Trots att ditt barn tidigare älskat all mat som ställts fram, börjar hen plötsligt matvägra vid två till fem års ålder. Du sliter ditt hår, du oroar dig sömnlös, du provar med mutor och hot, men ingenting fungerar. Varför blir det så här för nästintill alla småbarnsföräldrar?
Barndietisten Sara Ask framhåller att dessa konflikter är biologiskt predestinerade i och med att vi människor är allätare.
– Jag brukar upplysa föräldrar om att vi människor är allätare, vilket innebär att barnen vid ungefär två års ålder, när de är tillräckligt stora för att börja äta på egen hand, blir skeptiska till vad de stoppar i sig. Detta är en ren överlevnadsinstinkt och förekommer hos alla djur som är allätare, säger hon.
Gillar det som smakar samma
Fenomenet kallas för neofobi och de allra flesta barn går igenom fasen, om än i olika utsträckning. Många barn accepterar under denna fas enbart livsmedel de kan särskilja och enkelt känna igen. Maträtter som köttgrytor och lasagne hör till de mindre populära, eftersom ingredienserna är sammanblandade. Produkter som pasta, ris, pommes frites, bröd, flingor och olika mjölkvaror brukar var och en för sig höra till favoriterna. Gemensamt för dem är att de inte smakar så olika från gång till gång, framhåller Sara Ask.
– Små barn gillar inte några överraskningar, utan vill veta vad det är de för mot munnen, säger hon och betonar att det inte är något föräldrar behöver oroa sig nämnvärt för.
– Så länge inte barnet är extremt selektivt vad gäller livsmedel eller börjar förlora vikt är det inget att oroa sig för. Många föräldrar stirrar sig blinda på den enskilda måltiden, men så länge barnet får i sig flera olika näringsvärden under en dag, eller en vecka, så är det ingen fara, säger Sara Ask.
Låt barnen härma
Hennes främsta råd för att få barnen att prova på nya smaker är att sitta med dem och äta tillsammans.
– Det är så djurungar gör. De iakttar sina föräldrar för att lära sig vad som är ätbart och inte. Även om det kan vara svårt att hinna med är det därför viktigt att sitta ned och äta tillsammans med barnen. På så vis blir vi deras förebilder, säger Sara Ask.