Tre gånger försökte Marias make döda henne. Idag lever hon på ett skyddat boende med ständig oro över framtiden.
– Nu är jag inte bara rädd för min man, utan jag är orolig för var jag ska hamna någonstans.
Maria och hennes barn kom till kvinnojouren för tre månader sedan, efter år av fysiskt och psykiskt våld, hot och tre mordförsök. Det gjordes en polisanmälan och mannen fick tre månaders kontaktförbud. Samtidigt ledde aldrig anmälan till åtal eftersom åklagaren menade att det inte fanns tillräckligt med bevis.
– Han borde ha fått ett straff, men han bor kvar i vår lägenhet, är fri och har inte längre kontaktförbud.
Avslag utan motivering
Maria ansökte om en förlängning av kontaktförbudet, men fick avslag utan någon motivering. Detta trots att hon fyra gånger polisanmält sin make när han försökt kontakta henne.
I regeringens utredning föreslår Carin Götblad att det är mannen som ska flyttas och inte kvinnan, men Maria som lever med skyddad identitet är tveksam till förslaget.
– Det funkar inte i praktiken. Det finns fall där det är mannen som sitter på lägenhetskontraktet och slänger ut kvinnan. Fall där kvinnan inte är hotad. Men jag kunde inte stanna kvar, det hade varit en fara för mitt liv.
I sak är hon positiv till dygnet-runtbevakning, men säger att hon vet att kvinnojouren inte har pengar till det. Hon känner sig otrygg, inte bara för att hon är rädd för sin man, utan för att det är psykiskt påfrestande att leva tillsammans med andra kvinnor som också befinner sig i kris.
Maria vill få ett eget boende och gå vidare i livet. Hon har sökt lägenheter hos både kommunala och privata fastighetsägare men utan resultat.
Kan få flytta till en ny stad
– Min kontaktperson på socialtjänsten har sagt att de kan hjälpa mig med ett boende, men att det inte är säkert att det kommer att ligga i min hemstad, säger hon uppgivet.
I värsta fall kommer Maria vara tvungen att flytta till en ny stad och ännu en gång behöva bygga upp ett nytt liv.
– Jag släppte ett problem hemma, men har fått nya. Man vet inte vart man är på väg, var man ska bo, var man ska jobba och var barnen ska gå i skolan. Det är som att livet har stannat. Ibland funderar jag på om jag gjort rätt beslut och vad som hade varit minst skit, att stanna kvar hos min man eller att vara här. Man pratar mycket om hjälp men i verkligheten är det inte så.
Fotnot: Maria heter egentligen något annat.