Begreppet ”normalt förekommande arbete” definieras inte i lag, men en dom från 2008 slår fast att det betyder ett vanligt arbete på arbetsmarknaden som den försäkrade kan utföra utan att arbetet behöver anpassas mer än högst marginellt. Ett vanligt jobb alltså, med vanliga prestationskrav.
Vid prövningen av rätten till sjukpenning efter sjukskrivningsdag 180 är begreppet helt centralt. Då ska den försäkrades arbetsförmåga prövas mot ”normalt förekommande arbeten” på hela arbetsmarknaden, och inte bara mot hens ordinarie arbete.
Försäkringskassan har under lång tid kritiserats för att ignorera den vägledande domen från 2008 och rutinmässigt avslagit ansökningar efter dag 180. Även försäkrade med svåra funktionsnedsättningar har mist sjukpenningen med motiveringen att de kan utföra ett” normalt förekommande arbete”, även om arbetet inte existerar i sinnevärlden.
Därför slog Högsta förvaltningsdomstolen fast – än en gång – att ”normalt förekommande arbete” måste betyda ett jobb på en verklighetsförankrad arbetsmarknad. I linje med domen från 2008.
– Det här är absolut en vinst. Det ökar kraven på beslutsunderlagen så att Försäkringskassan inte slentrianmässigt kan hänvisa till en teoretisk fiktiv arbetsmarknad, sade Robert Sjunnebo, enhetschef på fackets juridiska byrå LO-TCO Rättsskydd och målsägandens företrädare, efter domen i juni.
Problemet inte löst
Men sedan dess tycks mycket lite ha förändrats, i alla fall enligt förbundsjurist Tom Aspengren, som fick upp begreppet till prövning i rätten. Antalet ärenden som kommer in till
LO/TCO Rättsskydd är lika många som tidigare och avslagen ser likadana ut.
– Ingenting har hänt, vi ser ingen skillnad varken i Försäkringskassans beslutsmotiveringar eller domstolarnas bedömningar, säger Tom Aspengren.
Han anser att Högsta förvaltningsdomstolen, trots domen, inte löste problemet.
– Normalt förekommande arbete är fortfarande ett abstrakt begrepp. Det är inte juridik, det är ett tyckande eftersom det fortfarande inte finns någon definition av vad det är, säger Tom Aspengren.
– Försäkringskassan borde tvingas ge exempel på vilka arbeten de menar, så att det blir konkret och lättare att bevissäkra. Som det är nu har Försäkringskassan fortfarande fria händer att tolka vad som är normalt förekommande arbete. Utrymmet för godtycke är, liksom tidigare, stort, säger han.
Efterlyser ny granskning
Nyligen presenterade Inspektionen för socialförsäkringen en rapport om hur regeringens mål om ett nedpressat sjukpenningtal till 9,0 till 2020 lett till att Försäkringskassan ändrat sin handläggning, trots att lagen inte ändrats på något avgörande sätt.
Tom Aspengren anser att 9,0-målet fått samma genomslag i domstolarna som hos Försäkringskassan.
– Det är oroande utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Vi på LO/TCO Rättsskydd vill gärna se en förnyad granskning av förvaltningsdomstolarnas dömande verksamhet, säger han.
Kravet framfördes nyligen i en debattartikel i SvD, där Tom Aspengren och juristen Robert Sjunnebo bland annat skriver att den senaste granskningen från Inspektionen för Socialföräkringen, ISF, från 2014 visade att förvaltningsrätterna dömer mycket olika i socialförsäkringsmål.
I en replik avfärdar Försäkringskassans tillförordnade generaldirektör Maria Hemström-Hemmingsson och rättschef Mikael Westberg kravet.
”I stället för att dra den enda rimliga slutsatsen att Försäkringskassans beslut i allt väsentligt är rättssäkra, ifrågasätter debattörerna om Sveriges domstolar uppfyller de krav som kan ställas på domstolar i en demokratisk rättsstat. Detta är ett allvarligt påstående och bör underbyggas med fakta. Några sådana redovisas inte och någon annan rimlig slutsats kan därför inte dras än att debattörerna helt enkelt är besvikna på domsluten”, skriver de.
– I sin replik kritiserar Försäkringskassan oss för att komma med påståenden utan stöd i fakta men vår artikel bygger på slutsatser som ISF kommit fram till. Det behövs mer kunskap om domstolarnas hantering av socialförsäkringsmål. Därför förespråkar vi att en utredning av domstolarna tillsätts. Hur kan Försäkringskassan hävda att allt fungerar väl i domstolarna när ISF kommer fram till det motsatta? Vilka fakta bygger Försäkringskassan den slutsatsen på, frågar Tom Aspengren.
Regeringens utredning
I våras tillsatte regeringen en utredning för att – bland annat – analysera Försäkringskassans tilllämpning av begreppet ”normalt förekommande arbete” vid bedömning av rätt till sjukpenning.
Utredningen ska vara klar senast i oktober 2019.
Regeringens 9,0-mål
I september 2015 lanserade socialförsäkringsminister Annika Stranhäll nya mål för Försäkringskassan under rubriken ”Regeringen tar krafttag för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro”.
En viktig del i denna strategi var att uppställa som mål att nå ett sjukpenningtal om 9 dagar år 2020. Sjukpenningtalet anger hur många dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning som betalas ut per försäkrad i Sverige under ett år.
Sjukpenningtalet har varierat mycket under åren. Ett så lågt sjukpenningtal som 9,0 har inte Sverige haft sedan sjukförsäkringen var helt ny, på 1950-talet.
Avhandling från Karlstads universitet
Den nya avhandlingen från Karlstads universitet som nämns i texten heter ”Sjukskrivnas arbetsbörda. Arbetande medborgare möter en kundorienterad byråkrati” och är skriven av Johan Kaluza.
Enligt avhandlingen ställs delvis motstridiga krav på Försäkringskassans handläggare, då de ska hjälpa försäkrade med rehabilitering samtidigt som de ska bedöma rätten till ersättning.
Johan Kaluza konstaterar också att för att kvalificera sig för sjukförsäkringen måste du vara sjuk och oförmögen att utföra ditt arbete. Samtidigt kräver Förskringskassan att du ska vara aktiv och bidra till handläggningen av ditt eget ärende. ”Jag menar att detta kan betecknas som arbete”, säger Johan Kaluza.
