Fjorton socialsekreterare från tre olika regioner och sju olika kommuner eller stadsdelar har intervjuats av DO om deras arbete. Uppdraget om studien kom till följd av en tidigare rapport som visade att socialtjänstens insatser inte når alla grupper i samma utsträckning. 

En av de tydliga skillnaderna är att socialtjänsten har svårare att nå fram med frivilliga insatser i familjer med utländsk bakgrund. Det kan leda till fler tvångsomhändertaganden i ett senare skede. Bidragande orsaker som pekas ut är bristande mångfalds­perspektiv och språkför­bistring. Det finns bland annat en brist på bra tolkar, vilket försvårar kommunikationen med familjerna.  

Pojkar har svårare att prata

En annan skillnad är att social­tjänsten har lättare att nå flickor än pojkar. De intervjuade socialsekreterarna vittnar om att pojkars problem ofta visar sig utåt. De uttrycker därför en oro att flickors problem kan vara svårare att upptäcka, och därför kommer anmälningar in senare. Men i själva utredningsprocessen så tenderar istället pojkar ha svårare att prata, vilket då kan försvåra bedömning. Studien poängterar även att socialsekreterare ibland har olika tolerans för pojkar och flickor och att det kan påverka bedömningar och beslut om insatser.