Den 1 juli i fjol tillträdde Elisabet Nord som förskoledirektör och därmed chef över den nyinrättade förskoleförvaltningen.
– Jag var nog inte själv beredd på att det var en så stor organisatorisk förändring som det faktiskt var. Det handlar om en av de största omorganisationerna av en förvaltning i landet, säger hon.
Tio olika sätt att hantera förskolan ute i stadsdelarna skulle samlas ihop till ett gemensamt. 6 000 medarbetare skulle samlas under ett tak.
– Vi hade en verksamhet som rullade på. Samtidigt, från en dag till en annan, skulle den verksamheten skötas av en helt ny förvaltning, som det dessutom fanns jättehöga förväntningar på. Det har varit en enorm utmaning.
Under hösten har Elisabet Nord fokuserat på att bygga upp vad hon beskriver som en rättssäker förvaltning. Med det menar hon en organisation som kan möta vårdnadshavare, erbjuda plats för barn och ta hand om olika frågor.
– Det handlade om praktiska, tråkiga saker som måste på plats för att allt skulle fungera. Den första månaden var jag fundersam kring om alla löneutbetalningar skulle fungera. Fanns det folk som svarade i telefon när någon ringde? Vem tog hand om kränkningsärenden? Den typen av frågor har vi ägnat hösten åt att få att fungera, säger Elisabet Nord.
Höga förväntningar
Förväntningarna på den nya förvaltningen var höga, men efter tio månader växer nu kritiken. Förskollärare som ETC Göteborg talat med vittnar om fortsatt tunga arbetsförhållanden, om underbemanning, stora barngrupper och om att vikarier sällan tas in vid sjukskrivningar, något vi tidigare rapporterat om.
Från fackligt håll kommer också kritik. Andrea Meiling är ordförande för Lärarförbundet i Göteborg. Hon ser flera problem i den nya organisationen.
– Många enhetschefer klarar inte att hålla budget. Det saknas personal, samtidigt som vi hör från flera håll att man inte har råd att anställa någon ny när en förskollärare slutar. Följden blir outbildad personal samtidigt som barngrupperna blir större, säger hon.
Under våren har Lärarförbundet drivit en tvist mot arbetsgivaren, som enligt förbundet inte har samverkat med facket när det gäller att få ordning på barngruppernas storlek.
– Men egentligen spelar tvisten ingen roll, för det är bara ekonomin som kan hjälpa barngruppernas storlek. Den nya resursfördelningsmodellen är kanske bra, men det finns inte tillräckligt med pengar i den för att anställa. Det är bra att man lagt in en socioekonomisk viktning, men det måste finnas en grundbemanning i alla skolor oavsett var de befinner sig, säger Andrea Meiling.
Brist på tillit
Ett stort problem menar Andrea Meiling är bristen på tillit inom organisationen. Enligt en medarbetarenkät är förskolechefernas förtroende för förvaltningsledningen lågt.
– Enkäten visade rekordlåga siffror, jag har aldrig sett något liknande. Här finns mycket att jobba med. Jag menar att någon måste dra i nödbromsen för det här går åt helt fel håll, säger hon.
Elisabet Nord är medveten om de låga förtroendesiffrorna.
– Jag hade varit förvånad om det inte sett ut så. Förskolecheferna har haft det tufft under omorganisationen och vi får ta till oss av kritiken, här finns brister. Samtidigt visade enkäten på ett högre förtroende från förskollärare gentemot förskolechefer, vilket var bra.
”Vi utvärderar”
Elisabets Nord har försökt ordna så att alla i personalen som ville träffa henne skulle få den möjligheten. Vid åtta mötestillfällen hann hon träffa sextio procent av medarbetarna.
– Då sa jag till dem att det här kommer att göra ont. Folk förstod nog inte det då. Men vi hade tio olika sätt att arbeta på, tio olika system som skulle omvandlas till ett gemensamt. Några hade jobbat på det nya sättet innan, men för många var det ett helt nytt sätt att tänka. Det har varit skitjobbigt för en del chefer, och de har behövt mycket stöd i arbetet med att tänka om och jobba på ett nytt sätt.
Lärarförbundet har pekat på att de nya sätt att styra verksamheten som införts inte verkar fungera. Det gäller dels hur pengarna fördelas, dels hur barnen placeras.
– Vi utvärderar placeringsmodellen nu, och vi lär oss nya saker hela tiden. Men mitt uppdrag är att skapa en likvärdig förskola. Tidigare fördelades resurserna på tio olika sätt. På vissa ställen innebar det att man hade samma personalgrupp oavsett antal barn. När vi nu går in och styr detta och helt plötsligt fördelar timmar och resurser lika över hela staden, då blir det reaktioner. Den här justeringen gör vi inte på en dag, säger Elisabet Nord.
Elisabet Nord tycker ändå att saker och ting börjar falla på plats, trots kritiken. Hon menar att mycket blir synligt i och med att all verksamhet samlas under ett tak.
– Vi har till exempel gott om förskolelokaler, men på fel ställe. Föräldrar vill inte ha sina barn där vi har lokaler, de tycker att det är för långt bort. Vi betalar massor för lokaler som inte utnyttjas till fullo, och det är ett problem vi jobbar med. Vi står också inför en jätteutmaning vad gäller kompetensförsörjningen på våra förskolor, vi räknar med att vi kommer att få utbilda personal internt framöver.
Akut situation
För Lärarförbundet är frågan om arbetsmiljön närmast akut.
– Än så länge fungerar verksamheten tack vare att förskollärare vänder ut och in på sig. Men det har snart gått så långt att många inte orkar längre. Det behövs krafttag för att förbättra arbetsmiljön nu, strategier och en kompetensförsörjningsplan för hur man ska behålla de förskollärare vi har och locka nya till Göteborg, säger Anna-Mia Nilsson, förtroendevald i Lärarförbundet Göteborg med ansvar för förskolan.
Hur det ska ske har Elisabet Nord inget entydigt svar på.
– Det är en jättestor fråga som man inte löser med snabba fix, men jag har startat en grupp för facklig samverkan där vi jobbar vidare med de frågorna. Vad gäller arbetsmiljön arbetar vi för att förskolecheferna ska få tid att vara pedagogiska ledare, de ska få stöd med administrativa arbetsuppgifter. Den organisationen är på plats och ska komma igång snart.
Rädda för att berätta
I en tidigare artikel i ETC Göteborg beskrev förskollärare att de är rädda för att öppet berätta om missförhållanden på sin arbetsplats av rädsla för repressalier. Det ställer sig Elisabet Nord oförstående till.
– Alla har naturligtvis rätt att berätta, vi har yttrandefrihet och det ska finnas möjlighet att lyfta sådana frågor internt. Men det kanske är ytterligare ett utvecklingsområde vi behöver titta på, säger hon.
