– Mycket handlade det om någon slags ensamhet, känslan var att jag inte fungerade i den vanliga världen, som att hela samhället var riggat emot mig. Jag gick runt och var arg på samhället hela tiden, när det egentligen handlade om att jag projicerade mina egna tillkortakommanden på omvärlden.

”Jag var rätt blyg”

Anton Holmlund är 20 år idag. Hans röst låter just så, som att han nästan är tonåring fortfarande. Men han pratar som om han vore äldre, eller kanske egentligen precis som den han är – som en som en gång var den lite nördiga tonåringen, en som alltid varit intresserad av samhällsfrågor och politik, och som på senare tid har reflekterat mycket över sig själv. Över varför han drogs med. I efterhand ser han det tydligt. Han ser sig själv som en del av mönstret. Den unga killens ensamhet, internet och dataspelandet som det naturliga rummet för social kontakt.

– När jag var tolv började jag en ny skola, och blev ganska ensam. Jag var rätt blyg och orkade inte riktigt försöka göra något åt det. Samtidigt var jag redan då väldigt politiskt intresserad, och hittade en Youtube-kanal där en ung amerikan pratade om religion och ateism. Jag fastnade för det där, det blev som ett sällskap.

Feminister som hatobjekt

Anton som spelade mycket dataspel kunde relatera till det som triggar många av dem han följde på Youtube: kritiken mot dataspelsvärldens sexism. Framför allt – kritiken från feminister. Den kontroversiella Youtube-profilen The Amazing atheist är en av dem som Anton börjar följa, och en av dem vars främsta hatobjekt är feministerna. Särskilt dem som kallas SJW:s, social justice warriors.

– Schablonbilden är den piercade feministen med blåfärgat hår, som tycker att allt är den vita mannens fel. För mig var det lätt att ta till mig det som sas om dem, för de stod ju för ett påhopp både mot den jag var och den värld jag levde i. Youtubekanalerna jag följde var bra på att ta ner argumenten från social warriors-sidan, de klippte videor från dem och gav sedan sin svarsbild. Det blev som att det levererades ett paket med vad man skulle tycka, säger Anton.

”Lättare skylla på omvärlden”

När han är 14-15 år har retoriken från kanalerna satt sig i honom på allvar. Han är inte ensam längre, men kompisarna är som han själv. De är killar som umgås via datorn, som delar känslan att samhället är riggat emot dem, och åsikten att feministerna är det största samhällsproblemet. Och de är killar som känner sig bortvalda. Killar som inga tjejer tittar efter.

– Jag hade aldrig någon relation med någon tjej som var mer än ytlig vänskap. Det är lite pinsamt kanske, men det var mycket det som gjorde att jag gick runt och var bitter.

Han tyckte att det var oförtjänt. Att han borde vara mer omtyckt. Idag känner han mycket väl till begreppet incels, att det handlar om män som lever i ofrivilligt celibat och ser det som ett kvinnornas svek. Tankebanorna liknar dem han själv hade.

– Min bild av mig själv var att jag nästan var guds gåva till jorden, jag hade någon idé om att jag kommer skrivas in i historieböckerna. Det blev en dissonans mellan min egen uppfattning av mig själv och vad omvärlden tyckte om mig, och då blev det lättare att skylla på omvärlden. Det kändes som att jag inte fick komma till min rätt. Jag hade en inneboende känsla av orättvisa.

Radikalisering ett klick bort

Anton kan inte säga att han hatade kvinnor och tjejer, men han avskydde feminismen. Många av dem han följde på Youtube var dock inte bara antifeminister, utan spred också högerextrema åsikter. Sexismen, rasismen och antisemitismen blandades ihop i en enda sörja. Youtube serverade honom allt grövre material.

– Har du väl börjat titta på en viss sorts kanaler får du fler av samma typ rekommenderade till dig. Det är som olika nivåer av radikalisering, där nästa nivå bara är ett klick bort.

Att mycket har en slags skämtsam underton gör också att innehållet blir avdramatiserat, säger Anton.

