Dessutom är jag vegetarian – vilket ställer alla traditioner på ända. Barndomens julbord dignade av skinka, prinskorv och köttbullar, så det är inget för mig. Från det katalanska köket är det Sant Esteves ”canelons” som gäller, pastacylindrar fyllda av rester från den spanska jullunchen dagen innan – idel kötträtter. Så inte det heller. Sedan så har vi de franska influenserna och det franska köket anses ju vara världens bästa.

Allt för konsten

Här handlar det inte om  ”mat”  utan ”gastronomi”. Folk har i århundranden kommit från hela världen för att avnjuta och studera den gastronomi som upphöjts till konst. Och allt för konsten.

– Det må vara omoraliskt men det är ju så ljuvligt gott, sade Madame Capdeville förra julen när hon erbjöd oss en bit av den förbjudna njutningen.

Hon hävdade att gåslever är en självklarhet till jul och beskrev ingående hur den smekte gommen. Borde vi inte anpassa oss lite till vårt nya land? ”Konsten att njuta av livet.” Hon erbjöd den bästa, närproducerade gåslevern i trakterna som julgåva.

Det kändes oartigt att avböja. Men det är nya tider, även i Frankrike.

– Vegetarianer, säger ni? Ja, men då ska jag fixa den godaste faux gras ni någonsin smakat, utan att plåga en endaste gås. Jag har minsann en systerdotter som är vegan, sa Madame Capdeville.

Några dagar senare ringde det på dörren. Där stod Madame Capdeville med sin skapelse. Av knappsvampar, linser, valnötter och rödbetor, blandat med schalottenlök, timjan, salvia, olivolja och, för den extra smaksensationen – cognac – hade hon skapat en stor bit faux gras, bara till oss.

– Servera den med färskt bröd på en bädd av franska julminnen, sa Madame Capdeville.

Jag som aldrig har ätit riktig foie gras vet inte hur mycket hennes faux gras påminner originalet – men nog smälte den mot tungan som smör på varmt bröd och nog lade den sig sedan som bomull runt hjärtat.