– Under julen arbetar vi alltid två eller tre personer i butiken, vilket är skönt. Vi brukade vanligtvis jobba fler på samma pass, men för två månader sedan ändrade de plötsligt schemat, och nu har de förkortat passen vi arbetar flera samtidigt för att minska kostnaderna. Jag jobbar nästan alltid själv.
Klara berättar att i och med den nya schemaläggningen har också rasterna förändrats.
– Den som börjar måste ta rast jättesent, och den som stänger måste ta sin rast jättetidigt. Man vill ju gärna ta rasten i mitten av passet, men vad ska man göra?
Inne på Body Shop finns varken lagerutrymme eller toalett. Om Klara behöver gå på toaletten måste hon springa till andra änden av köpcentret och använda den som finns i det stora gemensamma personalrummet. En gång har hon varit tvungen att sätta en lapp på dörren för att lämna butiken. Men det Klara tycker är allra jobbigast med ensamarbetet är stressen och att inte kunna tala eller dela sina tankar med kollegor.
– Ibland går tiden långsamt. Det är alltid roligare att jobba två. När det blir mycket folk i butiken vill alla ha hjälp samtidigt, men jag har lärt mig att hoppa mellan kunder.
Skyller på budgeten
Fanny är 25 år och har arbetat på Espresso House i två år, både på små och större serveringar. Där hon arbetar nu står hon nästan alltid ensam om dagarna. Om sommaren när det är varmt undviker hon att dricka för mycket vatten, eftersom ett toalettbesök skulle innebära att hon tvingas stänga när lokalen är full med folk. Fanny har ett nummer hon kan ringa ifall hon behöver kalla på väktare, men i övrigt har hon inte fått någon särskild utbildning om vad som gäller vid ensamarbete.
– Jag har försökt trycka på om att vi borde få jobba två tillsammans. De skyller ofta på budgeten, men jag tycker att det handlar om prioriteringar.
I våras släppte fackförbundet Handels rapporten Ensam på jobbet, Utbredning och konsekvenser av ensamarbete i handeln. Rapporten utgår från en enkätundersökning till butiksanställda medlemmar. Hela 54 procent av de 1 800 personerna som svarade på enkäten hade erfarenhet av ensamarbete i någon form.
Enligt rapporten är unga kvinnor de som arbetar ensamma i störst utsträckning, och det är också kvinnor som generellt sett är mer oroliga för riskerna. Särskilt påtagligt var ensamarbetet i servicebutiker, småbutiker i gallerior men också i livsmedelsbutiker på morgnar och kvällar.
Bristfälliga undersökningar
I dag är det svårt att fastställa i vilken grad ensamarbetet brett ut sig. Carolina Uppenberg menar att de offentliga undersökningar som gjorts av Statistiska centralbyrån är bristfälliga.
– I Arbetsmiljöundersökningen efterfrågas endast sådant ensamarbete som upplevs som otryggt och hotfullt, varför den inte möter ensamarbete som sådant. Dessutom förändrades frågans formulering 2015 vilket gör det svårt att säga säkert om ensamarbetet ökat, även om Handels eget arbete tyder på att så är fallet.
Rapportförfattaren Carolina Uppenberg menar att det finns mycket att göra för att motverka ensamarbete på arbetsmarknaden. Inte minst när det kommer till information och utbildning.
– Det kan handla om något så enkelt som att ha tydlig information om hur man kan göra vid toalettbesök. På många platser måste de anställda ringa till väktare för att kunna gå på toaletten, vilket kan upplevas som förnedrande, säger hon. Det kan också handla om hur man ensam bemöter trakasserier och veta hur man sätter gränser.
I rapporten framkommer att kvinnor i högre grad känner sig otrygga på sin arbetsplats.
– I metoo-uppropet i handeln lyftes just många berättelser som handlade om kunder som tog sig friheter, och det är lättare att bli utsatt som ung tjej när man arbetar ensam.
