BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Vänner! Vi kommer från och med nu att byta namn till Social­liberalerna. Ordet liberal fungerar inte längre. Nästan alla förknippar ju numera detta ord med avregleringar, privatiseringar, skattesänkningar och enbart marknadslösningar på snart sagt alla problem. Över hela västvärlden ser vi mycket riktigt att denna liberalism, som är detsamma som nyliberalism, är i kris – och kanske är den själva krisen i sig. Mitt tal idag i Almedalen blir därför ett självrannsakande tal. Vänner! Vi kallar oss hädanefter Social­liberalerna! Vi har insett att det är den stolta tradition som saknas i svensk politik idag och vi menar dessutom att det är den verkligt friska kärnan i liberalismen.

Och, vänner och åhörare, vi drar praktiska slutsatser av denna nya väg för vårt parti. Vi har lyssnat till den stora opinion som finns bland de borgerliga väljarna som ogillar den oinskränkta vinstjakt som idag pågår inom välfärdsbranscherna. Från och med nu är vi det borgerliga parti som tar den gnagande oro som finns bland Alliansväljarna på allvar. Vi har beslutat att gå med på det förslag till vinstbegränsning som röstades ned i riksdagen för någon månad sedan.”

Sommarvinden drar genom syrenbersån, men trots det spektakulärt nya i Björklunds tal, vaknar jag inte. Och jag hör honom fortsätta, och han är en bättre, mer passionerad talare än någonsin:

”Vi är övertygade antisocialister. Men vi bekänner oss till den stora socialliberala tradition som inser att staten, det offentliga och de starka fackföreningarna måste finnas där för att inte marknaden ska fortsätta att skapa ett alltmer ojämlikt samhälle, så som nu är fallet. Vi lyfter därför nu med all kraft den förpliktigande traditionen från Karl Popper (stegvis social ingenjörskonst), John Stuart Mill (som var för hård beskattning av de rika) eller den svenska liberalen Fridtjuv Berg som var först med att föreslå en gemensam skola för alla samhällsklasser. Ja, jag är även beredd att sjunga Bengt Westerbergs lov – den kanske siste socialliberalen i svensk politik.”

En skata väcker mig. Men några sista fragment av Björklunds tal når mitt medvetande:

”Jag kommer själv från arbetarklassen. Jag har tänkt om och inser att det inte finns något rimligt i de förslag vi lagt om exempelvis slopad värnskatt. Vi socialliberaler måste markera en kritisk distans till den ekonomiska eliten.

Vi tänker om.”