Men hur gick det för övriga partier? Socialdemokraterna fick 30,6 procent, Die Linke fick 13,2 procent, Die Grünen fick 4,8 procent. En rödgrön koalition mellan dessa tre skulle ha kommit mycket nära en egen majoritet. Om en sådan koalition existerade. Det gör den inte i dag.

Nästa år är det val till Förbundsdagen. I det förra vann de rödgröna partierna tillräckligt många mandat för att kunna bryta kristdemokraternas styre. Istället blev det en koalition, där socialdemokraterna valde just kristdemokraterna före röda och gröna.

Det här är inte ett uteslutande tyskt fenomen, att socialdemokratiska partier hellre tittar mot mittpunkten eller till höger om den. Spanien är det mest aktuella exemplet där socialdemokraternas ovilja att närma sig Podemos är en bidragande orsak till att landet snart går till ännu ett nyval.

Men i Tyskland kan något avgörande vara på väg att hända. I somras förklarade socialdemokraternas ordförande Sigmar Gabriel att ”alla progressiva krafter måste ena sig mot högern”. Han skrev i Der Spiegel att ideologisk upplösning, med partier som trängs runt denna värderingsbefriare mittpunkt, skapar allt det extrema högerkrafter – som AfD – behöver för att växa sig starka. Han uppmanade samtliga partier till vänster om mitten att göra sig redo att regera. Men först måste de lämna sitt ”notoriska missmod, sin fåfänga och splittringen”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sigmar Gabriel riktade sig naturligtvis till vänsterpartiet och miljöpartiet – men också till sina egna.

Valet till Berlins representanthus kan vara ett första steg. Väljarstödet för en rödgrön majoritet finns, enligt opinionsundersökningar. Och huvudstaden har tidigare prövat sådant samarbete.

Mycket beror på Sigmar Gabriel. Hur han förhåller sig till de två mindre partierna. Inför valet 2013 talade han om Die Linkes problem med ”DDR-nostalgi”. Det är knappast koalitionsbyggande.