– Det kan vara uppenbart rasistiskt, men förmedlat som ett slags skämt, lite på ironi. Det gör att man accepterar mer, men samtidigt flyttas målstolparna allt längre åt det extrema hållet, så vad man anser är okej blir helt förvrängt. Snart är du nere i det högerextrema kaninhålet.

Idag ser han den skämtsamma tonen som något av det mest allvarliga.

– Det gör att så många fler än dem som verkligen står bakom budskapet sprider det. Vissa som delar är 100 procent seriösa, andra tycker bara det är kul och vill provocera. Men det är just vad de högerextrema är ute efter, att få spridning för att på så sätt ha möjlighet att fånga upp fler.

Anton liknar det vid ett stort nät. Det kastas ut, byggs på av mängder av sådana som han själv. Ju större nätet är, desto fler lyckas det verkligen fånga in.

– Det är det som är så farligt. Med den här skämtsamma och ironiska jargongen når man alla som har potentialen att bli extremister. De allra flesta blir det inte, men några fastnar. I värsta fall slutar det med terrorism.

Omvärderade sig själv

Han tycker att det är tydligt att avdramatiseringen av extrema åsikter på internet har växt, att utveckligen går åt helt fel håll.

– Värst är det på högerkanten, men jag tycker mig se att det allt oftare återkommer längst ut på vänsterkanten också.

För hans egen del kom vändningen tack vare en romans. Anton gick sista året på gymnasiet och var på utlandspraktik och träffade en tjej.

– Hon gjorde inte så att mina åsikter förändrades helt så där, men hela min bild av att världen var riggad emot mig föll isär. Det låter väl lite töntigt, men det var det som gjorde att jag kom ur det hela och ändrade riktning.

Väl hemma i Västerås hade någonting hänt med Anton. Efter bara någon månad får han sin första riktiga flickvän. En nära vän som gjort samma resa men lite tidigare börjar samtidigt ifrågasätta Antons värderingar. Det gamla ställs på ända. Han beskriver det som en befrielse.

– Jag kunde se saker för vad det var. Jag kunde erkänna att samhället inte var emot mig, att det faktiskt fanns väldigt lite som talade för det. Det var väldigt skönt.

Det har bara gått drygt två år sedan dess. Ungefär lika länge har Anton varit engagerad i Liberala ungdomsförbundet. Men han ser det inte som att han bytt en övertygelse mot en annan.

– Det kanske kan verka så, men de här två senaste åren har jag omvärderat vad jag tycker väldigt många fler gånger än under de sex-sju åren innan. Nu vet jag ju hur farligt det är att fastna i en övertygelse.

• Tidigare var högerextremt våld i hög grad knutet till extremistiska grupper, som rasistiska organisationer. Idag handlar det enligt forskare istället främst om en digital, global subkultur.

• Enligt Säpo har risken för att högerextremister ska begå våldsbrott eller attentat ökat. De beskriver en utveckling där den våldsbejakande högerextrema ideologin riskerar att gå från extremt till normalt, och menar att risken ökar för att enskilda individer radikaliseras. Enligt Säpo sker radikaliseringen framförallt på nätet.

Youtubes roll

• Youtube har fått mycket kritik för algoritmen som styr vilka klipp som tittaren rekommenderas - alltså de klipp som visas som ”se nästa” i anslutning till den video som spelas. Enligt kritiker har funktionen blivit en inkörsport till extremism.

• Youtube har skärpt sina regler så att klipp som innehåller till exempel nynazism är förbjudna, men sajten fungerar ändå fortfarande som en plattform där extremister från olika håll kan få ut sina budskap. Bland annat visade en analys av den europeiska forskningsgruppen Vox-Pol det – de gick igenom nästan 30 000 Twitterkonton kopplade till alternativhögern, och upptäckte att Youtube var den plattform kontona länkande till allra mest.

• Unga spenderar dessutom mer tid på Youtube än på någon annan plattform.