Psykosocial press
I dag är ensamarbete i princip tillåtet, men kan förbjudas vid särskilda fall. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ensamarbete har inte ändrats sedan de formulerades för närmare 40 år sedan 1982. På den tiden hade butiker kortare öppettider, och ensamarbete var inte lika vanligt förekommande i branschen.
Carolina Uppenberg menar att många butiksanställda hamnar i en gråzon när det kommer till hur farligt och riskfyllt ensamarbetet verkligen är.
– Butiker brukar omges av förbipasserande människor, men det är inte självklart att någon ingriper ifall något inträffar. Om en butiksanställd svimmar bakom dörren i lagerhyllorna är det ingen som ser det. Dessutom tillkommer faran att du vid ensamarbete kan bli trakasserad eller rånad. Ensamarbetet skapar också en psykosocial press, där man arbetar mycket men inte har arbetskamrater omkring sig, säger Carolina Uppenberg.
– Då kan man fråga sig om arbetslivet ska se ut så? Många personer som arbetar i butik träffar endast sina kollegor i samband med personalbyte. Men kontakten med kunder ersätter inte kontakten med kollegor. Ofta blir stressen större bara av det faktum av att man arbetar själv.
Ensamarbete i dag blir allt mer utbrett, både inom handeln, men också på arbetsmarknaden generellt. Inte minst har framväxten av den så kallade gigekonomin, där företag som till exempel Foodora eller Yepster använder sig av tillfälliga och osäkra anställningskontrakt, bidragit till utvecklingen.
Ett tecken på tidseran
En person som forskat om osäkra anställningar är sociologen Johan Alfonsson.
– Att ensamarbetet ökar är ett tecken på tidseran vi befinner oss i, med en mer flexibel kapitalism med planerad underbemanning. Många med osäkra anställningar har svårare att vara en del av den sociala gemenskapen på en arbetsplats, eller får problem att planera sin fritid.
– Bland osäkert anställda i Sverige vill närmare 80 procent ha en fast anställning, och jag har svårt att tro att det skulle vara annorlunda när det kommer till den så kallade gig-ekonomin.
Han menar att problemet med osäkra anställningar ytterligare försvårar möjligheten till social gemenskap på en arbetsplats. Inte minst när uppdrag i gig-ekonomin lyfts fram som ett eget val.
– I dag får många till och med jobb genom en app. Det finns ofta inga naturliga samlingsplatser för de anställda att träffas på, vilket gör det svårt att skapa en fungerande arbetsplats där man kan känna samhörighet och utbyta kunskap och erfarenheter.
Minskad samhörighet
Stefan Carlén, utredningschef på Handels, menar att det behövs ett systematiskt fackligt arbete, som lyfter fram arbetsmiljölagens krav på riskanalyser och åtgärdsplaner.
– Det räcker inte med larm och övervakningskameror, utan även de psykosociala aspekterna av ökad stress och utsatthet behöver åtgärdas. Handels vill att ensamarbete ska undvikas, och att det endast kan accepteras under tillräckligt goda förutsättningar.
Han berättar att Handels förra hösten lyckades stoppa företaget Byggmax att införa ensamarbete i flera varuhus på morgnar och kvällar.
– Där visade det sig att det blev för riskabelt och därför kunde ensamarbetet genom samordnade förhandlingsinsatser motverkas och dras tillbaka.
När ensamarbetet ökar på arbetsmarknaden, försvåras också den fackliga organiseringen överlag. Samhörigheten på arbetsplatsen minskar och för många anställda blir det allt svårare att snacka ihop sig om vardagliga problem. Det menar också Fanny, som sällan har tid att gå på fackliga möten eftersom hon arbetar så mycket på Espresso house, och därför fått svårt att driva frågan i restaurangfacket där hon är organiserad. Hon tror att särskilt yngre hamnar i en utsatt position.
– Jag umgås mycket mina kollegor på fritiden, vilket är den enda gången vi hinner prata med varandra. Men vi har knappt någon tid att diskutera hur dagen har varit på jobbet eller frågor gällande våra rättigheter och arbetsvillkor. Vi hinner aldrig ta upp de viktiga frågorna. Det är också en aspekt av ensamarbete.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
