Freud är svaret – om man frågar journalisten och författaren Christian Dahlström. Han ville se vilka tankar som influerade psykologin på den tiden och fann psykoanalytiker och psykodynamiker som började dominera vården och influera kultursidorna.

Det var främst vänstern som omfamnade Freuds idéer. Hur det kommer sig tycker Christian Dahlström inte är helt logiskt.

– Jag har fortfarande svårt att fatta det. Freud behandlade ju adelsdamer i Wien. De var de enda som hade råd med hans behandlingar. Han blåste dem på massvis med pengar, blev enormt rik och älskade pengar. Det känns i inte särskilt vänster. Att han skulle bli en vänsteridol i något avseende är väldigt märkligt. 

”Jag hade stålsatt mig”

Han tror att det handlar om att psykoanalysen på något sätt ifrågasätter den rådande samhällsnormen och konservativa idéer om exempelvis sexualitet.

Boken ”Den enda rätta läran – så förblindade psykoanalysen det svenska rättssystemet” gavs ut på ett litet bokförlag och Christian Dahlström var orolig för att bli överhopad av kritik.

Inte minst från kulturjournalister som ofta är lite freudianskt lagda. 

– Jag hade stålsatt mig för att jag skulle få en massa skit från alla möjliga håll. Inte minst från kulturjournalister som ofta är lite freudianskt lagda. 

Men kritikstormen uteblev, boken blev tokhyllad och vetenskapsjournalisten Karin Bojs, som skrev om den i Dagens Nyheter, efterlyste en sanningskommission för att reda ut psykoanalysens brott. 

De enda som blev arga var två psykoanalytiker som när han pratade med dem direkt började utforska relationen med hans mamma.

– Det var ju nästan lite bedårande in character för de här psykoanalytikerna att hoppa på mammarelationen när de ska försöka göra ner någon, skrattar Christian Dahlström, när vi ses på stenugnsbageriet i ett januarigrått Vallentuna centrum. 

Kunde inte tro det var sant

Boken har beskrivits som ett slags fortsättning till de undersökande journalisterna Hannes Råstams och Dan Josefssons böcker om fallet Thomas Quick. Smickrande, tycker Christian Dahlström. 

– Hannes avslöjade hela fallet. Dan zoomade ut och kartlade hela nätverket kring det här fallet och jag försöker zooma ut ännu mer och se vilka samhällsfenomen som låg bakom, förklarar han. 

För honom började det när han läste Hannes Råstam bok på en solsemester för tio-tolv år sedan och som många andra tänkte ”wow”. 

– Man kunde ju inte tro att det var sant. Och det är samma med da Costa-fallet.

Hannes Råstam var den som fick Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han egentligen heter, att berätta att han inte var skyldig till de mord som han erkänt under terapin. Han var ju ingen seriemördare utan bara en missbrukare som under tung medicinering lockats till att bekänna bestialiska mord. 

I boken ”Mannen som slutade ljuga” wallraffar sig Dan Josefsson in i den krets som skötte vården på Säter där psykoanalytikern Margit Norell var överhuvud och beskrevs som en mamma för flera av de lärjungar som hon handledde. 

Barn som såg styckmord

Sture Bergwall berättade att han snart förstod att det gällde att ”plocka fram minnen från barndomen, traumatiska minnen och dramatiska händelser”. Belöningen blev respekt på Säter och obegränsad tillgång till medicinskåpet. 

Centralt för berättelsen som suggererades fram under terapin är en påstådd scen från Bergwalls barndom där han befinner sig i sovrummet och medan hans pappa begår övergrepp på honom ser han sin mamma föda hans döda bror som han sedan kallar Simon. Föräldrarna började sedan stycka barnet och äta delar av det. De tvingar honom att begrava barnet. Bergwall berättar för terapeuterna att anledningen till att han mördar människor är att han vill hitta kroppsdelar för att laga sin dödfödda lillebror.

