– När jag väntade Vincent var det fullständigt otänkbart för mig att jag skulle gå hem från jobbet ett helt år. Han föddes i juni, så det var naturligt att ta tre månader tillsammans först. Sedan gick jag tillbaka till jobbet i tre månader, medan Andreas var hemma. Efter det gjorde vi tvärtom, säger Ida.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det var meningen att de skulle fortsätta med tre månader var, men båda tyckte att de missade för mycket av bebistiden genom att jobba heltid, så när Vincent var nio månader började de i stället jobba halva veckan var. Så fortsatte de tills han hade börjat förskolan.
– Det var en jättebra lösning, båda två fick samma koll hemma samtidigt som det var kortvecka på jobbet varje vecka. När Maximilian föddes ett par år senare valde vi den lösningen direkt.
Ser helheten
Andreas håller med, att både jobba och vara föräldraledig samtidigt ger ett bra perspektiv på livet.
– Men jag märkte att det fanns en viss ovana vid att man varvar på det sättet. För arbetsgivarna är det kanske lättare att en person är borta på heltid en sammanhängande period. Men även om det ibland var svårt att flytta möten så att jag skulle kunna delta, så tycker jag att det har gått bra i det stora hela.
Vinsten, säger de båda, är att de känner sina barn lika väl och att båda känner ett helhetsansvar för familjen. De har naturligt fortsatt att dela på vab-dagar. Samtidigt har de kunnat fortsätta vara sig själva, så som de var innan. Ingen av dem har fullständigt slukats av bebisbubblan.
Gravida sorteras bort
De har känt av att de har brutit mot normen, att kvinnan förväntas stanna hemma längre i början, men det är mer Ida som har stångats mot den, än Andreas.
– Det var en barnmorska som varnade mig för att det skulle bli svårt att gå tillbaka till jobbet så tidigt när man har en liten bebis hemma. Det är svårt att avgöra om det handlade om skuldbeläggning eller om omtanke. Men man märker att man blir bortsorterad som gravid. Alla räknar med att man ska försvinna minst ett år, och när jag inte gjorde det hängde andra inte med. Jag fick till exempel problem att få ut lön när jag kom tillbaka efter tre månader, eftersom alla trodde att jag skulle vara hemma längre, säger Ida.
Se barnen i ögonen
Hon skrattar lite åt uttrycket att välja att dela lika på föräldraledigheten. Egentligen har de ju inte alls valt, de har bara gjort precis som det är tänkt att man ska göra – använda de dagarna man har fått.
– Det finns ingen annan försäkring där man kan avstå dagar till varandra, jag tycker att det är jättekonstigt att man kan det. Alldeles för sällan, när man pratar om det här, ställs frågan om man tror att man kommer att kunna se sina barn i ögonen sedan när de blir äldre och säga: ”Jag ville hellre gå till jobbet än vara hemma med dig, så jag gav bort mina dagar till din mamma”.
Ida och Andreas tror på en delad föräldraförsäkring. De tycker att det är viktigt och de känner att de har bevisat att det går att hitta egna lösningar som får det att fungera.
– Men det behövs andra reformer också, säger Ida, som en flexiblare startålder på förskolan, och en möjlighet att sprida ut ledigheten där det passar bäst. Även barn som är tre–fyra år kan behöva en förälder hemma på halvtid en period.
