Miljöpartisten Jakop Dalunde har suttit i Europaparlamentet i snart tre år. Över en frukost i centrala Strasbourg berättar han exalterat om möjligheterna att skapa förändring i den europeiska unionskolossen. 

– När jag pratade med ett kommunalråd häromdagen insåg vi att han har extremt mycket makt över ganska få människor. Som EU-parlamentariker har man visserligen mindre makt själv, men de förändringar man lyckas med gäller för en halv miljard människor. 

Jakop Dalundes intåg i Europapolitiken kom plötsligt. En vårdag 2016 tog Gustav Fridolin honom åt sidan i riksdagen och berättade att Peter Eriksson skulle utses till bostadsminister. Dalunde fick ersätta honom i EU-parlamentet nästan över en natt.

– Det var mycket att läsa på den helgen, säger han. 

Vad är du mest nöjd med under åren i Europaparlamentet?

– Reformen av EU:s utsläppshandel. Vi har ökat priset på att släppa ut klimatförstörande gaser med 450 procent. Det här tycker jag är den gröna rörelsens största seger på mycket länge. 

Han fortsätter:

– Och klimatlagen. Och tågpolitiken. Och forskningspolitiken. Vi har lyckats styra om hela EU:s forskningspolitik till att 35 procent ska öronmärkas till klimatet. 

Det internationella tågresandet är en av de personliga profilfrågorna. Själv tågluffar han varje sommar och ser optimistiskt på utvecklingen. 

– Jag upplever ett jättestort skifte bara de senaste två åren, säger han och nämner flera exempel på  expansionen av nattåg och hur gemensamma bokningssystem har förbättrats. Nu hoppas han att SJ sätter igång med internationella bokningar och föregår beslutsprocessen. 

– Det enda folk pratar om i ”Tågsemester”-gruppen är ju ”hur bokar man?”. Förmodligen kan det bli verklighet om något år. Det skulle vara otroligt. 

Lång politisk erfarenhet

Trots sin relativt unga ålder – han fyller 35 år på lördag – har Jakop Dalunde hunnit få ihop ett imponerande cv. Språkrör för Grön ungdom, ordförande för Kyrkans unga i Stockholm, programchef på tankesmedjan Fores, ledamot av både kommunfullmäktige och riksdagen, och de senaste tre åren Europaparlamentariker. 

Det politiska uppvaknandet kom i kyrkan, dit han halkade in som ung och blev förälskad i den sociala verksamheten i Katarina församling i Stockholm. 

– Det var i Svenska kyrkan som jag insåg hur mycket jag brydde mig om social rättvisa, fred och frihet mellan människor. Katarina är en väldigt politisk församling. Min konfirmandledare hade en t-shirt där det stod ”Jesus was a socialist”. Det var där jag blev en politisk varelse.

Under en resa till Palestina förstod han på allvar att klimatförändringarna händer här och nu, och drabbar de mest utsatta hårdast.

– Då insåg jag att klimat, migration och fred och konflikt kommer att vara de frågor som jag jobbar med under mitt liv. De frågorna går hand i hand. Pentagon släppte en rapport nyligen som visade att klimatförändringarna kommer vara den enskilt viktigaste orsaken till konflikt. Både klimat och konflikter orsakar migration. De flyktingströmmar vi ser idag är en västanfläkt mot vad vi kommer se om vi inte stoppar klimatförändringarna. Så egentligen borde SD vara de största miljövännerna. 

Gick in i väggen

Hösten 2015 var Jakop Dalunde volontär på den grekiska ön Lesbos. Han tog emot flyktingbåtarna som anlände från krig och terror. En dag kollapsade han. Kroppen orkade inte mer. 

Helt plötsligt föll jag bara ihop på marken och kunde inte styra kroppen, berättar han. 

Han hade drabbats av utmattningssyndrom, något som drivits fram under lång tid.

– Det påbörjades runt 2009 när jag fick ett ohälsosamt förhållningssätt till arbete.

Du blev arbetsnarkoman? 

– Ja, precis. Det var det enda som var viktigt i livet. På många sätt är det ganska likt andra beroenden, i hur man värderar det och de belöningar man får av det, och hur mycket man åsidosätter annat.