Det påminner om nyckelscenen i fallet da Costa där det 16 månader gamla barnet påstås bevittna de två utpekade läkarna under ritualliknande former ha sex med och sedan stycka Catrine da Costas kropp som de sedan sades äta delar av. 

De två inblandade experterna, Frank Lindblad och Margeratha Erixon, som gick i god för barnets berättelse, var psykoanalytiker och psykodynamiker. 

På 80-talet fanns inslag i debatten av ”satanic panic” med historier från USA om påstådda satanistiska sekter som kidnappade barn och genomförde fruktansvärda ritualer. Debatten om incest blommade också upp med influenser från USA. Det parades ihop med olika element från psykoanalysen. 

”Jag tänkte: Vad fan är det här?”

Christian Dahlström har haft podden Sinnessjukt i tio år och har blivit allt mer intresserad av psykoanalys som fenomen. Nästan varje gång psykoanalys har dykt upp i hans intervjuer i podden har det varit negativt. 

– Pratade jag med några om ätstörningsforskning så sa de att psykoanalysen ställt till mycket där. Pratade jag om autism så sa de att där hade inte psykoanalysen varit bra och samma sak med schizofreni – då var psykoanalysen där och hittade på en massa saker. Jag tänkte: Vad fan är det här för någonting?

När han läste mer om personen Margit Norell i Dan Josefssons bok blev han nyfiken på henne. Centrala inslag i hennes ideologi var att upptäcka sexuella övergrepp och att återskapa bortträngda minnen. 

– Samhällsdiskursen sätter tonen för samtalet så mycket. De här idéerna kring bortträngda minnen som framstår som knasiga funkade för att tillräckligt många redan var inne litegrann på det här freudianska mystiska tänkandet, säger han.

Margit Norell introducerade också objektrelationsteorin i Sverige. Några av hennes lärjungar skriver angående den att fantasier ofta är baserade på en verklig grund men att de kan ta lång tid och vara mödosamma att avtäcka. De skriver att det var viktigt att låta patienten bli beroende av av sin terapeut och ”tillåta regression i syfte att återuppleva traumatiska minnen”. 

Nytolkning av förförelseteorin

Under slutet av 70-talet gjorde också Freuds förförelseteori comeback. Enligt den berodde flera psykiska sjukdomar hos vuxna på sexuella övergrepp när de var barn från vuxna i deras närhet. 

– Det var en feministisk nytolkning av förförelseteorin. Det kanske fanns någon omtanke om utsatta barn där. Bara det att de inte var utsatta – och inte barn heller. De var vuxna som gick i analys. 

Cajsa Lindholm som var en av Margit Norells mest hängivna lärjungar och en av de ansvariga för Sture Bergwalls vård på Säter berättade för en wallraffande Dan Josefsson att hon hittade bortträngda minnen av sexuella övergrepp hos mellan 50 och 60 procent av sina patienter. 

– Det är så sjukt! Att det ens är lagligt! Tänk vad de förstör för de här personerna och deras familjer, säger Christian Dahlström. 

En annan av Margit Norells lärjungar var feministprofilen Hanna Olsson som 1990 skrev boken ”Catrine och rättvisan” där hon hävdade att rättsväsendet till varje pris skyddade de två läkarna i da Costa-fallet. 

– Där fanns en tydlig koppling mellan de två fallen. Margit Norell verkade vara inblandad överallt, säger Christian Dahlström. 

Christian Dahlström intervjuade en annan av Hanna Olsson tidigare adepter, avhopparen Tomas Videgård, som berättade att Hanna Olssons bok tillkom i samarbete med Margit Norell och de andra lärjungarna. 

– Han beskriver det som att det var en väldigt stor grej i Margit-gruppen. De gick igenom hennes manus inför bokreleasen. 

Sven Åke Chistianson anlitades som minnesexpert både i fallet Quick och fallet Kevin. Han beskrev Margit Norell som ”en mamma som jag aldrig haft”. Under Säter-åren fick han kombinerad psykoterapi och handledning av Margit Norell. Under hans expertis utpekades de små pojkarna i Kevin-fallet felaktigt ut som mördare. 

