Thobias Johansson och Carl Evheden tar emot i en mysig gammal industrilokal i Majorna. Byggnaden, som tidigare varit textilfabrik, huserar nu även replokaler och en dansstudio - en tydlig spegling av den transformation som industriområdet vid Sandarna har genomgått under åren. I lokalen finns allt möjligt för den som vill dra igång ett kulturprojekt; projektorer, scenbelysning, högtalare, skärmar och annat scenmaterial. Det finns även en verkstad där tillsynes uttjänta produkter ges nytt liv.
Returkultur bildades för ungefär två år sedan och började som ett praktiskt samarbete mellan Algotfestivalen och Skogsfesten - två festivaler med utpräglat hållbarhetstänk som drivs idéellt och hålls i Bohuslän respektive Dalsland varje sommar.
– Just festivaler är väldigt intressant fenomen. Det är en sådan enorm planering och logistik bakom med mat, transporter och avfall. Man börjar tänka i termer av system, och hur man kan förbättra dessa. Det är det vi har gjort med Returkultur - den här idén om delning och återbruk i kultursektorn kan översättas till hela samhället, säger Carl.
Föreningen har redan hunnit stötta en mängd olika kulturaktörer i staden. Flera konstnärer har hört av sig och fått material och lånat projektorer, tyger och annat scenmaterial. Fria teatergrupper, unga hip-hopare och klimatrörelsen Fridays for Future är andra exempel på grupper som använt föreningens resurser.
Grundidén bakom Returkultur är att sänka trösklarna för den som vill ägna sig åt konst, kultur och aktivism för att på så sätt skapa ett rikare kulturliv i samhället. Thobias och Carl berättar passionerat om den stora mängd avfall som rutinmässigt uppstår i kulturbranschen. Ofta rör det sig om fullt fungerande scenutrustning som anses omodern eller helt enkelt används för sällan. Istället för att slänga den, kan den nu komma mindre kulturaktörer till gagn.
– Klimatet är också en stor drivkraft, säger Thobias.
Han fortsätter:
– Vi vill visa att man gör något konkret, och att det finns något väldigt fint i att ta tillvara något som slängts, ge det nytt liv och låta det bli en del av kulturen igen.
En annan viktig del av verksamheten är reparation och modifikation av gammal utrustning. Carl har lett en studiecirkel där nyfikna själar blivit inbjudna för att lära sig mer om lagning och lära av varandra i en social kontext.
– Det handlar ofta om att få folk att våga ta första steget, det behövs egentligen bara lite stöttning. Många gånger är det bara en säkring som behöver bytas till exempel. De grejerna vi jobbar med - högtalare, scenbelysning med mera, är sällan särskilt komplex elektronik, säger Thobias.
Trots det slängs ofta fullt fungerande prylar, berättar de. Just elektronik är bland det mest resurskrävande vi har i vårt samhälle både att tillverka och återvinna. Därför är det extra angeläget att ta tillvara på det som fortfarande kan användas. Idag är det dock ofta mer ekonomiskt rationellt att slänga och köpa nytt än att lämna in trasig elektronik till reparation.
Det finns även en kulturpolitisk aspekt eftersom Returkultur jobbar mycket mot institutioner och aktörer som har stöd av skattemedel. Här finns en möjlighet att effektivisera användandet av pengarna, samtidigt som resurserna kommer fler till del. Just den aspekten vägde tungt när Västra Götalandsregionen nyligen beviljade ett årligt stöd på 350 000 kronor under tre år för verksamheten. Regionen har länge letat efter lösningar för att göra kultursektorn mer hållbar.
– Det här var ett initiativ som kom helt rätt i tiden och som testar metoder för hur kultursektorn kan bli mer cirkulär och miljömässigt hållbar. Vi tyckte också det var spännande att Returkultur redan hade upparbetade samarbeten med regionala kulturinstitutioner som till exempel operan, säger Marian Söderholm, regionutvecklare inom kultur för Västra Götalandsregionen.
Det är inte bara Västra Götalandsregionen och Returkultur som satsar på delning och cirkuläritet. Bilpooler, verktygsbibliotek, couchsurfing och uthyrning av dyra plagg är bara några exempel på initiativ som blir allt vanligare i dagens samhälle.
– Att övergången till ett mer cirkulärt samhälle behövs är tydligt i forskningen och många verksamheter håller nu på att se över vad de innebär för dem, men vi saknar i många fall en infrastruktur och system som stödjer detta. Frågan är hur vi kan öka takten och storleken på insatserna, säger Liv Fjellander, som arbetar för IVL Svenska Miljöinstitutet och nyligen lett ett forskningsprojekt om delningens potential..
Hon pekar ut just samverkan mellan aktörer som en viktig nyckel för att nå långsiktiga lösningar. Idag är systemen inte uppbyggda cirkulärt och det kan ofta uppstå byråkratiska eller logistiska hinder på vägen. Enligt Liv Fjellander kan föreningar som Returkultur överbrygga dessa hinder på ett effektivt sätt, istället för att långsamma förändringar på systemnivå ska väntas in .
Om ett par månader kommer Returkultur att lansera sin digitala delningsplattform, den så kallade delningspoolen, som ska ta verksamheten till nästa nivå. Med hjälp av ett digitalt bibliotek ska fler kulturaktörer kunna samarbeta på ett hållbart sätt.
– Delning är framtiden. Det är den enda vägen framåt, säger Carl entusiastiskt.
