Det är som att Socialdemokraterna rullar sig offentligt i tjära och fjädrar med tanke på att partiet har haft regeringsmakten i 20 av de år som undersökts. Men partiledaren Magdalena Andersson tonar ned självkritiken. 

– Det finns  mycket som är bra och fantastiskt i Sverige också.  Men ska man komma med nya politiska förslag, då fokuserar man på problemen. Syftet med politik är ju att lösa samhällsproblem.

Men hur har det kunnat bli så många och stora problem samtidigt som Socialdemokraterna har suttit i regering?

– Ökade ekonomiska klyftor är en trend över hela västvärlden. Det är någonting i den underliggande ekonomiska utvecklingen just nu som driver mot det. Och då kan man ha en politik som försöker motverka det, eller en politik som förstärker det. Under alliansregeringen hade vi en politik som förstärkte utvecklingen. Under våra år hade vi en politik som för varje budget som vi lade, utom när vi avskaffade värnskatten, hade en politik som motverkade det. Som ökade den ekonomiska jämlikheten, även om vi inte rådde bot på allt. 

När vi går till val 2026, då kommer vi ha haft en högermajoritet i riksdagen i 20 år. 

– Jag hade ju gärna velat göra mer än vad vi gjorde i regeringsställning. Men jag hotades med misstroendevotum av riksdagen om vi ens gick fram med sådana förslag. När vi går till val 2026, då kommer vi ha haft en högermajoritet i riksdagen i 20 år. Det är klart att det påverkar hur Sverige ser ut. 

20 år av högervindar, hur ska de kunna brytas?

– Med extremt bra förslag som vi socialdemokrater kommer att ta fram utifrån de här elva arbetsgruppernas analyser, säger Magdalena Andersson och ler.  

Kan inte lösas med skattesänkningar, mer marknad eller avregleringar.

– Men förhoppningsvis växer det också fram en insikt hos svenska folket om att de problem som Sverige står inför inte kan lösas med skattesänkningar, mer marknad eller avregleringar. Att det tvärtom behövs gemensamma lösningar, att samhället kliver fram och tar tillbaka kontrollen.

Grannar och huvudmotståndare

Vi får träffa Magdalena Andersson i det pampiga och nyrenoverade Ledamotshuset som Socialdemokraterna sedan förra valet får dela med det näst största partiet Sverigedemokraterna. Här hamnar de ibland i samma hiss på väg till sina respektive våningar. Under hösten har Sverigedemokraterna varit större än alla de andra Tidöpartierna tillsammans i flera opinionsundersökningar. Det har fått Socialdemokraterna att kalla Moderaterna för irrelevanta och att för första gången utse ett annat parti, nämligen Sverigedemokraterna, till huvudmotståndare i nästa års EU-val. 

Den som är gladast över sådant, han heter Putin och sitter i Kreml. 

– EU-valet kommer att ske i skuggan av Rysslands invasion av Ukraina. Och vi har ju ett presidentval i USA snart. De kommande åren ska vi ha ett EU-parlament där så många parlamentariker som möjligt arbetar för att Europa ska hålla samman. Det finns ett svenskt parti som inte har det för ögonen och det är Sverigedemokraterna. De skiljer ut sig. SD driver just nu en utvärdering av vårt EU-medlemskap och att det ska bli lättare att lämna EU. Den som är gladast över sådant, han heter Putin och sitter i Kreml. 

Vilka frågor är det som du framför allt vill debattera med Jimmie Åkesson inför EU-valet?

– Ska vi jobba för ett starkt och enat Europa? Eller ett splittrat och svagt Europa? Vad är det vi behöver i det här läget? Med den geopolitiska situationen. Med kriget i Ukraina. Med kriget i Gaza. Med ökad spänning mellan USA och Kina. Med klimatförändringar. Med ett akut behov av ytterligare åtgärder på EU-nivå. 

Hur är det med migrationen då, vill du ta den diskussionen med honom?

– Jag har inga problem att ta en migrationsdiskussion med Åkesson.

Ni har ju, i en av era samhällsanalyser, slagit fast att migrationen har varit större än vad integrationen klarar av. Och att den ska fortsatt vara stram. Så när det gäller synen på migration ligger ni ju ganska nära SD.

– Vi socialdemokrater har traditionellt stått för en stram och ordnad migrationspolitik. Det är inte vi socialdemokrater som har drivit fri invandring. Utan det är Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer tillsammans med Fredrik Reinfeldt. Det var de som fick igenom sina drömmar 2010 och förändrade migrationspolitiken till en av de mest liberala i EU. Det är konsekvenserna av den som vi såg 2015. Det var vi som sedan genomförde ett paradigmskifte till en av Europas mest strama migrationspolitik. 

