En utredning tillsattes i februari med beskedet att Sis-hemmen ska läggas ner. Vad återstår för Sistjejer att göra nu?

– Väldigt mycket. Vi har akuta krav på förändringar som behöver ske här och nu för att säkerställa att Sis-hemmen uppfyller de mänskliga rättigheterna. Och vi vet inte vad utredningen kommer att resultera i. Vi har haft två möten med utredarna och hoppas på fler tillfällen. Vi vill gärna se en humanare syn på placerade barn. Jag tror till exempel inte på ungdomsfängelser. 

Det har uppmärksammats att man blandar ungdomar med olika bakgrunder på Sis-hemmen, de som har begått grov kriminalitet och de som inte har gjort det. Bör man inte separera dem?

– Det beror på om de som placeras på ungdomsfängelser får vård och behandling. Vi får inte glömma bort att de är barn. Kriminalitet, självskadebeteenden eller andra destruktiva beteenden är symptom. Och tjejers utsatthet på Sishemmen tror jag inte har så mycket att göra med gängkriminella pojkar. Det är inte de som våldtar unga tjejer på Sis-hem, det är inte de som slänger in dem i isoleringsceller. Det är faktiskt personalen som gör det.