– Det är som en mellanstor svensk stad. Okej, det heter att ”det går bra för Sverige” – och det gör det för de allra flesta. Men för den här gruppen gör det inte det. Antingen har man massor – eller ingenting alls. Det finns ett glapp där som vi i samhället måste arbeta för att överbrygga.
Det säger Tove Lindahl Greve, generalsekreterare för Majblomman sedan drygt ett år tillbaka. Hon menar att organisationen i allra högsta grad är relevant i dagens samhälle.
– Vi vet utifrån de ansökningar vi får in att det finns många barn vars familjer inte har råd med det mest basala som hyra, busskort, kläder och skor. Där kan vi gå in och stötta, säger hon.
Just nu är försäljningen i full gång, och även om blomman som symbol är välkänd vet folk förvånansvärt lite om vad organisationen faktiskt gör. Varje vår säljer cirka 80 000 barn majblommor via skolan, klassen eller någon förening. Barnet får behålla tio procent av intäkterna själv, tio procent går till klubben/klassen och åttio procent går till verksamheten lokalt och på riksnivå i arbetet mot barnfattigdom.
– Det som är så fint är att barnen som säljer blommor kanske själva behöver stöd, eller vet att de hjälper andra som behöver det. Det finns ingen uppdelning i ”vi och dom”, de gör det tillsammans. Jag skulle önska att samhället kunde vara lite mer så, att vi finns där för varandra och visar solidaritet i stället för att det ska handla om en resursstark grupp som hjälper en svag.
Familjer i behov av stöd kan skicka in en blankett till Majblomman där man specificerar vad man behöver hjälp med. Det enda som krävs är ett intyg från någon i familjens närhet, till exempel skolsköterska, föreningsledare eller socialsekreterare som kan bekräfta barnets situation.
Det absolut vanligaste önskemålet är pengar till kläder och skor. Därefter kommer avgift till föreningsverksamhet. Att bli utestängd från gemenskapen i till exempel en fotbollsförening där alla ens kompisar går för att familjen inte har råd är tungt och riskerar att öka på utanförskapet ytterligare, menar Tove Lindahl Greve.
Det ekonomiska bidraget sköts av drygt 600 lokalföreningar runtom i landet. Utöver det bedriver Majblomman opinionsarbete och försöker påverka politiker i frågor som rör barnfattigdom.
– Vi var aktiva i att driva frågan om sommarlovsbidrag, där kommuner kunde söka statliga pengar för att ordna aktiviteter, och det har varit jättepopulärt. Samtliga kommuner i landet sökte stödet redan andra året. Tyvärr är pengarna för det bidraget borta i årets budget, men vi hoppas att regeringen ska ta tillbaka det inför nästa år.
Tove Lindahl Greve gick nyligen ut i en debattartikel och påpekade det orimliga i att familjer som söker stöd hos Majblomman riskerar att få sitt försörjningsstöd sänkt.
– En mamma hörde av sig till oss och var helt desperat. Hon hade fått ett presentkort av oss för att kunna köpa kläder, och när hennes handläggare fick veta det sa hen att försörjningsstödet till familjen skulle minskas. Mamman var helt förtvivlad, ”de pengarna ska ju gå till hyra och mat, jag kan ju inte betala hyran med ett presentkort!”. Det är förvisso upp till varje kommun att besluta, man jag anser att kunskapen på kommunal nivå borde öka om de här familjernas situation.
Tove Lindahl Greve pratar mycket om det polariserade samhälle hon ser idag, och vilka problem det för med sig.
– Det finns människor som ifrågasätter att det finns barnfattigdom i Sverige idag, vilket är helt absurt. Det verkar som att en del har någon slags schablonbild av vad fattigdom är som är hämtad hundra år tillbaka i tiden. Jag märker när jag är ute och pratar i skolor att uppfattningen om vad fattigdom är bland barn skiljer sig väldigt mycket åt. I områden som är socialt utsatta känner man till fattigdom på klasskompisnivå. Där finns en solidaritet, man hjälper den som behöver det ibland. I mer välmående områden pratar barn om fattigdom som något de sett på tv, något som finns i andra länder. Redan där, på barnnivå, är det skillnad i synsätt.
Hon tycker sig se en brist på förståelse hos många vuxna människor som anser att den som inget har får skylla sig själv.
– Till den som unnar sig att tycka att det väl bara är att ”skärpa till sig lite”, så vill jag säga att det är väldigt lätt att döma när man inte varit där själv.
Tove Lindahl Greve har gått en brokig väg fram till sitt jobb på Majblomman. Efter studier i mänskliga rättigheter och internationella relationer hamnade hon på Säpo.
– De sökte civil kompetens och erbjöd en 1,5 år lång aspirantutbildning, och jag kom in, berättar hon.
– Säpo genomgick en ganska stor förändring under min tid där, och kunskaper inom mänskliga rättigheter var en tillgång.
Hon jobbade först som handläggare, därefter som strategisk analytiker inom bland annat kontraspionage. Hon stannade på Säpo i åtta år. Genom sitt engagemang i Barncancerfonden hamnade hon så småningom som verksamhetchef på organisationen Ung Cancer. Orsaken till engagemanget var familjens egna erfarenheter. Efter några år på Ung Cancer fick Tove Lindahl Greve frågan om hon var intresserad av att jobba för Majblomman.
– Det kan tyckas vara en snirklig väg, men jag känner verkligen att det var exakt hit jag ville, säger hon. Barnfattigdom är så otroligt stigmatiserande. Vi kan inte utrota den, men vi kan lindra konsekvenserna lite. Att ge barn som riskerar att hamna utanför lite mer självkänsla och framtidstro är så otroligt viktigt, inte minst för samhället. Vi vill skapa förutsättningar för alla barn att drömma lika stort.