Stram migrationspolitik, ja. Rasism, nej. 

Min bedömning är att vi också under lång tid framöver behöver ha en stram migrationspolitik. Vi måste fokusera på att människor som bor i Sverige ska kunna komma i arbete, ha en rimlig bostadssituation, att barnen ska lära sig det de behöver i skolan, så att de tar sig hela vägen genom gymnasiet vilket är inträdesbiljetten till svensk arbetsmarknad.

Finns det då något som skiljer er migrationspolitik från SD:s?

– Stram migrationspolitik, ja. Rasism, nej. Det är skillnaden. Alltså ska vi ägna politik och retorik åt att ställa människor mot varandra? Grupp mot grupp? Ska vi förolämpa människor på grund av deras ursprung, deras religion eller sexualitet? Ska vi hetsa mot människor på grund av deras ursprung, religion eller sexualitet? På det sätt som vi har sett Sverigedemokraterna göra bara senaste året. Jag vill ju se ett Sverige där vi bygger en samhällsgemenskap. Och där alla människor i vårt land har möjlighet att arbeta, betala skatt, bidra och vara en del av vår samhällsgemenskap.

Vi ser att regeringens samarbete med SD inte har fått stödet för SD att minska i opinionen. Finns det inte en risk att SD växer även på Socialdemokraternas bekostnad om ni också ska trycka på just på migrationen och invandringen som en viktig förklaring till de problem som vi ser i samhället?

– Det går ju inte att bortse ifrån att vi har haft en större migration än vad vi har förmått att integrera i samhället. Och det gör ju att vi har en segregation som inte är bra för barn som växer upp i de områdena. Och jag menar, ska vi ta i tu med det så behöver man ändå börja med att se det.

Finns det saker som man skulle ha kunnat göra, andra beslut som hade kunnat tas, när det gäller just förmågan att integrera som hade gjort att Sverige hade klarat den här migrationen bättre?

– Jag tror inte det. Inte när de gäller de talen som vi hade under flyktingkrisen. Det var ju sådana extrema nivåer. Att ett samhälle skulle klara av det är svårt att se.

Det handlade om människor som flydde från krig och behövde en snabb fristad. Var det ändå fel beslut att ta emot så många?

– Det var inte ett beslut. Det var resultatet av en lagstiftning från 2010. Den tycker jag att vi borde ha protesterat mot mer än vad vi gjorde då. Med det sagt, vi har gett en fristad åt jättemånga människor som annars hade riskerat att vara kvar i krig. Det är ju ingenting vi ska skämmas för.  

De människor som behöver fly från de krig som pågår i dag och i framtiden, vart ska de ta vägen?

– Där behöver andra europeiska länder ta ett större ansvar. Jag menar inte att vi ska ha noll. Men vi behöver fokusera på de som är i Sverige. Och har rätt att vara här. Nu handlar det ju om att se till att de människorna också kan komma i arbete, att det ska funka för barnen i skolan och att man ska ha bra bostäder. I grunden handlar det om att samhället har dragit sig tillbaka. Och det gäller både våra förorter och svensk glesbygd. Så det vi behöver är en politik där samhället kliver fram. 

”Klart det kommer att kosta”

Magdalena Andersson återkommer ofta till det, att samhället ska kliva fram. För henne betyder det att ta ansvar för skolan i hela landet, att det finns fritidsaktiviteter till alla barn och att föräldrarna har jobb med schysta arbetstider och schysta löner. Men:

Hur mycket ska det få kosta?

– Det är klart att det kommer att kosta. Om vi tittar på skolan, där försvinner ju mångmiljardbelopp varje år via världens sämsta marknadsskola. Där finns det pengar att hämta. Men det är klart att det här inte är ett program för omfattande skattesänkningar. Sen ska vi säga att vi var för den skattesänkningen som genomfördes av regeringen. Det är ju en helt exceptionell situation med tio års reallöneökningar som har utraderats. Men om man tittar framåt  kommer vi behöva prioritera att stärka samhället snarare än att sänka skatten.

Så skattehöjningar?

– Jag sa: Inte prio på skattesänkningar. Men vi tycker ju att de som äger mycket kapital och har höga inkomster kan bidra mer. Vi har ju föreslagit en bankskatt här och nu till exempel. På tio miljarder. Pengar som vi tycker ska återföras direkt till de svenska hushållen som kämpar och har en extremt tuff situation. Tio års reallöneökningar utraderade, det betyder mycket för svenska hushåll. Inte minst för de som hade små marginaler till att börja med. Men även för barnfamiljer där båda föräldrarna jobbar. Som har ett bostadslån. Som har köpt ett radhus eller en lägenhet. Och som med de högre räntorna också har fått högre matpriser och höga priser på el, diesel och bensin. 

