I morgonsofforna på tv och i partiledardebatterna tävlar deltagarna om att kräva hårdare tag mot ”buset” för att få stopp på eländet som skakar hela landet, även om vissa områden är mer utsatta än andra. Tidöpartierna går som kanske väntat längst i kraven på repression och utökade straff. Redan i Tidöavtalet kom partierna överens om att sänka straffmyndighetsåldern från dagens 15 till någonstans mellan 12 till 15 år. I maj tillsattes en utredning vars resultat ska presenteras redan till hösten. I den ska det också utredas om det ska byggas särskilda ungdomsfängelser där ungdomsbrottslingar ska spärras in, i stället för på SIS-hem, som idag. Det senare på grund av det höga antalet rymningar den senaste tiden, och för att ungdomar inte ska behöva sitta inlåsta med äldre förbrytare.
Fyra sidor brott
Många forskare är dock kritiska till förslaget om att sänka åldern för straffmyndighet, vissa menar till och med att det skulle vara kontraproduktivt.
Den oron delas av flera föräldrar i Farstaområdet, vars tonårssöner är eller nyligen har varit involverade i gängkonflikten. Linda, 44, som är terapeut, bor i en närliggande förort och har en 14-årig son med ett gediget brottsregister. När Dagens ETC hälsar på hemma i trerummaren visar hon upp inte mindre än fyra A4-sidor med brott som misshandel, grov misshandel, narkotikainnehav, försäljning av narkotika samt innehav av skjutvapen – en Glock, samma typ av pistol som polisen använder i tjänsten.
– Isak blev slagen och psykiskt misshandlad av sin pappa, som var missbrukare, när han var liten. Han är traumatiserad av det, men har inte fått någon hjälp från Bup (Barn och ungdomspsykiatrin, reds anm). De menar att han inte är mottaglig, säger hon bedrövat.
Efter att ha varit insyltad i gängkriminalitet sedan han var tolv blev Isak nyligen upplockad i en bil och utkörd till en kyrkogård där tre äldre killar klädde av honom alla hans kläder, tog hans mobiltelefon och skar in ett stort kors djupt i bröstet på honom.
När han barfota, i bara kalsongerna, kom hem till mamma den natten rann blodet både från ansiktet och bröstet.
– Han var så illa tilltygad av misshandeln att jag inte kände igen honom. Han var alldeles bucklig i hela ansiktet, säger hon.
I samband med händelsen bytte Isak sedan tillhörighet i den pågående gängkonflikten mellan Farsta och Hökarängen – två intilliggande förorter i södra Stockholm.
”De här killarna behöver hjälp”
Trots det hennes egen son råkat ut för och att han i dagsläget är så uppskrämd att han inte vågar vistas i Stockholm, förordar inte mamma Linda hårdare tag mot ungdomsbrottslingar eller uppbyggandet av särskilda ungdomsfängelser för att få undan ”buset” från gatorna.
– Tänk om man kunde lägga de pengarna på att hjälpa de här ungdomarna att må bättre istället. Vi hade till exempel behövt en kontaktperson från socialtjänsten som ryckte in och hjälpte till när Isak mådde som sämst och blev utåtagerande i skolan när han var tolv. I stället fick jag ta ledigt från jobbet för att kunna rycka in och ta alla möten, vilket så klart drabbade vår privatekonomi ganska hårt, säger Linda.
Sedan en dryg vecka tillbaka sitter Isak på en ungdomsanstalt i södra Sverige, något hans mamma är tacksam för.
– Annars kunde han ha varit en av de två tonårskillarna som blev skjutna utanför tunnelbanan i Farsta. Det är bara ren förvaring och skola på det Sis-hemmet han sitter på, men han är i alla fall borta från oroligheterna här hemma, säger hon.
Narkotikainnehav
För mindre än en månad sedan åkte Isak fast med en ansenlig mängd cannabis på sig, som han köpt på krita, berättar Linda.
– Polisen tog honom direkt när han kom ut från huset där han köpt det. Det där hade kunnat gå riktigt illa, men jag gav honom pengar så han kunde betala av skulden.
Något hon gjorde utan att tveka, för att rädda livet på sin son, sitt ”hjärtas guld”, som hon uttrycker det.
– Han berättade att han blivit hotad till livet och fått ett dygn på sig att leverera pengarna, så det är klart att jag hjälpte honom, vad vore jag annars för slags mamma?
