Igår berättade Dagens ETC hur bostadsbristen i kombination med överbelastade kvinnojourer kan vara en livsfarlig kombination för våldsutsatta kvinnor och barn.

Clara är en av alla kvinnor som tillsammans med sitt barn tvingats fly en våldsam partner för att söka skydd på ett skyddat boende. Dagens ETC möter Clara i hennes hem efter jobbet en vardagskväll. Här har hon, barnen och katterna bott sedan de tvingades flytta för några år sedan. Bakgrunden är att hon för närmare nio år sedan hamnade i en våldsam relation.

– Våldet eskalerade till slut så mycket att jag upplevde att det var han eller livet. Min son var två månader gammal och vi hamnade på en kvinnojour.

Då fanns plats i jourens skyddade boende, och efter sju månader kunde Clara, hennes son och hennes då sexåriga dotter flytta in i en ny lägenhet.

– Lägenheten vi bodde i tidigare var min, men den låg på nedre botten och han hade sagt vad han skulle göra med mig och min dotter – jag var tvungen att ta mig därifrån, det gick inte att flytta tillbaka. Att det inte dröjde länge för oss att få en lägenhet berodde på att vi fick social förtur, någonting man inte får om man inte har synnerliga skäl. Samma sak gäller för skyddade personuppgifter, det är många som inte får dem.

Andra gången annorlunda

Clara beskriver sig själv som ett vrak när hon hamnade på kvinnojourens skyddade boende. Hon har sedermera fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom och berättar att hon på jouren fick gå igenom en sorts sorgearbete. Samtidigt var hon tvungen att fixa det praktiska, ta hand om barnen och överleva.

Men jouren hon hamnade på hade väldigt kompetent personal, och hon fick också vara ifred med sina tankar. För tre år sedan, när Clara fick söka sig till en kvinnojour igen, var situationen annorlunda.

– Andra gången var jouren fullbelagd, så vi fick dela lägenhet med en annan väldigt traumatiserad familj. Hade det varit första gången och jag inte hade fått vara ifred alls hade jag nog inte kunnat läka på samma sätt.

Vill inte flytta igen

Efter den andra perioden på kvinnojour behövdes ingen social förtur i bostadskön eftersom Clara hade en lägenhet som hon kunde byta när familjen tvingades flytta igen. Nu trivs hon och familjen bra i det nya hemmet, men hon är alltid medveten om att hon i framtiden åter kan behöva tillgång till ett skyddat boende.

– Men jag hoppas att vi inte behöver flytta, säger hon.

Clara betonar dock att den som funderar på att lämna en våldsam relation aldrig ska låta bostadsfrågan hindra en.

– Det handlar om livet och om barnens liv, och det löser sig nästan alltid i längden. Men det kan bli en lång process.