlängtad hormonbehandling. Med behandlingen berättar Sara Nikolaisen att hon började leva.

– Innan jag fick hjälp var jag djupt deprimerad. Jag ville inte visa mig. Efter hormonbehandlingen mådde jag otroligt mycket bättre. Men jag önskar att jag hade fått behandling i samband med diagnosen. Jag önskar att jag hade fått stopphormoner. Istället fick jag gå igenom två puberteter – en mans och sedan en kvinnas – i ett enda liv, säger hon.

”Betyder allt”

För tre år sedan fick Sara Nikolaisen sitt personnummer ändrat till en kvinnas och 13 år efter att ha diagnostiserats ska hon som 28-åring få chans att göra en sista – för henne livsavgörande – operation. Nästa vecka har hon inskrivningsmöte och i maj är hon inbokad på Sahlgrenska sjukhuset. Trots att hon är medveten om riskerna finns hos Sara Nikolaisen inte någon tvekan. Det var bara pengar som stoppade henne från att göra även underlivskirurgin i Thailand, den där våren för sex år sedan.

– Jag är såklart nervös. Jag är ju medveten om riskerna. Men om det blir komplikationer får jag leva med det. Det gläder mig enormt att få göra den här operationen, säger hon.

Sara Nikolaisen har sikte på ett liv efter operationen. Hon drömmer om en dag på stranden, och om att ha ett fungerande sexliv.

– Jag vill göra det här för att få uppleva en sommar. Jag har aldrig riktigt upplevt en sommar. Hela mitt liv har jag sett tjejer som kan gå i bikini på stranden. Det är min dröm, säger hon, och fortsätter:

– Och så skulle jag önska ett sexliv utan skam. Jag avslutade mitt senaste förhållande för jag kan inte ha sex i den här kroppen. Den här operationen betyder allt för mig. Den gör verkligen det.