Den smutsiga guldbron

Ingen kan heller vara förvånad över att det står tusentals människor och tittar på den bro som seglat till storstaden från Kina och som innehåller all den ingenjörskonst som går att visa upp.

Den smäckra bron i sig.

Den absurt geniala båten som sänker sig själv i vattnet.

Den spännande kommunikationen runt projektet där miljoner ögonblick av tittande på en webbsida till slut belönades med att… ja, den var där. På plats. I verkligheten. Hög som det högsta hus kom båten in till Slussen.

Skanska har gjort en PR-resa som få kunnat ana, det här är propaganda på bästa nivå och förvandlar ett omdiskuterat byggprojekt till något alla kan känna en liten del av.

”När kommer vår bro?”

”Snart”

”Men när?”

”Väldigt snart”

Fast…

Något skaver här.

För vad är detta egentligen för projekt vi ser?

Jo, en mycket smutsig bro.

Att bygga en bro i Kina i stål skapar en stor, onödig klimats­kuld.

Att bygga den i stål skapar en ännu större.

Att frakta den över halva jorden är samma sak igen. Klimat­skulden växer.

Det är sant att bron ska målas med guldliknande färg men hela projektet grönmålas av Skanska genom ”klimatkompensation”.

Och det är då man får en fadd smak i munnen.

Guldet blir till sand.

Bygget började projekteras innan Sverige skrev på Paris­avtalet men materialval och produktionssätt och produktionsställe har beslutats efteråt.

Det är klart man skulle haft god tid att söka en annan klimatsmart lösning.

Världens vackraste träbro till exempel – jo, det finns stora träbroar idag, byggda för tung trafik.

Det vore något att ropa om till världen.

En bro som lagrar CO2.

Svenskt trä som binder samman huvudstadens öar.

Det, ni!

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.