Många läsare har hör av sig och tycker att det behövs fler som du. Hur gör du får att hålla humöret uppe trots att läget är mörkt i politiken?

– Jag omger mig med fantastiska människor, som min volontärkollega Ingvar Forslund och bibliotekarien Caroline Nelander. De är så oerhört värdefulla. När mycket är mörkt och tråkigt då är det viktigt att positiva saker får komma fram i ljuset. Jag läser böcker för att hålla hoppet uppe och tittar på tv. Framförallt älgvandringen och den fina dokumentären om Greta Thunberg. Nu läser jag ”Vem älskar Yngve Frej” igen , den är så enastående, och filmen tolkar den litterära texten på ett enastående sätt. Sen har vi den klassiska musiken som måste fram mer. Jag spelar fiol och Beethoven är mitt stora ideal. Han representerar en höjdpunkt och hans stråkkvartetter och symfonier är fantastiska.

Har du något tips på hur man gör för att komma igång som volontär?

– Det är inte svårt. Det är bara att göra, det är bara att vara medmänniska. Jag är uppfostrad i den andan. Jag är prästson från Hälsingland och min förfader Johan Pontén, som levde på 1700-talet, var präst och botaniker och tog sig an dem som på den tiden kallades ”idioter”. Alla kan göra något för sina medmänniskor. Jag har svårt för den borgerliga människosynen, det materialistiska.

Vad ser du mest fram emot när pandemin är över?

– Man kan säga att pandemin och klimatproblemet hänger nära ihop, som siamesiska tvillingar. Det har blivit en oerhört viktig problematik. När pandemin är över hoppas jag att de nya folkrörelserna ska återupplivas på något sätt. Förändringen måste komma underifrån.