Inuti en spårvagn utlovar en reklamskylt från Socialdemokraterna ett tryggare Sverige. En valaffisch på Ebba Busch Thor tornar upp sig på en fasad vid Första Långgatan. Hon lovar att hennes parti ska satsa på de äldre.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Inne i Hyresgästföreningens lokaler på samma gata har en grupp människor samlats som inte vill vänta på att politiker ska infria sina löften. I tre dagar har de diskuterat direktdemokrati i Rojava, lokal organisering, kooperativbyggande och deltagande budgetering på konferensen Demokratisering & rörelse som nu hålls för andra året i rad.
Kämpar för självbestämmande
I år har konferensen internationellt besök från staden Jackson i Mississippi, en av USA:s fattigaste delstater. 2013 startade aktivister där Cooperation Jackson, ett arbetarkooperativ som driver odlingar, ett allaktivitetshus och som dessutom köper mark med målet att återupprätta allmänningar.
– Vår organisation är sprungen ur rörelsen New Afrikan Independence Movement. Vi är svarta invånare som försöker hitta ett sätt att utöva självbestämmande, att ta kontroll över våra liv. Äldre aktivister i vår rörelse ansåg att södra USA var den mest strategiska platsen att kämpa för självständighet, eftersom våra förslavade förfäders arbete byggde upp det välstånd som finns, berättar brandon king som är en av kooperativets medlemmar.
Trots att Mississippi är den delstat med flest invalda svarta politiker tampas Jacksons befolkning, av vilken 80 procent är afroamerikaner, med fattigdom, höga ohälsotal och bostadsbrist, säger han.
– Vi slåss från botten. Men det finns också möjligheter i det, att gå från sämst till bäst. Det finns inte en stark kapitalkoncentration här, vilket innebär att det går att göra mycket med gräsrotsorganisering. Kooperativ ger möjlighet för oss att försörja oss själva, att skifta fokuset bort från kapitalism och bara producera det vi faktiskt behöver.
Ville hjälpa varandra
Medan brandon king berättar antecknar Abdiaziz Abdikadir det han säger. Han är en av grundarna av Neutrala ungdomsföreningen, som startades i Göteborgsförorten Biskopsgården av en grupp fotbollsspelande invånare som var tvungna att bilda en förening för att få tillgång till inomhusplaner.
– Men några år senare började vi fokusera mer på sociala frågor. Det kom allt fler människor från Somalia och arabiska länder och vi ville hitta sätt att hjälpa varandra. Vi drog igång läxhjälp, började organisera svenska- och samhällsundervisning och så småningom startade vi även en avhopparverksamhet tillsammans med andra organisationer för personer som är involverade i kriminalitet, säger Abdiaziz Abdikadir.
”Vi vill inte vara offer”
Likt Jackson präglas Biskopsgården av fattigdom; medianinkomsten för Norra Biskopsgården är till exempel 128 710 kronor, betydligt lägre än medianinkomsten för hela riket som är 263 604 kronor. Mer än hälften av barnen i Norra Biskopsgården lever i fattigdom, enligt en rapport från Göteborgs stad. Men att invånare själva försöker förändra sin tillvaro är inte alltid något som möts med välvillighet, menar Abdiaziz Abdikadir.
– Vi stöter på problem med myndigheter på grund av strukturell rasism. De accepterar inte att vi kan göra saker själva, på vårt sätt. De försöker visa oss vilket sätt som enligt dem är bättre. Vi jobbar för att vår organisation ska accepteras trots att vi funnits här i över 20 år. Men vi vill inte vara offer, vi försöker hitta våra egna vägar för att bli självgående.
Som ett led i den strävan håller Neutrala ungdomsföreningen nu på att bygga en föreningslokal där man bland annat ska ge stöd till människor i deras kontakter med myndigheter, erbjuda anhörigstöd i samband med avhopparverksamheten, hålla föreläsningar, barnaktiviteter och annat som invånarna själva efterfrågar. Lokalen ska byggas av ungdomar i området och föreningen har fått ekonomiskt stöd av Göteborg energi för att sätta upp solceller och göra lokalen självförsörjande på el, berättar Abdiaziz Abdikadir.
Del av ett större projekt
– Det är inspirerande, ni väntar inte på att myndigheter ska göra saker åt er, ni ber inte om något. Det är vad våra communities behöver, vi vet att vi kan ordna saker själva och ta intiativ, säger brandon king som har suttit och antecknat i en egen skrivbok medan Abdiaziz Abdikadir har pratat.
Men Abdiaziz Abdikadir tycker ändå det är en del skillnader mellan det som görs i Jackson och i Biskopsgården, säger han.
Cooperation Jackson är nämligen en del av ett större projekt, Jackson-Kush-planen. Förutom att bygga en ”solidaritetsekonomi”, som rörelsen kallar den ekonomi man försöker bygga med kooperativ och enligt gåvo- och delningsprinciper, arbetar man även mer renodlat politiskt. Delvis utomparlamentariskt, via direktdemokratiska folkförsamlingar, men även genom att engagera sig i lokalpolitiken på både stads- och delstatlig nivå.
Abdiaziz Abdikadir säger att han har svårt att se hur det skulle gå att göra något liknande i Sverige.
– Jag tycker det är viktiga saker, men jag vet inte hur det skulle gå till. Här har staten ett starkt ansvar för medborgarna som framför allt behöver utbilda sig för att kunna kräva sina rättigheter. Samtidigt skulle jag vilja göra något liknande, men jag måste fundera på hur vi skulle gå till väga.
