Aktivisterna, som tillhör en grupp som kallar sig Alla vill leva, gick in på gården mitt i natten. Det fanns inga grindar eller staket och dörren var olåst, berättar en av aktivisterna, Martin Smedjeback. Han beskriver grisstallet som en fabrik med olika avdelningar och litet utrymme. 

– Suggorna låg i små boxar med sina nyfödda kultingar. I flera bås såg vi kultingar som såg ut att vara döda eller döende. Och flera suggor såg helt uppgivna ut, utan liv i blicken. 

Oväntat många döda kultingar

De stannade kvar på gården i 20-30 minuter och tog bilder och filmade. Karna Rusek, till vardags psykoterapeut som också deltog i aktionen, säger att de valde att gå in på natten – utan att först ta kontakt med bonden – för att få en verklighetstrogen bild. 

– Det finns hur många tillrättalagda bilder som helst över svenska landsbygdsdjur där de ser ut att ha det trevligt och må bra. Om vi hade anmält besöket i förväg hade vi inte fått se den sanna bilden. 

Att grisarna lever ett ledsamt liv visste Karna Rusek sedan tidigare. Däremot blev hon förvånad över det stora antalet döda griskultingar.

– Det var hjärtskärande att se. En sugga försökte slicka på den döda kultingen och puffa på den, som för att väcka den till liv.

Karna Rusek och de andra aktivisterna hade fått höra att gården de besökte anses vara välskött, utan några kända missförhållanden. 

– Det gör det nästan värre att veta att det är så här grisarna har det när de har det bra. Enormt små bås – som fängelseceller – där jag gissar att suggorna ska leva hela sina liv.

Grisbonden: ”Följer bara lagstiftningen” 

På gården som aktivisterna besökte finns över 1000 suggor som får runt 30 000 smågrisar på ett år. Grisbonden, som Dagens ETC pratat med men valt att inte namnge, har nominerats till priser för sitt goda företagande. I en intervju i lokalpress berättar han att 7000 av kultingarna föds upp till slaktgrisar på hans gård. Resten säljs till andra grisbönder i trakten innan de slaktas. Det innebär att runt 1,5 procent av det svenska grisköttet beräknas ha sitt ursprung på hans gård, enligt artikeln. 

Till Dagens ETC säger grisbonden att han fick reda på att det hade varit aktivister på hans gård cirka tio dagar senare genom en bild på sociala medier. Eftersom han inte märkte av besöket valde han att inte göra någon anmälan om olaga intrång. 

Aktivisterna säger att de möttes av smuts, betonggolv och trångboddhet, och kallar det de bevittnade för djurplågeri. Hur ställer du dig till de påståendena?

– Vi följer bara den lagstiftning vi har och måste väl kunna vara trygga med den. Sen kan jag förstå att man kan ha synpunkter men då får man väl jobba politiskt för en förändring.  

Men håller du med om den bild som beskrivs?

– Att det är betonggolv, ja. Det har alla grisar i Sverige och i hela västvärlden.

Tycker du själv att dina grisar får leva ett värdigt liv?

– Ja. För mig är det fine som det är idag, vi följer ju lagstiftningen. Jag är nöjd med det, det är inga hemligheter hur det ser ut. 

Att det föds döda griskultingar är vanligt, säger han. 

– Det är alltid någon i kullen som är dödfödd. Om kultingarna föds på natten plockas de bort nästa morgon såklart.

Döda smågrisar vardag

Att det föds så många döda griskultingar beror på att grisarna är avlade för att föda stora kullar, enligt Bo Algers, professor i husdjurshygien vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa på Sveriges Lantbruksuniversitet SLU.

– Döda smågrisar är vardag i svensk grisuppfödning idag. Aveln har lett till man fått en enormt hög dödlighet av smågrisar. Suggan föder för många grisar i relation till hennes möjlighet att förse kultingen med mjölk, säger han. 

Är den höga dödligheten en indikation på att grisarna inte mår bra? 

– Ja, det är det i allra högsta grad. Kultingarna har gått igenom en plågsam död. Det är ett stort djurvälfärdsproblem.

Aveln har bedrivits framför allt i Danmark men även bland svenska grisar, berättar Bo Algers. Den leder till att grisarna som föds är skörare och dör. De är också vid sämre skick när de ska avvänjas från att dias och vissa kultingar får dias av suggor som egentligen avslutat sitt diande. 

– Det här är en av de mest allvarliga aspekterna av den moderna grishållningen både från ett etiskt- och djurvälfärdsperspektiv, säger Bo Algers. 

Att grisarna avlas på det här sättet är ingenting nytt utan har förekommit under ett par decennier, enligt Bo Algers. Och syftet är glasklart, säger han. 

– Det är att köttet ska vara så billigt som möjligt så att vi ständigt ska kunna äta kött. 

Han är starkt kritisk till den nationella och globala överproduktionen av kött, samt priset vi får betala för det i form av klimatbelastning och dålig djurvälfärd. 

– När vi tittar in i ett köttstall och ser att det är smutsigt och hittar döda djur måste vi ställa oss frågan: måste vi hålla på såhär? Och det måste vi inte. Det här är en samhällsfråga och även en fråga om kultur. 

”Behövs ett samtal om det här”

Vad som händer nu för aktivisterna som gick in på gården är oklart. Att utan tillstånd gå in på en gård kan ge böter eller fängelse uppemot ett år för olaga intrång.

Enligt Martin Smedjeback brukar de flesta aktivister filma anonymt för att slippa straff. Men den här gången gick aktivisterna ut med sina namn.

– Jag tror vi behöver ett ordentligt samtal om det här i samhället och då är det lättare att agera i öppenhet så att vi kan vara samtalspart om någon vill prata om det.