”Politiskt spel och handlingsförlamning hotar samhällskontraktet. Så kan vi inte ha det”, skriver Kristersson på Facebook.

Han gör samma resa som Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Han sviker sina löften, mot väljare och mot förintelseöverlevare, för det var inte ens ett år sedan sedan han i Aftonbladet kategoriskt slog fast:

– Mina värderingar är inte Sverigedemokraternas. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med Sverigedemokraterna.

Nu är budskapet nästan det motsatta. Att enda sättet han som politisk ledare kan ta ansvar är att normalisera Sverigedemokraterna, att inleda överläggningar med det parti som hans företrädare Fredrik Reinfeldt och Anna Kinberg Batra dömde ut som rasistiskt.

Mycket har hänt. Inte med Sverigedemokraterna. Men med Moderaterna. Kristersson tycker inte att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Trots att Åkesson driver på för ”nettominus”, det vill säga att börja skicka ut invandrare.

– Sverigedemokraterna är ett parti som andra, säger Kristersson nu till Dagens Industri.

Det vi ser är konservativa partiledare som väljer makten – även om vägen dit går via Åkesson. Decembermötet förändrar svensk politik. Risken är överhängande att detta nya block kan komma att också förändra hela Sverige.

I grunden.

För lång tid framåt.

Tror någon att Moderaterna och Kristdemokraterna skulle vara immuna mot Sverigedemokraternas uppdelning i människor utifrån bakgrund och kultur? Nej, den barriären skulle falla. I allt väsentligt har den redan gjort det, annars skulle inte Kristersson och Busch Thor ha omformulerat sina ställningstaganden gentemot Åkesson.

Det vi kommer att få se är hur nationalismen successivt ympar in sig.

Migrationspolitiken kommer att anpassas efter Sverigedemokraterna, som kommer att sträva efter att förskjuta gränsen för vad som anses vara rimligt och acceptabelt.

Det handlar om ett skifte. Där de sista spåren av liberalism lämnar Moderaterna, med de väljare som får nog och istället söker sig till Centerpartiet eller Liberalerna. Hur många är de? Kristersson har gjort kalkylen, han räknar med att han vinner på detta, att renodla Moderaterna i konservativ riktning.

Tänk om de blåbruna får egen majoritet.

Tänk om de till sist vinner över även Liberalerna, där Nyamko Sabuni är ett mer osäkert kort än Jan Björklund.

En blåbrun regering skulle förstöra vårt Sverige.

Klimatpolitiken skulle formas av förnekare – Sverigedemokraterna faller i den kategorin – och av fördröjare som inte vill göra mycket mer än att satsa på kärnkraft.

Vård, skola och omsorg skulle öppnas maximalt mot välfärdsbolag.

Ekonomiska klyftor mellan människor skulle bli avgrundsdjupa, vi skulle få det skiktade, otrygga och skoningslösa samhälle som vi ägnade hela 1900-talet att bli kvitt.

Angreppet mot fria medier skulle vara förödande, med start i public service.

Arbetsmarknaden skulle viktas om helt till arbetsgivarnas önskemål.

Fackförbunden skulle motarbetas med alla medel.

Alla institutioner som verkar för jämställdhet skulle försvinna eller förlamas.

Vi skulle få ett Sverige där svenskheten definieras av reaktionära och alltid kommer att vara på nåder.

Det är inga överdrifter.

Det är ett faktiskt hot vi konfronteras med.

Vi var många som varnade för det här.

Kristersson och Busch Thor anklagade oss för att ljuga.

Nu vet vi.