Tanken med det socialt hållbara hyreshuset är att man här ska kunna erbjuda lägenheter till de stockholmare som kategoriseras som ”strukturellt hemlösa” – en term som fångar in dem som i regel lever ett normalt och ordnat liv, men som av ekonomiska skäl inte är betrodda som kontraktsinnehavare för en hyreslägenhet.

Blanca Fahlberg är en av dem eftersom hon dragit på sig höga inkassoskulder som gått vidare till Kronofogden och orsakat betalningsanmärkningar.

– Jag var ung och dum och shoppade på kredit. Jag levde ett drömliv som jag inte hade täckning för.

”Bråk varje kväll”

Hon var inte mer än nyss fyllda 18 och levde på studiemedel i en försökslägenhet i Hammarbyhöjden, en närförort i södra Stockholm, när hon började dra på sig skulderna. Lägenheten hade hon fått genom socialtjänsten efter en svår uppväxt i en dysfunktionell hemmiljö.

För att försöka passa in bland klasskompisar med rika föräldrar och egna sparkonton köpte hon kläder, smink, den senaste iPhone-modellen, högtalare och mat på kredit och avbetalningar.

– I början skötte jag betalningarna men det fallerade ganska fort. Skulderna blev ohållbara och snart hade jag betalningsanmärkningar, säger Blanca Fahlberg.

När hon så skrivs över från barn- och ungdom till vuxenenheten på socialtjänsten flyttades Blanca Fahlberg från sin försökslägenhet i Hammarbyhöjden till SHIS (Stiftelsen hotellhem) bostäder, en del av Stockholms stads bostadssociala resurs, vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Här bor många tidigare hemlösa med missbruksproblem och andra psykiatriska svårigheter. 

I samma veva som hon flyttade in där upptäckte Blanca Fahlberg att hon är gravid med Zion.

– Med min egen uppväxt i en familj med psykisk ohälsa och missbruk ville jag verkligen inte behöva leva med Zion där, i en etta på 23 kvadratmeter. 

Bostadsförmedlingen utesluten

Blanca Fahlberg beskriver det som att hon fick ”panik” och började ringa SHIS bostäder så gott som dagligen för att komma bort därifrån, till något annat av deras boenden i Stockholms stad. Efter enträgna försök flyttades hon till slut till en resurslägenhet i Liljeholmen, också den en etta på 23 kvadratmeter med väggfasta möbler – som hon själv, hennes sambo och sonen Zion delade på i tre år. Boendemiljön var inte heller optimal för en småbarnsfamilj. 

– Det var bråk så gott som varje kväll i trappuppgången – knivskärningar, blod, kanyler, gap och skrik. Vi som bodde där hade snabbnummer till polisen.

Att få tag på en vanlig hyreslägenhet genom Stockholms bostadsförmedling var uteslutet trots att både Blanca Fahlberg och Linus Turesson hade fasta tillsvidareanställningar, på grund av betalningsanmärkningarna. Men så fick hennes mamma syn på en annons på ett byggstängsel i Farsta strand, mitt emot kyrkan som hon besöker regelbundet. Stockholms Stadsmission bygger lägenheter med subventionerade hyror för dem som inte kommer in på den ordinarie hyresmarknaden. Hon meddelar sin dotter som tycker det låter fantastiskt och anmäler sig som intresserad. 

Vi visste inte vart vi skulle ta vägen, vilket skapade en enorm stress och ångest så klart.

Blanca Fahlberg minns ännu i detalj när de ringde från Stadsmissionen och meddelade att hon och hennes lilla familj skulle tilldelas en av trerumslägenheterna.

– Det här boendet på SHIS var ju en bara en temporär lösning. Man fick inte bo där mer än fem år totalt och vi hade redan bott där i fyra. Vi visste inte vart vi skulle ta vägen, vilket skapade en enorm stress och ångest så klart.

”Lite overkligt”

Blanca Fahlberg jobbar som barnskötare på en förskola och samtalet från boendehandläggaren på Stadsmissionen kom mitt i vilan med småbarnen. 

– Barnen började komma upp från vilan, så det skulle bytas blöjor, vi skulle äta mellanmål och ha boksamling med de barn som hunnit vakna. Just då ringer det och i vanliga fall hade jag ju tryckt bort samtalet, men jag kände igen numret.

Hon hann tänka ”nu har de ett besked”, innan hon svarade. 

– Jag hörde direkt på hennes röst att det var glada besked. Jag stannade upp och samtidigt som jag var i rummet och hörde hur barnen pockade på min uppmärksamhet var jag liksom inte där för ett kort ögonblick. Det var en sådan oerhörd lättnad.

Trots att familjen är inflyttad sedan första juli är det fortfarande svårt att ta in.

– Det känns fortfarande lite overkligt. Eftersom vi har fått flytta från genomgångsboende till genomgångsboende känns det som att någon snart ska komma och säga att vi måste flytta ut igen. Men vi får bo här hela våra liv om vi vill. Det har bara inte sjunkit in riktigt än.   

Behov före kötid

Enligt den modell Stockholms Stadsmission tillämpar i sitt hus med 40 lägenheter i Farsta strand går behov före kötid. Modellen har liknats vid en svensk version av social housing, men Stockholms Stadsmission kallar det hellre för ett ”socialt hållbart hyreshus”, då det förra begreppet lätt stigmatiserar. 

– För många för det tankarna till speciella komplex för människor som lever i utsatthet. Man tänker på billiga ruckel med lägre standard som människor som inte har råd med annat är hänvisade till. Så är inte det här tänkt alls, utan det här är moderna lägenheter av hög standard, säger Åsa Paborn, direktor på Stockholms Stadsmission. 

Hyrorna i huset är satta i tre olika nivåer, och vad man får betala bestäms utifrån hur den sökandes ekonomiska situation ser ut.

Blanca Fahlberg, som har en fast tillsvidareanställning och bor ihop med sin sambo, bedöms klara den högsta nivån som ligger på 12 668 kronor i månaden för en trea. Men hon tycker inte det känns orättvist. 

– Nej, verkligen inte! Det känns rättvist. Jag har medkänsla och förståelse eftersom jag också levt med begränsad ekonomi, säger hon. 

Vi vill visa för allmännyttan att det går att bygga billigare utan att göra avkall på standarden.

Åsa Paborn inser att 40 lägenheter inte gör jättestor skillnad på Stockholms bostadsmarknad där över 810 000 personer står i kö för en hyreslägenhet.

– Det vi vill göra är att visa för alla aktörer på bostadsmarknaden att det går att bygga billigare utan att göra avkall på standarden och att avsätta några lägenheter till dem som lever i social eller ekonomisk utsatthet. Vi vill gå före och visa att det fungerar, säger hon.