När hon sedan öppnade dörren anade hon redan det värsta: något måste ha hänt hennes son Yonathan, 20, eftersom han inte kommit hem på natten.
– ”Säg det bara”, sa jag. Han var ju 20 år, så det var ju inte första gången han inte kommit hem under natten. Men jag hade försökt ringa utan att få tag på honom. När poliserna stod där i trappen förstod jag att något allvarligt hänt.
Yonathan återfanns tillsammans med en vän i framsätet på en bil. Båda var ihjälskjutna.
– Jag kunde inte ta in det, utan hamnade i ett chocktillstånd. Det känns fortfarande idag helt overkligt, trots att detta var den 8 mars förra året, säger Katri Reyna.
Hamnade i chock
Katri Reyna tar emot Dagens ETC i köket hemma i Stockholmsförorten Högdalen. Den nu 10-åriga dottern Keyla ligger under en filt på soffan i vardagsrummet. Hon är hemma från skolan idag till följd av en höstförkylning. När familjen tog emot beskedet var systern 8 år. Polismännen frågade Katri om hon var ensam och fick då veta att även dottern Keyla fanns i lägenheten.
– Jag klarade inte av att berätta det för henne, så det fick poliserna göra. Jag tog henne i mitt knä och kände hur hon började skaka i hela kroppen då hon fick veta. Poliserna stannade till klockan sex på morgonen, då en vän till mig kunde komma och ta vid. De visste väl inte om jag klarade av att ta hand om min dotter i det uppslitna tillstånd som jag befann mig i, säger Katri Reyna.
”Har fått nog”
Förra året avled 26 män i åldern 15-29 till följd av skottskador, enligt Socialstyrelsens statistik. Det är det högsta antalet sedan mätningarna började göras för 30 år sedan och en dramatisk ökning sedan början av 00-talet. Mellan år 2000 och 2014 orsakade skottskador i snitt sex dödsfall om året i samma åldersgrupp.
Under parollen ”Vi är mammorna som fått nog” uppmärksammas detta på söndag genom en manifestation på Sergels torg i Stockholm.
Katri Reyna är en av medarrangörerna.
– Att så många unga killar blir mördade, och ingenting händer, det är fruktansvärt. Det borde utfärdas en nationell kris. Våra politiker måste öppna sina ögon och se att det här är något som faktiskt händer, säger hon.
”En lugn kille”
Katri Reyna framhåller att vem som helst kan drabbas. Hennes egen son Yonathan var en lugn kille som alltid skött sig i skolan och aldrig ställt till med några oroligheter.
– Så många tänker att om man inte är skyldig själv, då kommer inget att drabba en. Det är ju lite så media väljer att måla upp det, att det handlar om gänguppgörelser. Men så är det inte alltid. Detta drabbar skötsamma ungdomar med, säger hon.
Frågan Katri Reyna menar att vi måste ställa oss är: ”Hur har det kunnat bli såhär, att så många bär omkring på skjutvapen och att det är så lätt att mörda någon?”.
– Det är såklart en väldigt mångbottnad fråga. Om en kille blir så aggressiv att han är beredd att mörda en annan människa, då går det inte bara att skylla på ett bristande föräldraansvar. Vi måste se att hela samhället bär ett ansvar, säger hon och tillägger att inget barn går från förskolan med en framtidsdröm om att bli gangster.
– Många av grabbarna i de här gängen har växt upp och sett sina föräldrar slita arslet av sig för ingenting, och de vill inte bli som dem. Vad de än gör lyckas de inte komma in i samhället. Några av dem väljer då kriminaliteten. Det här måste vi komma tillrätta med, säger Katri Reyna.
Ingen hjälp från samhället
Drygt ett och ett halvt år efter mordet på hennes son har Katri Reyna nyligen börjat jobba, på halvtid, igen. Att hjälpen från samhället helt och hållet uteblivit, är hon kritisk till:
– Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka, utan gick omkring som i en bubbla. Jag kunde gå ut till Apoteket och plötsligt inte veta vart jag var eller vad jag gjorde där. I ett sådant läge, när ens barn har mördats, tror man ju att samhället ska stötta på något sätt. Men inget kom, ingen hörde av sig.
Vändpunkten kom efter att Katri Reyna kontaktat en annan mamma i grannförorten Farsta, som även hon förlorat sin son i en skjutning.
– Hon hade kommit längre i sin sorgbearbetning och sa till mig: ”Det kommer aldrig att gå över. Det kommer alltid att göra ont. Det är viktigt att du accepterar det, först då kommer du lära dig att leva med det”. Det hjälpte verkligen, säger Katri Reyna.