Varje samhällsanalys som har presenterats har avslutats med att det kommer att krävas stora investeringar. Elnäten och elproduktionen, bemanningen i välfärden,  klimatomställningen, skolan, segregation. Betyder det att ni också är beredda att ompröva det finanspolitiska ramverket och låna pengar för att samhället ska kunna kliva fram?

– Jag skulle inte bedöma att anledningen till att samhället har dragit sig tillbaka de senaste årtiondena är det finanspolitiska ramverket. Utan det är de prioriteringar som framförallt alliansregeringen har gjort. Och att de satt käppar i hjulet för oss när vi ville höja en del skatter. Det är beslut budget för budget som har lett till den här situationen. Med med det sagt, jag var ju den som tog initiativ för snart tio år sedan till att göra förändringar i finanspolitiska ramverket. Jag tyckte redan då att vi skulle gå ner på ett balansmål. Men utöver det har vi kongressbeslut på att man kan ta vissa större lån till till exempel infrastrukturprojekt vid sidan av.

Men ni är inte framme vid ett balansmål än. I alla fall inte i den skuggbudget som presenterades tidigare i höstas. Där budgeterar ni fortfarande för ett överskott. 

– Med den inflationssituation som vi har nu är vår bedömning att det inte hade varit lämpligt med en slappare finanspolitik. Däremot föreslog ju vi helt andra prioriteringar inom finanspolitiken. Där vi ville stötta vanliga hushåll på ett helt annat sätt än regeringen med både underhållsstöd, extra barnbidrag och tankrabatt. Samt såklart mer pengar till välfärden. För att undvika den sjukvårdskris som vi ser.

Sveriges kommuner och regioner säger att situationen är värre än under 90-talskrisen. Ändå föreslår S bara sex miljarder mer i skuggbudgeten till kommuner och regioner jämfört med regeringen. Varför inte mer?

– Vi får lägga ihop det vi har lagt i år med förra året också. Då blir det 18 miljarder mer än regeringen. Om man tittar över de här två åren hade situationen för kommuner och regioner sett helt helt annorlunda ut med en S-regering. Regionerna har det otroligt svårt. Vi ser det över hela landet. Det handlar inte om att det är enskilda regionpolitiker som missköter en ekonomi. I Västra Götaland ska Sahlgrenska minska med motsvarande 2 000 tjänster. Det är stora uppsägningar i Sörmland, i Östergötland. Skåne kör med stora underskott. Stockholm tvingas höja skatten. Och då borde ju också regeringen ha tagit ett helt annat ansvar.

Men både Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger betydligt större belopp till kommuner och regioner i sina skuggbudgetar än S. Varför är ni mer försiktiga om krisen är så allvarlig? 

– De hade budgetar som var betydligt mer expansiva och det hade riskerat att driva på inflationen. Däremot kan man prioritera på ett annat sätt. Som att inte sänka skatter för höginkomsttagare utan istället höja skatter för bankdirektörer. 

Är det ett tillräckligt stort kliv framåt för samhället?

– Man bygger inte Rom på en dag. 

Hur många år räknar du med att det tar innan samhället har tagit de kliven fram som behövs?

– Jag ser att det är ett långsiktigt projekt.

KD:s Ebba Busch har öppnat för statliga investeringar i bostäder, infrastruktur och kärnkraft. Och det ska ske en översyn över det finanspolitiska ramverket i riksdagen. Är det bra att även regeringspartierna pratar om att staten måste kliva fram ?

– Att Ebba Busch öppnar för det gör mig snarare rädd eftersom Ebba Busch ofta säger en sak och gör en helt annan. Ingen som köper falukorv idag litar väl på Ebba Busch. Och sanningen är att det är just Kristdemokraterna som just nu sitter och administrerar nedmonteringen av svensk bostadspolitik, svensk infrastrukturpolitik och svensk vindkraftsutbyggnad. Jag menar, det Ebba Busch säger och det Ebba Busch gör, det synkar ju inte. Det har ju gjort många svenskar väldigt, väldigt besvikna. Vi har ju däremot visat under hösten, konkret i riksdagen, på en annan politik. Hade Ebba Busch bara det minsta menat vad hon säger, då hade hon röstat på våra förslag.