Ingrid, som inte vill framträda med efternamn, blev ofrivilligt gravid när hon var 21 år gammal. Hon berättar att hon kände skam, men inte för aborten.

– Jag hade svårt att acceptera att jag hade blivit gravid av misstag, jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Sådant hände "andra kvinnor" – slarviga, ansvarslösa, oanständiga. Jag kände inte till en enda kvinna i min bekantskapskrets som gjort abort och jag kände mig väldigt ensam.

Just därför tycker Ingrid att det är extra viktigt att vi pratar öppet om aborter, säger hon när Dagens ETC ringer upp henne.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det är tråkigt att man kan vara nästan vuxen och inte känna till någon som har gjort abort. Det gör ju att det blir en enorm chock för många som blir ofrivilligt gravida. Om vi vågade berätta mer öppet om aborter skulle det kunna vara en hjälp för de som känner att de är annorlunda och ensamma på grund av att de har gjort en abort.

Det första året efter Ingrids abort berättade hon knappt för någon om ingreppet, men nu är hon öppen med det.

– Jag har fått bra bemötande från de jag har berättat för. Vissa vågar ställa frågor, vilket jag tycker känns väldigt bra. Flera gånger har vänner till mig också valt att berätta om sina aborter när jag berättat om min. Det känns alltid väldigt fint, säger hon.

Dubbelt bemötande

Ebba Malander är en annan av kvinnorna som mejlade sin historia till Dagens ETC. Hon berättar att hon pratar öppet om sin abort och vägrar låta det vara någonting att skämmas över. Men bemötandet är dubbelt, säger hon.

– I mina kretsar är det självklart att abort ska vara fri, men samtidigt var det några som reagerade genom att fråga hur jag kunde försätta mig i den situationen. Jag kan uppleva att man ska ha blivit gravid i en extrem situation, att det inte ska vara ens fel – kanske fungerade inte preventivmedlet – för att en abort ska ses som helt legitim.

– Om en, som i mitt fall, bara har varit lite slarvig får en skylla sig själv. Det gör mig ganska förbannad. Det är inte aborten som har ärrat mig utan stämpeln att en gång i tiden ha varit oansvarig, inte duktig, slarvig.

Ebba Malander säger att samhällets reaktion på kvinnor som gör abort ofta känns fördömande.

– Än i dag finns en otrolig moralism som jag upplever bara går ut över den gravida. Skuldbeläggningen för att ”ha gjort någon med barn” finns inte på samma sätt, vilket är sunt i sig, men skulden flyttas över på den som blir gravid, som bryter mot duktig flicka-normen.