Håller fast vid Quicks skuld

2013 var Sture Bergwall friad från alla de åtta mord som han tidigare felaktigt dömts för. När det gäller fallet Kevin fick bröderna Christian Karlsson och Robin Dahlén upprättelse 2018. Efter SVT-serien ”Det svenska styckmordet” har krav ställts på upprättelse för de felaktigt utpekade läkarna i da Costa-fallet. Både Miljöpartiet och Läkarförbundet har under de senaste veckorna uppvaktat justitieminister Gunnar Strömmer (M) om att tillsätta en kommission som ska utreda fallet på nytt. 

Men flera av personerna som var inblandade i fallen håller stenhårt fast vid sina versioner av sanningen. Mest högljudd i Quick-debatten har den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz varit som håller fast vid att Sture Bergwall är skyldig. 

Minnesexperten Sven Åke Chistianson är fortfarande kvar på Stockholms universitet men är sedan 2020 stoppad från att undervisa efter att ha använt sin egen bok om Thomas Quick, "I huvudet på en seriemördare”, som kurslitteratur och på föreläsningar påstått att både Quick och Kevin-bröderna är skyldiga. 

Även Norell-lärjungen Cajsa Lindholm debatterar också för att Sture Bergwall är skyldig och skrev 2019 en bok om Thomas Quick och hans tankevärld. Hon försvarar de hårt kritiserade teorierna om bortträngda minnen. 

– Bortträngda minnen är en självklarhet, ett barn kan inte förhålla sig till sådan utsatthet, sa hon på ett seminarium 2019.

Hanna Olsson är fortsatt idol

Hanna Olsson är fortfarande något av en idol bland vissa vänsterfeminister vilket Dagens ETC skrivit om och verkar fortfarande vara aktiv i kvinnorörelsen på olika sätt.

På en föreläsning under Metoodagen i Umeå 2022 intervjuas Hanna Olsson tillsammans med Vänsterpartiets riksdagsledamot Gudrun Nordborg om sin roll i kvinnokampen. Gudrun Nordborg bidrog till att göra Hanna Olsson till hedersdoktor vid Umeå universitet året efter att ”Catrine och rättvisan” kom ut. Hanna Olsson får prata om sin roll i kvinnorörelsens segrar och om styckmordet säger hon att ”det var en otrolig laddning kring detta brott och vad det handlade om”. 

Båda kvinnojoursorganisationerna Roks och Unizon har också haft olika events där Hanna Olsson deltagit och Roks framhåller att de är stolta över att de var med och bidrog till att läkarna i da Costa-fallet förlorade sina legitimationer.

Roks tidning Kvinnotryck publicerade 2019 en artikel där både Quick och da Costa-läkarna beskrivs som skyldiga. Författaren Kristina Hultman får angående fallet da Costa svara på frågan: ”Varför väcker barns vittnesmål om incest och vuxnas bortträngda minnen så hätska och aggressiva reaktioner hos många män i maktställning?” Hon svarar: ”Kanske finns det ett djupt liggande psykologiskt behov i förnekelsen, som fick några män att sätta en ära i att rentvå de båda läkarna.” 

I samma nummer behandlas även ämnet kvinnor som i vuxen ålder går i terapi och får tillbaka bortträngda minnen av incest hos sina fäder. 

Kristina Hultman gick med i ”Quicklaget” – bestående av bland andra Göran Lambertz, Sven Åke Christianson och advokaten Christer van der Kwast – som envist framhärdar i att Sture Bergwall är skyldig.

Att det i Quicklaget uppstår ”en ohelig allians” tycker Christian Dahlström tyder på att de är så investerade i sina åsikter att de inte kan släppa dem. Men han tycker det är hemskt att de inte kan känna medlidande med de drabbade läkarna. 

– Att förringa att Thomas Allgén blev av med sin dotter och familj och att Teet Härm försökte ta livet av sig och var väldigt nära att lyckas. Hur kan man vara så oempatisk att man inte blir påverkad av det? Jag tycker det är obegripligt!