– Det sista jag hörde så kommer det nu tre barn i veckan, jämfört med i höstas när det kunde vara 150 om dagen. Det peakade i början på november. Nu har vi lediga platser för ensamkommande på transitboenden, säger Ulla-Carin Moberg som är chef för verksamhetsstöd på social resursförvaltning

Värre är det med platser på asylboenden som är mer långsiktiga boenden.

– Det är bland annat därför vi behöver ha de här temporära boendena som det har varit så mycket snack om, säger Ulla-Carin Moberg. 

Snacket har bestått av protester – som i sin tur har mötts av protester. Debattläget är högt och argumenten ibland hätska. 

– Det ges ofta en bild av att det är väldigt bråkigt och det här i Mölndal hände och så vidare – men det är inte bilden vi har i våra boenden. Det funkar generellt bra. Det är ganska lugnt, säger Ulla-Carin Moberg. 

Under hösten togs ungefär 1 500 intresseanmälningar emot från personer som ville bli familjehem. Inflödet har nu mattats av, blir det för få startas en rekryteringskampanj. 

”Enormt tryck”

Ulla-Carin Moberg konstaterar att trycket har varit enormt, men att man i efterhand generellt är nöjda. 

– Vi har aldrig jobbat så mycket och det var otroligt snabba besked, så folk är fortfarande trötta. Vi hade inga upparbetade rutiner utan mycket fick göras i stunden och även om staden inte kallade det krisläge var det som en krisorganisation. Vi har tittat igenom vad vi kunde ha gjort bättre och det finns saker vi kan lära oss, men utifrån de förutsättningarna så är vi ganska nöjda. Vi lyckades hitta boenden för alla och många har fått det ganska bra, säger hon. 

I tisdags började nya regler att gälla som fördelar nyanlända till landets alla kommuner. Enligt dem och rådande prognoser kommer 880 personer att anvisas till Göteborg under 2016. För att klara 2016 räknar kommunen med att behöva anställa ungefär 400 personer. 

Under vintern har en annan grupp ensamkommande, nordafrikanska gatubarn, väckt uppmärksamhet. Polisen beräknade dem runt årsskiftet till närmre 200. Nyligen gjordes en kartläggning av bland andra fältarbetare, socialjour och ankomstenheten och de kom fram till 45–50 barn. Fast antalet skrivs ner igen. 

– Nu är det jättemycket färre, nu ser man bara en handfull av de här barnen. Det hade kommit tre stycken på två veckor eller så till socialjouren. Det tror vi delvis beror på att vi har tagit hand om dem. Vår bild av att ingen kände till dem och att de gick under radarn stämde inte, säger Marie Larsson som är verksamhetschef för stöd till familjer och individer. 

Ungdomarna kommer från Marocko men också från Algeriet och Tunisien. De flesta har varit anvisade boenden i andra kommuner som de har lämnat och under ett par–tre års tid har det kommit sådana här grupper till Göteborg till och från. 

– Många är nu omhändertagna, och så tror man att en del inte finns kvar – antingen i staden eller i landet, säger Marie Larsson. 

Barnen vet ofta att de inte har asylskäl som räcker för uppehållstillstånd och är därför inte särskilt intresserade av den processen. 

Sammanklumpade

Marie Larsson tror inte att det någonsin rörde sig om 200 nord-afrikanska pojkar. Under samma period var till exempel många afghanska pojkar på väg genom Göteborg till Norge och troligtvis har de klumpats samman och ibland räknats flera gånger. 

– Under perioden precis efter hösten kom det upp till 50 ensamkommande ungdomar om dagen till Göteborg, det var väldigt mycket ungdomar som rörde sig i offentliga miljöer. När polisen larmade var det jullov och då är det alltid mycket ungdomar i citymiljöer. Det var ju över 100 unga varje kväll i Nordstan, men kanske att det blev en orolig miljö och då tog man inte så noga reda på vilken grupp det var, säger Marie Larsson.