Han berättar om hur han triggat sig själv till att ständigt prestera på topp, att jobba och tänka snabbare. Han minns ett ledningsmöte i Miljöpartiet våren 2016. 

– Det var väldigt mycket sena kvällar, telefonmöten, snabba beslut som skulle fattas, stressande och krävande. Så satt jag där med ett papper i handen och tänkte att det måste vara något fel på utskriften. Jag kunde inte läsa pappret. Jag kände mig helt yr, men tänkte att det var temporärt. Dagen därpå när jag skulle gå hemifrån lyckades jag inte knyta skorna. Jag kom inte ihåg hur man gör.

Hur fungerar det nu, med långa arbetsdagar och hård press? 

– Jag får kompromissa med mycket annat i livet. Man får vara väldigt disciplinerad i hur mycket man sover. Jag kommer knappt ihåg när jag kom hem efter klockan tio senast. Och träna mycket, fysisk aktivitet fungerar balanserande. Men även om man arbetar väldigt mycket som EU-parlamentariker så var ändå den konstanta pressen att sitta i partiledningen mycket högre. 

Det var ett händelserikt år också, 2015.

– Ja, jag stod på stränderna i Lesbos och tog emot flyktingbåtar. Så kom man hem och Sverige ska lägga om migrationspolitiken. Jag ägnade hela hösten åt att stoppa beslutet, men misslyckades. Jag såg hur partiet höll på att falla isär. Då beslöt jag mig för att lägga all min energi på att försvara partiets beslut. Jag åkte land och rike runt och pratade med besvikna medlemmar. Det var väldigt ansträngande, men jag kände att jag måste göra det. 

Trea på listan

Under vintern har Jakop Dalunde nämnts i spekulationerna om ministerposter och vem som ska ta över som språkrör när Gustav Fridolin avgår på kongressen i maj.

Han rodnar lätt när frågan ställs, men svarar diplomatiskt att det känns hedrande. 

Ett par dagar efter intervjun går den nye bostadsministern Per Bolund ut med en kandidatur till språkrör.

Dalunde svarar på telefon:

– Jag tror att Per Bolund skulle bli ett utmärkt språkrör. Han är en mycket skicklig och erfaren politiker. 

   Har du några planer på att själv gå ut med en kandidatur?

– Nej, jag har inga sådana avsikter. Jag kandiderar till en ny period i Europaparlamentet. Det är mitt fokus. 

Till EU-valet i maj står Jakop Dalunde överst av de fyra nuvarande ledamöterna på valberedningens förslag, men ändå bara på tredje plats, efter de två ”kändisnamnen” Alice Bah-Kuhnke och Pär Holmgren. 

– Att föreslås som nummer tre ser jag inte som en petning. Jag har ju blivit högre värderad av partiet. Sen tror jag att både Alice och Pär skulle göra ett utmärkt jobb här. 

Jakop Dalunde om...

... att kyrkan fått kritik för att den är för politisk. 

– Kyrkan måste vara politisk. Hela fundamentet för hela den kristna rörelsen handlar om kampen för de mest utsatta i vårt samhälle. 

… att MP fick 15,4% i EU-valet 2014, men nu ligger runt 4% i opinionen.

– Det var många sakfrågor under förra mandatperioden i Sverige som vi inte riktigt klarade av att förklara för väljarna. Migrationsfrågan, Vattenfall, många frågor där det uppfattades av väljarna som att vi inte hade försökt, att vi hade bytt åsikt, där man inte fullt ut tagit in maktpolitiska realiteter. Men jag tror att när man ser hur mycket längre andra partier, S och M, var beredda att gå, så inser man  att trots den stora omsvängningen så lyckades vi ändå bromsa och hålla långt värre saker borta.

... den växande klimatrörelsen, med skolstrejker och massdemonstrationer i världen. 

– Det är väldigt inspirerande, men jag hoppas att fler går med i organisationer och partier också. Att bara demonstrera räcker inte. Det utan tvekan viktigaste man kan göra är att engagera sig politiskt.