Det brukar sägas att Sverige har bland de starkaste djurskyddslagarna i världen. Här finns förbud mot fastspända grisar, och kossor får gå ute i alla fall under delar av året. Djuren får foder som är inte är genmanipulerat, och antibiotikaanvändningen är låg.
Samtidigt höjs röster för att djurskyddet måste lättas upp – de svenska mjölkbönderna har svårt att överleva. Mjölken här kostar mer att producera än i andra länder. Men att lätta på våra regler är ingen lösning, anser Jan Wärnbäck, sakkunnig i jordbruksfrågor hos Världsnaturfonden.
– Det svenska djurskyddet innebär ett mervärde. Våra regler tar hänsyn till djurens välmående, att djuren får beta ute är både bra för deras hälsa och för att bevara våra betesmarker. Lösningen kan inte vara att luckra upp vårt djurskydd, säger han.
Men i den statliga konkurrenskraftsutredningen föreslås just det. Utredningen blev klar tidigare i våras, och ger bland annat svar på hur svenska bönder ska kunna hävda sig i konkurrensen. Här står att Sverige bör rätta sig efter EU:s gemensamma lagstiftning och att ”ett gott djurskydd kan åstadkommas på fler sätt än genom lagstiftning”. Visserligen föreslås att regeringen ska driva på för en skärpt djurskyddslagstiftning i EU, men Jan Wärnbäck menar att budskapet är tydligt – lika regler innebär snarast att de svenska kraven sänks.
– Utredningen tittar inte alls på hållbarhet eller miljöpåverkan. Den övergripande rekommendationen är att vi ska anpassa våra regler efter övriga EU:s.
”Löser ingenting”
Även Gunnela Ståhle är kritisk till utredningen. Hon är numera ordförande i Vi konsumenter, men jobbade under nästan 40 år på Lantbrukarnas riksförening, LRF, bland annat som ansvarig för djurskyddsfrågor.
– Att ta bort det som ger mervärde gör ju bara att svenska produkter inte har något mervärde längre, varför ska konsumenterna då köpa svenskt? Det löser ingenting. Utredningen fokuserar på hur kostnaderna ska sänkas, men ganska lite på hur intäkterna ska öka. Människor är beredda att betala mer för en bättre produkt, men då måste de ju veta varför produkten är bättre, säger Gunnela Ståhle.
Men alla är inte kritiska till utredningens slutsatser. I en ny rapport från Timbro föreslår rapportförfattaren Torbjörn Iwarson att de svenska reglerna måste lättas. Till exempel tycker han att beteskravet ska bort.
– Lagen vi har är från 1988. Förutsättningarna var helt annorlunda då, vi var inte med i EU och det fanns inte alls samma konkurrens som idag. Då hade en gård kanske 20–30 kor, idag kan det vara flera hundra kor som är frigående inomhus. Ofta vill de inte ens gå ut, man får tvinga ut dem. För många innebär beteskravet en stor kostnad. Tar man bort den tvingande lagen skulle dessutom de som ändå har bete kunna få ekonomiskt stöd från Jordbruksverket, säger Torbjörn Iwarson.
Bete kostar inte
Att beteskrav innebär en kostnad håller inte Bo Algers, professor i husdjurshygien vid SLU, med om. På längre sikt menar han att bönderna istället vinner på att djuren får gå ute och beta.
– Timbro vet inte vad de talar om. Ska man se till ekonomin måste man ta hänsyn till djurens hälsa, hur den påverkas och därmed vad kostnaderna för sjukvård och ökad rekrytering blir. Djur som får gå ute är friskare och skulle man mäta över deras livstid kostar det snarast mindre att ha dem på bete. Och kor går visst gärna på bete, Timbro har lyssnat på fel bonde, säger Bo Algers.
Timbro anser också att svenska bönder bör få använda genmanipulerat foder, GMO-foder. Därmed skulle bönderna spara mellan 10 och 20 öre per liter mjölk, enligt Torbjörn Iwarsson.
– Det är inte hela lösningen, men en del av den. Sverige är ensamt bland våra grannländer om att inte använda GMO-foder, samtidigt som vi ändå konsumerar till exempel ost där djuren har fått GMO-foder eftersom den är tillverkad i Danmark, säger han.
Idag finns dock ingen regel som säger att GMO-foder inte får användas – LRF tog nyligen bort sin policy.
– Vi var tvungna att ta bort det av konkurrensrättsliga skäl, eftersom det konstaterats att det inte finns några dokumenterade risker med GMO. Men svenska mejeriföretag har valt att ändå ha kvar regeln, så det är inte en fråga vi hanterar nu, säger Fredrik von Unge, enhetschef för mjölkpolitik hos LRF.
Även han anser att Sveriges mjölkbönder behöver ha samma förutsättningar att leva på sitt jordbruk som andra bönder i EU. Men det innebär inte att djurskyddsreglerna måste luckras upp, säger han.
– Vi kan ha kvar beteskravet till exempel, men då måste bönderna bli kompenserade för det. Någon måste betala, för annars försvinner den svenska produktionen. Som vi ser det är det staten som på något sätt måste stå för kostnaden.
Gunnela Ståhle menar att det är osannolikt att det är enda lösningen. Det viktigaste är att se till att konsumenter köper svenskt och bönderna får rimligt betalt. För det krävs att konsumenterna känner till fördelarna – och att fördelarna, mervärdet, finns kvar.
– Det sägs att konsumenterna bara vill ha det billigaste, men det är inte sant. Se bara vad som hänt med svenskt griskött. Konsumenterna betalar för svensk djuromsorg och importen minskar. Handeln och mejeriföretagen måste bli bättre på att kommunicera vad som skiljer svenskt från annat. Om konsumenterna betalar mer och mejerijättar som Arla ger mer pengar tillbaka till bönderna, kan vi ha kvar både djurskyddet och produktionen.