"Det känns som att ingen lyssnar på en"

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag tyckte det var väldigt jobbigt. Jag slutade sköta skolan, och började hänga mer på stan och göra lite småbus och så där.

Mamma sattes i fängelse

Det gick en tid, och Jonathan bodde med sin mamma, medan hans lillebror bodde hos deras pappa.

– Sedan spårade min mamma också ur efter två år. Det hade jag inte heller märkt något av, men hon hade börjat shoppa som en galning och snodde saker på jobbet.

Hans mamma fängslades, och plötsligt bodde han ensam i deras lägenhet, trots att han bara skulle fylla 16. 

– Min pappa hade inte plats hemma, och socialtjänsten gjorde ingenting. Då gick det lite utför för mig. Jag förlorade kontakten med många nära och kära, förutom min mormor. Men pappa försvann lite ur bilden. 

Tidigare hade han druckit alkohol och prövat cannabis, men när han nu blev isolerad försämrades hans mående ännu mer.

– Jag mådde ju väldigt dåligt, sedan hittade jag något som gjorde att jag slapp tänka på allt det dåliga. Jag fastnade direkt för opiater. Först var det testande, men sedan blev jag beroende, även om det tog mig flera år att inse det.

"Man går över en gräns"

Under tre år gick Jonathan på gymnasiet, och steg för steg började han använda fler substanser, som bland annat Subutex, Oxycontin och morfintabletter. Till slut behövde han dem bara för att fungera.

– När det inte gick att få tag på något var jag tvungen att få tag på något annat, för annars låg jag helt sjuk, berättar han.

Senare började Jonathan även injicera droger via sprutor, något han aldrig hade trott att han skulle göra. 

– Innan ville jag inte vara i samma rum som någon som höll på med sånt. Men det går så långt, och man går över så många gränser att man vet inte längre.

Han smittades bland annat av hepatit C, när han använde en smutsig spruta.

– Du skulle hellre ta en ren spruta om det fanns, men det gör det inte, och du blir ju väldigt sjuk när du inte får i dig dina droger, så när din vän har en spruta då använder du den, säger han.

I 20-årsåldern började Jonathan sälja droger för att ha råd med sitt missbruk, och dömdes senare för flera drogrelaterade brott, bland annat till fängelse. Det slutade med att han flyttade till södra Sverige 2011, för att komma ifrån allt. Flera gånger påbörjade han behandlingar, men det slutade alltid i återfall. Till slut lyckades han sluta i början av 2015. Han träffade en tjej, och de flyttade till Gotland. Nu har han jobb, och känner sig inte längre orolig för ett återfall.

"Sprututbyte hade kunnat hjälpa"

I dag är Jonathan 28 år, och efter tio års erfarenhet av missbruk anser han att samhällets åtgärder kring missbruk brister. Bland annat tror han att det hade kunnat hjälpa om han haft tillgång till sprututbyte.

– Jag har ju själv haft hepatit C, så det hade ju underlättat väldigt mycket om det fanns för mig, och jag inte hade blivit smittad.

– Man ville helst inte kontakta vården, och jag tror att det hade blivit en lättare kontakt om det hade funnits sprututbyte.

Även om det har blivit bättre anser Jonathan att det fortfarande finns många fördomar om missbrukare, som samhället måste komma ifrån.

– Min erfarenhet är att folk inte har någon aning om varför folk hamnar i missbruk. Jag önskar att folk försökte se vad som har hänt, varför det har blivit som det blivit, och se människan bakom missbruket.

Fotnot: Jonathan heter egentligen något annat