Dilshas konst hjälper  flyktingar i Syrien

Dilsha Mehdi kom som politisk flykting till Sverige 1990, med två små barn. Hennes man hade dött i sjukdom tidigare.

– Vi flydde från trakasserier och förföljelse. Ändå är det inget jämfört med vad människor i dag drabbas av, säger hon.

Livet i Sverige har blivit bra, menar hon.

– Vi hade tur. Då, 1990, var processen mycket snabbare än i dag, vi fick besked att vi fick stanna inom ett halvår. Jag är tacksam för att jag slapp gå igenom det folk tvingas till i dag när de kommer till Sverige, säger Dilsha Mehdi.

Det var en kulturkrock, men kanske inte så stor som man kan tro.

– Jag kände till Sverige, jag visste en hel del om landet både vad gäller politiskt system, klimat och annat, så jag var ganska förberedd. Ändå var det ensamt i början, det fanns inte så många landsmän här och det tar tid att komma in i ett nytt, socialt nätverk.

Kan inte resa tillbaka 

En gång har hon varit tillbaka, det var 1996. Hon önskar att hon kunde åka oftare, hon saknar sina släktingar, sina vänner och sin älskade hemstad, men det är en omöjlighet i dag. Sedan snart fem år rasar kriget, och även åren innan så kan Dilsha Mehdi vittna om släktingar och bekanta som, när de återvänt som turister, blivit både trakasserade och gripna.

För knappa fem år sen började hon måla. Hon hade alltid skrivit, mest poesi, men när en vän drog igång en målarkurs blev hon nyfiken.

– Jag fastnade direkt. Sedan dess har jag knappt släppt penseln, säger hon.

Det senaste året har hon haft tre utställningar, nu senast i Gullgården på Norra berget under augusti månad. Och samtliga intäkter från de tre utställningarna har gått till människor som behöver hjälp i det kurdiska Syrien.

– Jag samarbetar med en privatperson på plats i min hemstad eftersom det inte finns några organisationer där, och knappt i hela Syrien. De flesta opererar från grannländerna. Men jag vet till hundra procent att varje krona kommer till nytta, säger Dilsha Mehdi.

Mat och mediciner

Ungefär 5 000 kronor har det blivit hittills, pengar som hjälpt ett flertal familjer med mat och mediciner.

– Det är inte så mycket, men det är bättre än ingenting. Jag tänker fortsätta att måla och förhoppningsvis får jag ha fler utställningar och sälja fler tavlor. Alla pengar kommer att skänkas, säger hon och menar att på så vis blir ju även den som köper en tavla i allra högsta grad delaktig i att hjälpa människor i nöd.

Hennes konst domineras av klara färger och ljus, ofta solljus. Och det är ingen slump.

– I våra traditioner och vår ursprungsreligion är solen väldigt central och många av våra högtider kretsar kring solen och ljuset. Och mina motiv är nästan alltid inspirerade av Syrien, det är ett sätt för mig att ”komma hem” för jag längtar tillbaka nästan varje dag, säger hon.