Ayman Elle och Martin Lagus möts vid tunnelbanan i Gamla stan. Det gråa vädret ligger som ett lock över stan och regnet letar sig in under kragen på jackan. Men de två vännerna skiner upp i soliga leenden när de får syn på varandra.
– Heeej Martin, utbrister Ayman Elle och bjuder på en hjärtvärmande kram.
Martin Lagus och Ayman Elle träffades genom Kompisbyrån i början av september och har sedan dess hunnit träffats sex gånger. Martin Lagus berättar att de brukar ta en fika eller en promenad, från Gamla stan bort mot Liljeholmen.
Idag letar vi upp ett kafé ett par kvarter från tunnelbanan, där Martin Lagus bjuder på kaffe och chokladbollar. Ayman Elle säger att Martin är hans bästa vän i Stockholm.
– Martin är jättesnäll, en jättevacker människa och visar mig mycket respekt, säger han.
Ayman Elle är från Damaskus i Syrien och kom till Sverige för lite drygt ett år sedan. Han har redan fått uppehållstillstånd och jobbar som diskare på en restaurangkedja.
– Martin säger att jag ska ta alla jobb jag kan få. Att det är viktigt att visa att man vill jobba. Jag har tänkt utbilda mig till sjuksköterska, men först måste jag lära mig svenska bättre.
”Var mycket rädd”
Han förklarar att ingen går säker i Damaskus och att han var tvungen att fly landet.
– Vanliga människor mördas hela tiden, på öppen gata, utan anledning. Och man vet inte ens av vem. Om det är IS eller president Assad som ligger bakom. De skyller hela tiden på varandra. Det går inte att leva så.
Ayman Elle tog sig över Medelhavet (från Egypten till Italien) i en orange gummibåt, tillsammans med 358 andra flyktingar.
– Jag var mycket rädd. Jag kan inte ens simma. Mina vänner i Damaskus sa att jag inte skulle klara det, att jag skulle dö. Och om jag ändå överlevde skulle jag få börja om på nytt i Sverige. Nytt språk, nytt jobb, nya vänner. De tyckte jag var galen som åkte.
Behöver svenska vänner
Nu bor Ayman Elle tillsammans med fyra syriska vänner i en tvårumslägenhet i Alby, söder om Stockholm. Han säger att han har lätt för att lära sig språket, men att hans syriska vänner inte är lika motiverade, och att han därför behöver svenska vänner för att utvecklas.
– Jag vill inte vara ensam. Jag tycker om att träffa olika människor och att vara social, säger Ayman Elle.
Han fann Kompisbyrån på Facebook och anmälde intresse. För att finna bra matchningar efterfrågar Kompisbyrån användarnas individuella intresseområden. Martin Lagus och Ayman Elle hade båda framförallt markerat att de var intresserade av teknik, it och datorer.
– Jag trodde mest vi skulle samtala om smarta telefoner, appar, surfplattor och programmering, säger Martin Lagus och skrattar.
– Men vi pratar även mycket om språk, om hur Ayman vill utvecklas här i Sverige och olika sidor av det svenska samhället.
– Vi pratar om utbildningar, praktik och jobb. Jag vill vara en del av det svenska samhället, säger Ayman Elle.
Ayman Elle har valt att inte prata så mycket om Syrien, eftersom minnena är tunga och förknippade med sorg.
– Syrien för mig idag är bara krig, mördare, blod och död. Jag vill inte prata om det, säger han.
Svenska sedvänjor
Däremot pratar vännerna en hel del om svenska sedvänjor och hur de skiljer sig från de syriska.
– I Syrien är man ute och spelar fotboll eller tennis. Här i Sverige sitter man inne och spelar dataspel. I Sverige äter man mycket kött, i Syrien lagar man mycket mat på grönsaker. Pumpa, gurka, tomater och aubergine. I Syrien finns speciella platser för kvinnor och andra för männen. Så är det inte här i Sverige. Det är bra, säger Ayman Elle.
Martin Lagus menar att ett bra sätt att lära sig en annan kultur också kan vara att lära känna människan bakom nationaliteten.
När vännerna är ute på promenad går de ibland in i butiker för att öva glosor och grammatik.
– Jag brukar förklara: ”En jacka. Två jackor. Ett par skor”, säger Martin Lagus.
För honom var det ingen stor sak att att gå med i Kompisbyrån och träffa Ayman Elle.
– Jag tänkte att jag kunde hjälpa till med språket. För mig är det helt naturligt och kostar ju ingenting. För någon som har flytt hit kan ju språket vara det största hindret att ta sig in i samhället. Sedan tycker jag att det är viktigt att reflektera och lära sig om olika sidor av samhället, säger Martin Lagus.
”Vi har fått jättebra respons”
Initiativet till Kompisbyrån togs av vännerna Emma Hansson och Cecilia Holmgren. Projektet, som är helt ideellt, sattes igång i januari och har under året växt över förväntan.
– Idag har vi gjort hundratals matchningar och fått jättebra respons från deltagarna. Grundtanken är att vi alla föds in i ett språk och att det är orättvist hur människor missgynnas för att de bor i ett land där deras eget modersmål inte talas. Vi ville bidra med något enkelt, som alla kan engagera sig i, säger Cecilia Holmgren.
