Ett sätt att se på dricks, är att tänka att de är pengar som skall förmedla en känsla. Det finns en väldigt stor variation vad dricks symboliserar för den som ger, säger Paula Mulinari, lektor på Malmö högskola, som forskar om dricksande i Sverige.
Hon har bland annat intervjuat serveringspersonal och restauranggäster och identifierat flera orsaker till varför folk lämnar dricks. Vissa betalar extra för att visa uppskattning, andra för att synliggöra och bekräfta de anställdas arbete. Några dricksar för att kompensera för dåliga arbetsvillkor och låga löner.
– Sedan dricksar vissa inte alls för de anser att det är fel eller utgår från att personalen har lön enligt kollektivavtal, säger Paula Mulinari.
Viktig inkomst
Runt förra sekelskiftet var dricks en viktig del av inkomsten för många anställda men i takt med att facken vann mark och lönerna ökade försvann sedvänjan allt mer. Under 1980-talets yuppie-era blev dricks allt populärare igen.
– Dricks kom tillbaka som symbol för pengar och konsumtion. Sedan minskade det igen under 90-talets ekonomiska kris. I dag tror jag att dricksens synlighet ökat. Jag tänker att det finns en större symbolisk närvaro. Möjligheterna att ge dricks är större i dag än för, säg, 15 år sedan. Det konsumeras mycket mer på restaurang, caféer och genom hotellbesök, säger Paula Mulinari.
För Hotell- och restaurangfacket, HRF, är dricks problematiskt. Egentligen är den en inkomst som ska beskattas oavsett om den anställde får pengarna direkt eller om arbetsgivaren tar hand om dem.
Många arbetsgivare anser också att de anställda egentligen inte har så dåligt betalt eftersom de får dricks också, menar Susanne Blom, ombudsman på HRF.
– Det är inget de slänger in som argument i centrala förhandlingar utan mer ett generellt sätt att se på det. Men i lönestatistiken kan vi se att våra medlemmar har dåligt betalt. En del får ju inte ens vad de ska ha, framför allt ungdomar, säger Susanne Blom.
Kan sexualisera
I USA kan dricksen i vissa fall utgöra hela lönen, och det finns en växande kritik mot dricks. Dit är vi inte på väg i Sverige men Paula Mulinari tror att dricksen kan komma att bli en allt viktigare inkomst för vissa.
– Vi ser en ökning av osäkra anställningar eller att man jobbar utan formell anställning. Det jag tror händer är att osäkerheten om att man inte vet hur mycket man kommer att tjäna gör att dricksen kan spela stor ekonomisk roll även om den är marginell. Har man kollektivavtalad lön är det en annan sak, säger Paula Mulinari.
Det är just när dricksen går från att vara något extra till en viktig del av inkomsten som den blir ett maktmedel. De anställdas försörjning hänger på att de är trevliga och ler oavsett hur kunden beter sig. Paula Mulinaris studier har även visat på en annan dimension av makt: sexualisering av kvinnor.
– Jag har exempel både på när någon slår på rumpan och säger sådant som ”hej gumman”. I de fallen finns också exempel på när anställda vägrar ta emot dricksen som motstånd. Dricks kan alltså både vara en symbol för uppskattning men också något som sexualiserar, avprofessionaliserar och förminskar, säger Paula Mulinari.
”Man ska aldrig förvänta sig dricks”
Gelare Sohrabi arbetar på krogen Mascot vid Möllevångstorget i Malmö. Hon står både bakom baren och serverar kunder i restaurangen. Dricksen är ett välkommet tillskott till lönen och under en bra kväll blir det i ibland fem–tio kronor per öl och mellan 20 och 30 för en måltid.
– Men det beror på vilken del av månaden det är. I slutet dricksar folk mer, men sedan blir det mindre framåt mitten av månaden för då är folk panka, säger Gelare.
Anställda behåller själva
Varje anställd behåller själva de extra pengar de får och Gelare säger att allt handlar om att vara trevlig och professionell. Några särskilda knep för att locka ur kunderna dricks har hon inte.
– Man måste vara glad och le, fråga om det smakar bra och så vidare. Det är som en vana, man måste vara trevlig mot kunderna. Så är det ju i vilken bransch som helst, säger hon.
Kunderna själva är nästan alltid trevliga. Under det halvår Gelare har arbetat på Mascot har hon bara stött på två riktigt otrevliga gäster. Hon poängterar också att dricks inte är något hon räknar med och att hon inte blir sur om någon inte ger det.
– Man ska aldrig förvänta att få dricks för då blir man bara besviken. Händer det så händer det. Annars kommer det alltid fler kunder.
Skrammel och danska pengar
Sandra Lönn är serveringsansvarig på ekocaféet Chez Madame i centrala Malmö. På disken framför henne står porslinsskål med lite enkronor i. Det är drickskassan och den består mest av växelpengar. Sandra och hennes kollegor fördelar den jämnt mellan sig och hon uppskattar att det blir någon hundralapp extra varje månad.
– Folk på café dricksar inte lika mycket som på restaurang. Det är inte samma grej. Vi får mest växel och ganska mycket i utländsk valuta, mest danska. Det har vi sparat i en påse. Kanske är det någon av oss som behöver dem om vi ska åka till Danmark någon gång, säger Sandra.
Själv dricksar hon när hon äter på restaurang.
– Men inte så ofta på café eftersom det inte förväntas på samma sätt.