Som mamma vill hon gärna framhålla att Isak egentligen är en ”superempatisk och mjuk kille som bara har hamnat snett och spelar tuff”.
– Man ser det på hans blick, att han egentligen är jättemjuk. Men han har lätt att halka in i dåligheter på grund av det våld och den psykiska misshandel han har utsatts för. Därför hade jag hellre sett att han fått en vårdplats någonstans, istället för en Sis-hemsplacering där det bara blir förvaring.
Regeringens förslag om så kallade ungdomsfängelser tycker hon bara är ”helt sjukt”.
– Ska de låsa in fjortonåringar i fängelse? Det är ju som att backa tillbaka hundra år i tiden! Vore det inte bättre att man satsade på traumabehandling och sociala insatser som faktiskt fungerar? Det känns som att man agerar utifrån rädsla istället för utifrån någon slags vetskap om vad som faktiskt hjälper. Det känns så otroligt ointelligent! Som att vi är tillbaka på medeltiden och vill straffa och slå brotten ur ungarna.
Skjutvapen som skydd
Någon annan som är minst lika upprörd är Henrik, 46, som arbetar med barn och vars trettonåriga son Emil är bästa vän med Isak. Den Glock som Isak åkte fast med hade de skaffat tillsammans.
– De hade väl langat tillräckligt med cannabis för att till slut har råd med den där pistolen. Vart de fick den ifrån vet jag inte, men håller man på och säljer droger ligger väl såna kontakter inte särskilt långt bort antar jag.
Vad de skulle ha den till vet han inte heller.
– Men jag antar att de skaffat den som någon slags skydd, för att hävda sig mot de äldre killar som höll på och skrämde upp dem. Jag vet till exempel att Isak var livrädd för att röra sig i söderort efter den där misshandeln på kyrkogården, säger Henrik.
För sin pappa har Emil nu erkänt att han och Isak under ett par års tid har hängt i ett av de gäng som varit indragna i den pågående konflikten mellan Farsta och Hökarängen.
– Han säger att han dragit sig ur och jag tror faktiskt på honom, för han är hemma sju på kvällarna som jag har krävt av honom, och han undviker att hänga runt i Farsta och Hökarängen, då han tycker det är lite otäckt där nu tror jag. Sedan Isak är borta ur bilden har han inte heller sin ständiga vapendragare vid sin sida, och då är det väl inte lika kul antar jag. Det är i alla fall otroligt skönt att ha honom hemma igen om kvällarna och se att han verkar ha lugnat ned sig.
”Vi har vänt en Silja Line”
Eftersom Emil är under 15 och har ett öppet ärende hos barn- och ungdomsenheten på socialtjänsten, landar varje nytt ärende där istället för hos polisen.
– Det har varit en del nya händelser nyligen, men Emil har en kontaktperson på soc som är jättebra. Jag känner fullt förtroende för honom och har varit helt öppen med allt skit Emil har ställt till med ända från första början, säger Henrik.
Något han tror har varit helt avgörande i att hjälpa sonen att hitta in på den smala vägen i livet igen.
– Jag känner verkligen att under det här sista året så har vi vänt skutan. Det är som att vi har vänt en Silja Line, för det går långsamt, men det går så jävla mycket bättre nu. Det är tack vare skolan, det är tack vare den sociala insatsgruppen, men enligt skolan och den sociala insatsgruppen är det också tack vare mig. Och det får jag nog hålla med om, för jag har kämpat som ett djur, och jag har varit totalt öppen med våra problem, inte undanhållit nånting, utan bett om hjälp, säger Henrik.
Det tror han inte att han hade varit om den nya straffmyndighetsåldern som regeringen nu utreder hade gällt, och Emil hade riskerat att hamna i ett ungdomsfängelse istället för hos socialen.
– Hade den här nya straffåldern på tolv år som de föreslagit gällt nu, inte fasen hade jag varit såhär öppen då, utan då hade jag ju tigit som muren. För då hade jag ju inte bidragit till att hjälpa min son, utan till att sätta honom i fängelse. Det är så dumt så det är inte klokt! Allt som har gått åt rätt håll, allt som har fungerat, har ju varit för att jag har varit öppen med socialtjänsten och alla andra. Och det har jag ju varit för att han inte har blivit straffad, utan fått hjälp.
Fotnot: Namnen Linda, Isak, Emil och Henrik är fingerade.
