Med två mobiltelefoner i ena handen och snusdosa och cigarettpaketet i den andra ger hon oss en snabb rundtur på kontoret innan vi tar trappan upp till brottsofferjourens mottagningsrum. Här erbjuder Kina Sjöström och hennes kollegor stödsamtal till hbtq-personer som blivit utsatta för kränkningar, hot och våld.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det är ett väldigt positivt jobb, även om det kan låta konstigt. Det är en ynnest att få vara del av en förändringsprocess hos en utsatt person. Min grundkompetens är att ge stödsamtal till personer som utsatts för våld i nära relationer, oavsett kön eller sexuell läggning. Genom åren har jag fått en allt mer nyanserad bild av hur våld i nära relationer kan uttrycka sig och vidgat de radikalfeministsika heteronormativa förklaringsmodellerna jag en gång blev fostrad i.
RFSL:s brottsofferjour är det tredje i raden av jobb där Kina Sjöström möter och försöker stötta människor i utsatta situationer. Själv säger hon att det är en naturlig och nödvändig utveckling av hennes engagemang mot våld i nära relationer som började på en kvinnojour i Sollentuna för femton år sedan.
– Jag var då en 30-årig småbarnsmamma som hade pluggat genusvetenskap och socialantropologi, och så utlystes tjänsten på Sollentuna kvinnojour som jag sökte och fick. Jag kastades in i ett jobb där jag var ensam anställd och förutom att hålla stödsamtal för utsatta kvinnor och barn, samordna volontärer, ansvara för det administrativa och laga avlopp om det behövdes. Såhär i efterhand kan jag inte fatta hur jag klarade det!
Efter några år på Sollentuna kvinnojour, där ett att av kraven på de kvinnor som sökte hjälp var att de skulle vara drogfria, började Kina Sjöström fundera på hur kvinnojourer kunde bli mer inkluderande. Tanken på att starta en jourverksamhet där även kvinnor med beroendeproblematik var välkomna väcktes, efter att hon tvingats avvisa en kvinna med alkoholberoende.
– Det var en kvinna som sökte hjälp hos oss men som inte kunde sluta dricka för att hon hade en sådan stark ångest. I samma veva blev jag kontaktad av några andra som också hade tankar om att starta en ny kvinnojour för kvinnor som inte var drogfria och vi utvecklade idén tillsammans. År 2008 startades Q-jouren som välkomnar kvinnor från hela Sverige som är eller har varit utsatt för våld i en nära relation och har erfarenhet av missbruk.
Kina Sjöström säger att en av de viktigaste erfarenheterna från arbetet med Q-jouren var att kunna fokusera på det våld som kvinnorna utsatts för i första hand och att missbruket fick komma i andra hand.
– De ska i första hand ses som våldsutsatta kvinnor och inte som knarkare där alla deras problem kan förklaras med drogberoendet. Jag ser det som att jag hela tiden har vidgat mina perspektiv när det gäller våld i nära relationer i takt med att jag har lärt mig mer och fått en mer intersektionell, komplex syn på hur det kan se ut.
Uppvuxen i en villa i ett borgerligt Bromma, var steget ganska stort till den autonoma vänsterrörelsen med möteslokal i en källare på Södermalm där Kina Sjöström var engagerad, framför allt i feministiska frågor, under 1990-talet.
– Jag var 22 år när jag blev medlem i en anarkafeministisk basgrupp. Det var ett tryggt rum där vi delade med oss av våra personliga och politiska tankar och funderingar. I samma lokal fanns grupper som arbetade med andra frågor som antirasism och med miljöfrågor, vilket gjorde att jag fick koll på fler delar av en utomparlamentarisk rörelse för solidaritet och rättvisa. Jag var med på ett hörn här och där, men jag har aldrig varit den där framträdande personen som håller tal och arrangerar stora demonstrationer, sammanfattar Kina Sjöström.
Fortfarande i dag beskriver hon sig som en aktivist som jobbar på med grundarbete och håller sig i bakgrunden. Kina Sjöström har aldrig haft ett behov av stå i rampljuset eller att ha en huvudroll.
– Det är något med att mitt engagemang sker i det vardagliga. Att ta ansvar för det där som måste göras, att vara den som skriver protokoll på möten, att skjutsa någon eller gå in i en styrelse för att det behöver göras. Det är roller jag trivs med, jag älskar det kollektiva.
Att ”det personliga är politiskt” är ett slagord som Kina Sjöström burit med sig i livet ända sedan hon började engagera sig politiskt. I dag lever hon ett liv som på flera sätt utmanar rådande normer kring familjebildning, boende och kärleksrelationer.
– Om jag måste definiera min sexuella läggning så skulle jag väl säga att jag är bisexuell, och just nu är jag inte intresserad av en monogam tvåsamhetsrelation. Jag har delad vårdnad om mina två barn och ett av dem har jag skaffat tillsammans med två andra föräldrar som jag inte har en kärleksrelation med. En del tror att det ”bara blev så” och att någon av oss är med i egenskap av ex-partner, men så är det inte. Det är ett aktivt val, precis som att jag har valt att bo i kollektivhus där vi har gemensamt matlag och där jag är engagerad på olika sätt. Jag vill helt enkelt försöka leva så bra som möjligt enligt min egen världsbild.
Kina Sjöström om:
En annan värld är möjlig:
– Jag tror på människors förmåga till förändring. Även om det ibland känns hopplöst och uppgivet så tror jag inte att det är det. Det känns inte heller som att det finns något alternativ till att försöka förändra, då ser jag ingen mening alls.
Förebild:
– Jag tycker nog faktiskt att de mest inspirerande eldsjälarna för mig är folk jag har omkring mig, vänner och bekanta som jag sett engagerade under många år i olika sammanhang. De var viktiga för mig när jag formulerade mig politiskt och nu verkar de inom myndigheter, rättviseorganisationer, kulturföreningar och verksamheter för nyanlända.
Pardans:
– Väldig kul! Jag hänger med i många pardanser och har även försökt mig på queertango. Jag älskar att dansa, men just tango är rätt svårt. I högst 15 sekunder kan jag känna att jag verkligen dansar tango, sedan blir jag stel och försöker komma ihåg vilket steg som kommer härnäst.
